Redan när år 2015 inleddes var det tydligt att den politiska agendan i norra och södra Europa skiljer sig markant. Året inleddes nämligen med rekordstora demonstrationer mot ”islamiseringen av västvärlden” i tyska storstäder, samtidigt som vänsterpartiet Syriza sensationellt vann regeringsmakten efter parlamentsvalet.
Den nya grekiska regeringen, som betecknades i svenska medier i regel som ”vänsterradikal”, fick snart känna av att det är svårt att göra vänsterpolitik när makthavarna i Bryssel inte är med på noterna. Under hela våren kunde vi följa Syrizas strid mot de andra finansministrarna inom Eurozonen. Till slut fick Greklands vänsterregering gå med på fortsatta nedskärningar – ett nederlag för Syriza och för den europeiska demokratin: det blev tydligt att det inte är det grekiska folket utan andra som avgör den politik som förs i Aten.
Högern marscherar
Efter ett blodigt attentat mot det franska satirmagasinet Charlie Hebdo i Paris i januari försökte extremhögern slå politiskt mynt av det. Partier som franska Front National, brittiska UKIP, tyska AfD och givetvis också Sverigedemokraterna spred ett aggressivt antiislamistiskt budskap som under årets gång fick alltmer gehör. Under hela året ökade antimuslimska stämningar i stora delar av Europa. Detta i takt med att också den offentliga diskussionen av ämnet flyktinginvandring förändrades. Även om Europas konservativa och socialdemokratiska regeringar just nu tävlar i vem det är som lyckas begränsa invandringen mest, så är det högerextrema och reaktionära nationalistpartier som är på frammarsch.
Tydligast blev detta under året i Polen, där det reaktionära partiet Lag och rättvisa (PiS), lyckades vinna såväl president- som parlamentsvalet.
I Frankrike har Front National etablerat sig som landets största parti efter att Frankrike i november återigen drabbades av ett mycket blodiga attentat. I december hölls partiet bara med nöd och näppe bort från inflytande i landets regioner genom breda partiallianser. Detta är möjligt tack vare ett majoritetsvalsystem, något som också förhindrade att det antimuslimska nationalistpartiet UKIP fick några framgångar i det brittiska parlamentsvalet, som i stället vanns av de konservativa som profilerade sig med hänsyn till UKIP:s väljare som invandringsfientliga EU-kritiker.
Politikens militarisering
Parallellt med denna oroväckande politiska utveckling har den statliga europeiska politiken militariserats. EU har under hela året varit inblandat i en konflikt med Ryssland, som yttrat sig bland annat i form av ett handelskrig. Också alliansfria EU-länder som Sverige har låtit sig dras in i denna konflikt med Ryssland där Nato har fått en alltmer framträdande roll. Detta har vare sig gynnat fredsansträngningarna i det inbördeskrigsdrabbade Ukraina eller i Syrien.
Det nyligen utropade fransk-europeiska kriget mot Islamiska staten (IS) har ytterligare bidragit till en militarisering av utrikespolitiken. IS lyckades under år 2015 bli den kraft som samlar allt större delar av motståndet mot såväl Mellanösterns sekularisering som västvärldens imperialism i regionens kollapsade stater. Under det gångna året avslöjades visserligen att detta bara var möjligt på grund av kraftigt direkt och indirekt stöd av stater som Turkiet, Saudi-Arabien och också USA. Men detta har inte hindrat någon av dessa aktörer att justera sin destabiliseringspolicy i nämnvärd utsträckning. I stället satsas alltmer resurser på flygbombningar i Syrien och Irak.
Hoppet lever
De reaktionära krafterna dominerar dock inte helt. I södra Europa växer vänstern. Portugal fick i december för första gången en regering som bygger på ett samarbete mellan socialdemokraterna och kommunisterna. Efter valsegern i början av november fick de segrande vänsterpartierna vänta i veckor innan de äntligen fick den formella förfrågan att få bilda en ny regering av landets president. Och också i grannlandet Spanien kunde det nya vänsterpartiet Podemos fira stora framgångar i valet den 20 december. Podemos bildades så sent som år 2014 efter massprotesterna mot korruption och nedskärningar i Spanien.
Avslutningsvis några ord om det faktum att det under några veckor denna höst fanns tusentals människor som i hela Europa gick emot trenden och ställde upp för att hjälpa de människor som flytt undan från kris, krig och terrorism i Mellanöstern och Afrika. I många länder hölls stora antirasistiska manifestationer. Till dessa sällade sig de tiotusentals polacker som protesterar mot den statskupp som just nu pågår i Polen.
Det finns, med andra ord, hopp.
