Stefan Sjölander skriver i ett svar till min ledare i nr 2 att ”Vänstern måste därför erövra EU-institutionen, rycka den ur händerna på kapitalet och istället använda den som ett instrument för kontroll av just kapitalet och en uttalad social agenda”. Det är en fantastisk fin mening. Jag kommer inte säga att det är omöjligt, eftersom skribenten just argumenterar mot dem som säger att det, men jag kan säga att jag inte tror på det, inte alls. Dels på grund av realpolitiska skäl, EU:s fördrag som förbjuder det mesta som är progressivt i ekonomisk politik, i ett Europa där extremhögern växer och vänster krymper. Inte heller av visionära skäl skulle jag vilja det, jag tror i så fall hellre på att bygga upp något nytt än att förändra något som är gammalt och ruttet.
Men det är intressant att EU-frågan fortsätter att vara en het potatis. Det borde man göra något av. Den kan ha en mobiliserande kraft för Vänsterpartiet internt och de medborgare man möter.
EU-frågan kan vara en mobiliserande kraft
Svar till Stefan Sjölander, ”Det är dags att ta sig an EU”, Flamman nr 5, den 4 februari.