Vet du vad CETA är för något? Om du inte vet det, då är du inte ensam. Och det beror inte på dig. Det beror på EU-kommissionen som gömt undan CETA. Man ville inte att CETA skulle bli känt och omdiskuterat. För då blir det problem. Men bara för kommissionen och storföretagen.
CETA (Comprehensive Economic and Trade Agreement) är ett frihandelsavtal som färdigförhandlats mellan EU och Kanada. Det har förhandlats i hemlighet. EU:s förhandlingsmandat som fastställdes av rådet är fortfarande hemligt. Planen var att snabbast möjligast komma till beslut och sjösätta CETA-avtalet. Om det lyckats så hade man fått igenom en hel rad viktiga principfrågor, som sedan skulle öppna vägen för det kontroversiella handelsavtalet mellan EU och USA (också kallat TTIP). Målsättningen från EU, storföretagen och handelskamrarna var och är att använda CETA som karbonpapper för TTIP. Går det igenom där, så kan samma element föras in i TTIP. Sen skulle man säga ”Ja, men nu har vi ju redan den här sortens avtal med Kanada, så då måste vi ju ha detsamma med USA”.
Taktiken sprack. För avtalet läckte ut. Och nu mobiliseras massor av organisationer både i EU och i Kanada också mot detta handelsavtal. För CETA innehåller i princip samma elände som TTIP.
Miljö- och konsumentorganisationer uttrycker stor oro för att CETA, liksom TTIP, hotar EU:s relativt höga standarder för mat och miljö. Det handlar om antibiotikaanvändning, hormonbehandling; om att kompromissa med både djurs och människors hälsa.
Även de fackliga organisationerna på bägge sidor Atlanten är oroliga. Och kritiken mot CETA är i mångt och mycket densamma som kritiken mot TTIP. Liksom TTIP hotar CETA arbetsrätten. Avtalet riskerar att tvinga fram avreglering av det gemensamma, också hälso- och sjukvårdssektorn.
CETA ger, liksom TTIP, storföretag rätt att stämma stater i specialdomstolar. Det så kallade ”investeringsskyddet” (ISDS) finns kvar; där företag ska kunna stämma stater om nya politiska beslut innebär att vinsterna blir mindre än planerat. En sådan regel skulle till exempel ge det amerikanska riskkapitalbolaget KKR, som äger Carema/Vardaga, rätt att stämma Sverige om Vänsterpartiets krav på vinsstopp i välfärdssektorn genomförs.
Det är ett avtal som inte handlar om lägre tullar och fler produkter, utan om att undergräva svensk och europeisk lagstiftning och som riskerar att utarma klimatpolitiken i Sverige och EU.
Intressant är att både den tyska regeringen och parlamentet i Österrike nyligen klargjort att de inte vill ha med investeringsskyddet i CETA och TTIP-avtalen.
Men CETA-avtalet är färdigförhandlat. Kommissionen vill inte ändra ett kommatecken. Det avgörande beslutet ligger hos EU-parlamentet, som ska rösta kanske redan i vår. Om det blir ja i parlamentet kan rådet besluta att avtalet är giltigt direkt, utan beslut i de nationella parlamenten. Det kan alltså gå snabbt.
I Sverige måste vi skapa opinion både mot den kommande S-MP-regeringen, så att de åtminstone intar samma position mot ISDS som Tyskland och Österrike redan har gjort. Vi måste också skapa opinion mot EU:s nya handelskommissionär, folkpartisten Cecilia Malmström. Hur avser hon agera för att skydda europeisk och svensk miljö-, klimat-, konsument- och arbetslagstiftning?
Under utfrågningen i EU-parlamentet i måndags, inför det nya uppdraget, var Malmström tydlig med att investeringsskyddet ska vara kvar i CETA-avtalet. Det visar att taktiken ligger fast. CETA ska röja väg för investeringsskyddet i TTIP.
Malmström lovade större öppenhet kring förhandlingarna. Om hon menar allvar så bör hon omedelbart ta bort all sekretess kring avtalet så att allmänheten får insyn.