I Frankrike har euroskeptiker på den borgerliga sidan funnits ett tag, och nu får de sitt genombrott i England med UK Independence Party. Partierna kommer från sinsemellan olika traditioner, och de befinner sig olika långt ut på högerflanken. Junilistan, som skaffat sig målsättningen att enbart spela på den antifederalistiska dimensionen, är kanske det bästa som kunde hända ur detta perspektiv: det kan både samla röster effektivt och har inte som UK Independence Party eller de så kallade souverainisterna i Frankrike, obehagliga undertoner av inskränkthet.

Det första testet blir om partiet kan verka i EU-parlamentet på ett meningsfullt sätt och undvika stora inre spänningar. Nu talas också om möjligheten att bilda ett ”närstående” parti inför riksdagsvalet. Det lär bli svårare, eftersom båda dessa problem kommer bli mer intensiva när en nationell valplattform skall skrivas. Då kan inte höger-vänsterskalan undvikas lika lätt, och med några av de starkaste företrädarna i Bryssel blir utrymmet större för haveri på hemmaplan.
I tidningarna har moderater och socialdemokrater utlysts till de stora förlorarna på junilistans framfart, men faktum är att alla mittenpartier utom centern tappar – det är bara inte lika uppenbart eftersom de partierna är mindre. Det är helt enkelt inte bara socialdemokrater och moderater som tycker deras partier är för EU-vänliga, och det vet vi redan sedan EMU-folkomröstningen.
De första kommentarerna kring EU-valet inriktades på att påpeka att acceptansen för EU-medlemskapet har ökat, men att kritiken mot EU:s sätt att fungera samtidigt blivit större. Men det är tydligt att många av junilistans väljare, så många som hälften, också vill gå ur EU.

Huruvida fler egentligen vill stanna i EU får vi vänta och se. Den valundersökning som presenterades i söndags hade det mycket skrala valdeltagandet som grund. Också i den var det så mycket som 29 procent som vill gå ur EU. Det vore lite märkligt om de som inte röstade är mer förtjusta i EU. Ett troligt framtidsscenario är att den svenska regeringen kommer tvingas anordna en folkomröstning om konstitutionen. Om det blir ett nej till den kommer EU-bygget ifrågasättas i grunden, om inte något slags alternativ lyfts fram av EU-eliten.
Jag måste erkänna att vi hade fel när vi trodde att den stora opinionsklyftan efter EMU-omröstningen skulle ge understöd åt de högerextrema partierna. Det blev en mycket bättre lösning än så och det finns andra skäl att vara glad åt junilistan.

För EU-motståndet och -kritiken är det bra att man inte behöver stämplas som vänsterextremist för att man inte gillar EU. Det är inte heller orimligt att tro att många av junilistans väljare, även om de kommer från borgerliga partier kan innebära en öppning för en kritik av den nyliberala politiken in i borgerligheten. Hur som helst är denna oly