EU:s högerregeringar i Italien och Spanien sätter nu sin prägel på utrikespolitiken. Efter påtryckningar från USA har nu förhållandena mellan EU och Kuba försämrats drastiskt och sanktioner mot landet har införts.
Traditionellt har förhållandena mellan EU och Kuba varit långt bättre än de som USA förespråkat. 70 procent av biståndsprojekten i landet kommer från EU-länder och mycket av Kubas utrikeshandel sker med EU. En policyförändring till direkt följd av USA:s påtryckningar efter Irakkriget skedde den 5 juni när EU klubbade igenom sanktionerna som sägs vara en reaktion på den senaste tidens arrestering av dissidenter och avrättningen av färjekapare i april i år. Bland annat kommer Italien att ställa in krediter på 40 miljoner som skulle gått till sociala projekt.
Kuba har reagerat skarpt på den nya politiken och i en elvasidig skrivelse anklagas EU för att ha kapitulerat inför USA. Bland påpekar de den dubbelmoral som präglar EU:s protester.
”Varför fördömer EU dödsstraffet på Kuba och inte i USA?” frågar man och påpekar att enbart förra året avrättades 71 personer i USA.
Om Sveriges roll i de senaste aktionerna mot Kuba står i princip ingenting att läsa i svensk press, men besluten i EU har varit enhälliga. Vad som däremot står klart är att Sverige, tillsammans med Storbritannien och Nederländerna, varit pådrivande i det tidigare beslutet om att utesluta Kuba ur de handelsfördrag som andra latin-amerikanska länder åtnjuter.
I FN pressar USA på alla nivåer fram sina positioner just nu. De försöker till exempel förhindra att Sveriges FN-ambassadör Pierre Schori, som är EU:s kandidat, blir FN:s nye man i Kosovo. Han anses av Bushadministrationen vara alldeles för Kubavänlig för ett sådant uppdrag. Allt pekar nu på att EU kommer att få hitta en ny kandidat.
I Latinamerika har dock USA:s påtryckningar haft mindre framgångar. På OAS’ möte i Chile, med 33 utrikesministrar från Nord- Central och Sydamerika, lyckades man inte få med de övriga på ”regimbyte” på Kuba. Bland andra Lula i Brasilien och Chavez i Venezuela är skarpa kritiker av USA:s Kubapolitik. I amerikansk press har kommenterarna om EU:s nya Kubapolitik varit övervägande positiva. Så här skriver UPI: ”Men med en majoritet av de europeiska länderna nu styrda av center-höger-regeringar har EU äntligen tappat tålamodet med Castro och dragit slutsatsen att en elak diktator som blandar en bra mojito och har en Yankees-baseballmössa ändå är en elak diktator.”
