Det erbarmliga tillståndet i Ungern har länge flugit under EU:s radar. Det är förts när unionen själv får kritik från Victor Orbán som parlamentet ser sig nödgade att agera. Oroväckande, skriver Judith Kiros.
I onsdags röstade EU-parlamentet för att straffa Ungern för brott mot reglerna gällande demokrati, mänskliga rättigheter och korruption. Det är första gången man från EU:s håll röstar för att genomföra sanktioner mot ett medlemsland och beskedet ska inte direkt ha mottagits med glädje av premiärminister Viktor Orbán.
Orbán, som leder det högerkonservativa partiet Fidesz, ska i radio ha sagt att han ville bemöta beslutet ”med allvarlig laglig debatt” och regeringens språkrör menar att europeiska politiker som är för migration försöker straffa Ungern för dess hårda linje mot invandring. Orbáns Ungern är en sverigedemokratisk dröm, i vilken migranters och minoriteters rättigheter urholkas och den brittiska feel-good-musikalen Billy Elliot kallas för homosexuell propaganda.
Det är enligt lag förbjudet för organisationer att hjälpa människor på flykt, islamofobin och antisemitismen växer, en mur har byggts mot gränsen till Serbien, och extremhögern har makt och inflytande i både regeringen och rättsväsendet.
Folk som motsätter sig Fidesz politik misstänkliggörs och framställs som folkförrädare, då man, precis som Sverigedemokraterna, likställer partiets och nationens intressen. Men vad innebär egentligen EU:s fördömande av Ungern och Orbán?
I praktiken kanske inte särskilt mycket, då Polen redan har sagt att man i det Europeiska rådet inte kommer att rösta för några sanktioner. En förhoppning är däremot att det kan stärka motståndet mot regeringen; i dagarna protesterade tusentals mot Orbán på Budapests gator.
Det är nog därifrån, snarare än från EU:s håll, som en stark opposition mot utvecklingen kan göra skillnad. Orbán och Ungern är i parlamentet medlemmar i EPP (European People’s Party), som fram till nyligen höll Orbán om ryggen. Premiärministerns hetsande mot invandring, undergrävande av Ungerns fria press och uppenbart auktoritära styre avskräckte inte de andra medlemmarna, vars gräns verkar ha nåtts först när Orbán började kampanja mot EU och Bryssel. Bättre sent än aldrig, kan man tycka, men det är alltså först när man vänder sig mot EU som fascistisk politik får konsekvenser. Det är oroväckande.
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.
