Jag ögnar då och då igenom borgarnas regeringsförklaring för att påminna mig om vad som komma skall. Det som komma skall upplever jag redan i Bryssel, i den dagliga politiska debatten. Här nere har borgarna inte använt socialkosmetika, här är de marknadsfundamentalister ända in i kaklet.
Eller så vill dom ha en europeisk federation och jobbar stenhårt för att få igenom en grundlag för alla EU-länder. Eller både och. Offentliga sektorn vill dom konkurrensutsätta, dom vill möjliggöra lönekonkurrens, dom tycker att svenska fack är mer eller mindre rasistiska, som inte accepterade att lettiska arbetare jobbade i Sverige utan kollektivavtal, dom vill ha mer militärt samarbete, gemensam utrikespolitik och ett utbyggt samarbete med USA. Det heter att man ska förstärka den transatlantiska länken.
Jag ser i regeringsförklaringen att ”Sverige ska verka för att stärka den transatlantiska länken”. Då passar det ju bra att verka i en kontext (EU) där man röstat för en gemensam marknad med USA år 2015. I början av juni ställde sig EU-parlamentet bakom idén att skapa ett transatlantiskt frihandelsområde mellan EU och USA. Ni kan ju tänka möjligheterna själva att bedriva progressiv lagstiftning i ett sådant klimat. En gemensam marknad med USA kommer naturligtvis att innebära harmoniserade regler och lagar längs den transatlantiska länken. Det är ju inte riktigt vad vi behöver, om jag uttrycker mig försiktigt.
En debatt om det här skulle sitta fint – eller kanske inte. I det havererade medieklimatet som råder i Sverige skulle förmodligen bara ena sidan få utrymme – och det lär inte vara den progressiva.
