Oavsett om svenskarna gillar det eller ej så är euron en etablerad internationell valuta. Projektet kunde ha gått åt helvete, men politik handlar ofta om våga/vinna. EMU:s fäder har visat rätt stort politiskt mod, det måste man erkänna. De är så att säga normalt skurkaktiga politiker som vill ha mera makt här i världen.
En av de viktigaste vägarna att nå det målet är att skapa en internationell valuta, en som är tillräckligt stark för att konkurrera med den sedan 60 år helt dominerande USA-dollarn.
Sedan jag blev vuxen har jag efter förmåga iakttagit dollarns herravälde i världen. Det finns hela bibliotek med böcker att läsa om den saken, somliga mycket lärorika.
”Varje dag i vårt liv kräver monopolmakten sin tribut. Oförmärkt sticker den ned handen i våra fickor och tar en del av våra förtjänster.” Så inleder Estes Kefauver sin bok Dollarns imperium.
Kefauver var fram till sin död 1963 ordförande i USA-senatens underutskott för bekämpande av truster och monopol, en genuin och omutlig demokrat som skaffade sig mäktiga fiender. Hederliga politiker av hans kaliber är ytterligt sällsynta, där som här.
Den nuvarande uppsättningen USA-senatorer och kongressledamöter är en sorglig samling i det avseendet. För att inte tala om presidenten själv och hans utvalda skara av medarbetare.
Jag tycker det är mäkta intressant att se hur de nuvarande makthavarna i Washington bestämmer att diverse finansiella småhandlares konton i skilda länder ska spärras och granskas, men tassar försiktigt ifråga om saudiarabiska.
Är saudiarabiskt ägande av aktier och statspapper i USA så omfattande, att det inte är tillrådligt att rota för mycket i deras affärer? Vad händer med dollarn om abnormt rika araber bestämmer sig för att sälja sina tillgångar i USA?
Vad skulle hända om saudierna flyttade prissättningen av sin olja från dollar till euro? Jag kan tänka mig att Saudiarabien då skulle ockuperas av USA-trupper!
Saddam Husseins före detta regim i Bagdad krävde mot slutet att få betalt i euro för det FN-sanktionerade ”olja-mot-mat-programmet” No, no, never! Irakisk olja skulle fortsatt noteras i dollar som all annan olja på världsmarknaden.
Det blir utomordentligt intressant att se om president Chávez i Venezuela vågar ta steget över till euro i oljeaffärerna! Och vad som i så fall händer med honom och hans bolivariska revolution.
USA är världens mäktigaste stat just nu, men den är samtidigt sårbar. Det är en stat som delvis lever på kredit från den övriga världen. En enorm statsskuld och imponerande budgetunderskott klaras därför att valutan är internationellt gångbar. Gigantiska belopp från världens alla hörn är placerade i USA på grund av detta, placeringar som samtidigt garanterar dollarns värde.
Men om förtroendet ute i världen börjar vackla? I år beräknas USA få ett underskott i budgeten på 450 miljarder dollar, omkring 3 600 miljarder kronor! Om de stora placerarna säljer sina tillgångar i USA, vad händer då med dollarn? Om rikedomen flyttas till euro?
Blir det kapplöpning att göra sig av med värden i dollar, då kan 1930-talets världskris komma att framstå som blygsam.
Politikerna i Washington och deras enorma miltära resurser kan bli mycket farliga i ett desperat läge. Men jag tror snarare att euron gradvis kommer att gnaga sig in och minska dollarns mäktiga imperium. Det kommer att ge en sundare maktbalans i världen.
En bättre maktbalans tror jag är viktigare än något annat. Härskarna i Washington behöver komma ner på jorden. Påståenden om att EU lydigt kommer att följa USA framöver är enligt min ringa mening vulgärpropaganda.