Det var i mitten av juli som kuppförsöket i Turkiet inleddes. På några timmar hade militären ockuperat flygplatsen och förkunnat sin seger – bara för att efter ytterligare några timmar besegras och slås ned. Att kuppförsöket nu utnyttjas av president Recep Tayyip Erdogan i en brutal utrensning är väl oundvikligt – och att det kommer att förvärra den redan hårda situationen för meningsmotståndare och den kurdiska minoriteten är lika förutsägbart.
Men det ser också ut att påverka relationerna mellan Turkiet och EU, då Turkiet nu hotar att säga upp det från många håll kritiserade flyktingavtalet. Om inte turkiska medborgare senast i oktober får resa fritt inom unionen kommer överenskommelsen avslutas, säger utrikesministern Mevlüt Cavusoglu. Uttalandet följer på att man från EU:s håll har uppmanat Turkiet att följa lagen i efterdyningarna av kuppen. EU:s representant för utrikesfrågor, Federica Mogherini, sade nyligen att ”Turkiet måste respektera demokrati, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter”.
Frågan är väl om inte de och liknande uttalanden ekar tomt från EU:s håll. Att Turkiet utövar statlig terror mot kurder är inte en nyhet, inte heller de upprepade attackerna mot och fängslanden av motståndare till AKP. Man har också sett mellan fingrarna gällande uppgifter om att syriska flyktingar i Turkiet skjuts ihjäl, att flyktingbarn tvingas jobba i fabriker. Därför kanske Mogherinis ord kan tolkas som: ”Tona ner det där, ni förstör vår image”.
Men nu har man placerat sig i beroendeställning till Erdogan och hans regering. Att man från den positionen ska kunna utöva påtryckningar är inte troligt och inte heller tanken. Nu har man från båda håll gjort markeringar – och om det relativt hastigt sammanfogade avtalet på allvar är hotat kommer vi med säkerhet veta under hösten.
