Mordet på Fadime Sahindal 2002 utlöste ett mediedrev som gjorde stor åverkan på det politiska livet i Sverige. Det var då diskriminerande och etnocentriska uttalanden om främmande kulturer upphöjdes till högsta graden av politisk korrekthet.
I år, när makthavare på fullt allvar diskuterar förbud mot viss typ av icke-västerländsk klädsel (slöja), känns hedersmordsdebatten extra aktuell. Med antologin Debatten om hedersmord låter den antirasistiska stiftelsen Expo nio debattörer ge sin syn på ”den upp- och nedvända debatt där feminister anklagades för rasism och antirasister beskylldes för att trivialisera våld mot kvinnor” (förordet).
Boken är lite spretig, men flera bidrag håller en mycket hög kvalitet. Cecilia Englund skriver om europeisk identitet och Diana Mulinari beskriver övergången från biologisk rasism till kulturell rasism.
Den offentliga debatten har nått en så låg nivå, att flera skribenter måste påpeka saker som borde vara självklara. Som att inga religioner tillåter mord, eller att även hel-svenska män ibland slår ihjäl sina kvinnor. Stieg Larsson avslutar med en förhoppning om att feminismen och antirasismen i framtiden kommer att gå hand i hand, istället för att användas som slagträn mot varandra.
Om det ska infrias, krävs mer än en antologi. Men Expos bok är i alla fall ett litet bidrag till att kritiskt granska hur vi ser på det främmande.
Vårt synsätt tyngs av vårt europeiska arv. Apropå våldsamma och förtryckande kulturer.