SAS-anställda tvingades nyligen att gå med på sänkta löner och sämre villkor. På SSAB i Luleå, Oxelösund och Borlänge, har det tecknats så kallade krisavtal, där anställda får 90 procent av lönen och sänkt arbetstid till 80 procent.
– Det här är en helt ny praxis som inte funnits i Sverige sedan 30-talet, säger Kurt Junesjö, tidigare jurist på LO/TCO rättsskydd.
Flamman intervjuar honom timmarna innan IF Metall på SSAB i Oxelösund går med på krisuppgörelsen. Då har arbetsgivaren på SSAB gått runt med papper till enskilda anställda med erbjudanden om att teckna individuella krisavtal, efter att klubben sagt nej till det i första vändan. Kollektivavtalsbrott tyckte klubben som var ytterst kritisk till arbetsgivarens agerande.
– Det visar på den fara som finns i avtal med lönesänkningar, säger Kurt Junesjö.
Han menar att grunden för det här lades redan när IF Metall öppnade för krisavtal med kortare arbetstid och sänkta löner under 2009.
– När man väl har gjort hål någonstans så är det svårt att täppa till igen. Vattnet kommer att rinna ut.
Uppgörelsen mellan SAS och facken beskriver han som en katastrof.
– SAS kan komma att gå i konkurs om två år och då sitter de där med sina låga löner och pensioner.
Emil Carlsson, ordförande på IF Metall-klubben i Oxelösund tycker att man ändå lyckats förhandla fram ett avtal som man kan stå för. Han påpekar att det är bättre än det första förslaget.
– Skillnaden är att vi lyckades sluta två avtal i ett kan man säga. Dels har vi samma möjlighet som tjänstemännen att individuellt säga ja eller nej, och dels har vi kvar IF Metalls avtal om att kunna få återbetalning.
Fackklubben kommer att rekommendera medlemmar att teckna avtalet. Arbetsgivaren vill ha en 70-procentig anslutning.
Det kan tyckas som om ni var utsatta för en väldigt hård press när arbetsgivaren gick omkring med papper för att teckna avtal med enskilda?
– Det var det vi vände oss emot att arbetsgivaren gjorde. Nu har vi lyckats komma överens. Det här känner vi oss till freds med.
”Pest eller kolera”
– Vi är väldigt medvetna om att det sätter en jävla press på både enskilda och klubbar. Det är ett val mellan pest och kolera, säger C-G Hjort, biträdande förhandlingschef på Unionen.
Bland Unionens medlemmar har det tecknats individuella avtal mellan tjänstemän och arbetsgivare på SSAB. C-G Hjort uppskattar att runt 90 procent har tackat ja.
När han får frågan om det inte tar bort en del av vitsen med facket om enskilda anställda kan teckna egna, sämre avtal med arbetsgivaren säger han att man från fackets sida inte ser positivt på det som händer.
– Vi är negativa till det som händer men vi måste ändå hjälpa våra medlemmar att komma ur det här så bra som det någonsin går och jag tycker vi har gjort det vi mäktat med.
Från Unionens sida ser man inte situationen som lika allvarlig i dag som 2009 då krisavtalen först tecknades. Frågan är hur facken ska bemöta den nya situationen där så kallade krisavtal verkar bli vanligare. C-G Hjort hoppas att den så kallade korttidsöverenskommelsen som presenteras snart ska slå undan benen på företag som ”springer med krisavtal i tid och otid”.
Daniel Suhonen, tillträdande chef på den nya tankesmedjan för F6, tror att facken behöver tänka ut en strategi kring hur man ska bemöta vad som verkar kunna bli en ny strategi från arbetsgivare.
– Det kommer säkert att komma fler nödgrejer där man backar sig in i framtiden. Det är ett stort avbräck från det fackliga löftet.
Men Daniel Suhonen vill inte skuldbelägga facken. I stället pekar han på hur arbetsgivarna har flyttat fram sina positioner samtidigt som regeringen har infört försämringar i försäkringssystemen, vilket i princip upplöst den svenska modellen.
– Då står facket där med medlemmar som till varje pris vill undvika att bli arbetslösa, när a-kassan i princip innebär att man blir fattig.
”Otroligt korkat”
I längden tror Kurt Junesjö inte att olika former av krisavtal kommer att gynna svensk industri heller. Han pekar på att Sverige tidigare har räknats som ett av de mest lönsamma länderna att investera i just på grund av att fackens inställning har varit att icke-lönsamma verksamheter ska läggas ner.
– Det håller teknikarbetsgivarna nu på att spola bort. Det är otroligt korkat och en närmast thatcheristisk ideologisk linje som saknar stöd i praktisk verksamhet.