– När man jämför fackmedlemmar med icke-anslutna tenderar de att vara mer positiva till miljöpolitik, vilket går emot en del ”vardagliga antaganden” om deras hållning i frågan, säger rapportförfattaren Josef Ringqvist, doktor i arbetsvetenskap vid Karlstads universitet.

– Det finns nog en del sanning i de antagandena. Miljöfrågor är komplicerade ur ett arbetarrörelseperspektiv, och historiskt har det uppstått målkonflikter där det varit svårt att prioritera båda.

I Sverige är skillnaden relativt liten – bara två procent – men det bör ses mot bakgrund av att stödet för miljöskydd ligger på 90 procent, både inom och utanför facket. Trots vissa rapporter om ett sjunkande engagemang bland unga är över 70 procent av svenskarna överlag intresserade av och oroade för klimatförändringar. 65 procent ”ser det som ett hinder för den egna omställningen att inte samhället som helhet gör mer”, enligt Naturvårdsverket. I en studie från Manpower ansåg bara 30 procent att svenska arbetsgivare gör tillräckligt.

Josef Ringqvist menar på att fackets starka ställning i Sverige och vår höga grad av kollektivavtalsanslutning kan vara en bidragande faktor till den “miljövänliga” opinionen överlag. Rapporten analyserar och jämför 22 europeiska länder, där dessa förutsättningar och faktorer kan se ganska olika ut från land till land.

Men även i Polen, vars tunga aktörer inom kolindustrin och gruvnäringen ofta lobbar mot miljöregleringar i EU, är de fackligt anslutna betydligt mer positiva till klimatarbete. Spanska fackmedlemmar bryr sig mest – hela 20 procentenheter mer. Där menar Josef Ringqvist dock att det beror på landets mer ”radikalt politiserade fackrörelse”.

– Här är fackmedlemskap mer av en norm, frågor om a-kassan ligger i framkant. Men svenska fackmedlemmar är också överlag mer vänsterlutande än genomsnittet, även om man tittar inom Saco och TCO snarare än LO.

LO, TCO och Saco är alla anslutna till forskningsprogammet Fairtrans – ett paraplysamarbete som rymmer flera universitet, samt bland annat Naturskyddsföreningen, Hyresgästföreningen och Sametinget, och finansieras av Formas och Mistra.

– Vi samarbetar över gränser för att jobba fram en rättvis, eller ”folklig”, klimatomställning, berättar Sofia Bernett, biträdande programchef.

– En överväldigande majoritet i Sverige vill skärpa klimatmålen, och vill att politiken lägger pengar på det snarare än sänkta bensinpriser. Politik som går emot det de allra flesta vill kan ju inte sägas vara folklig.

Programmet är inne på sitt fjärde år av åtta. Förra våren höll man ett klimatpolitiskt råd som Sofia Bernett liknar vid ett ”mini-Cop”, som mynnade ut i 24 konkreta reformförslag. Runt förhandlingsbordet märktes tydligt en delad frustration över regeringens klimatpolitik.

– De svenska utsläppen ökar ju enligt alla oberoende bedömningar, så det är klart det blir extra angeläget när det går åt fel håll. Framför allt har det varit väldigt givande att se olika organisationer lära sig av varandra. De har olika egenintressen, men en gemensam vilja att göra det vetenskapen kräver. Det vi diskuterar är hur.

LO-utredaren Johan Hall har upplevt ”stor lyhördhet och förståelse för våra frågor” inom Fairtrans-samarbetet, och möts sällan av ”klimatskepsis” när han föreläser fackligt:

– Det finns ett stort intresse, men också en oro inom vissa sektorer, ofta för vad en omställning kan innebära för jobb och inkomster. Det är där vi lägger vikten när vi pratar om ”rättvisa”.

Josef Ringqvist tror att miljörörelsen och politiken kan dra liknande lärdomar av hans forskning – om vikten av att inte bara utforma klimatpolitik på ett rättvist sätt, utan också att man lyckas formulera och kommunicera den tydligt för att ha chans att vinna genomslag.

– Även om facket inte alltid gör allt man hade kunnat för klimatet, så är mycket av fackens traditionella kärnuppdrag, som anställningstrygghet och arbetsmiljö, svåra att frånkoppla från klimat och miljö. De hänger ihop, och när grundförutsättningarna blir bättre blir det lättare för arbetare att även omfamna större frågor.

LO:s Johan Hall tillägger:

– Klimatförändringarna är till stor del en konsekvens av vilka varor vi har valt att producera i industrisamhället, och på vilka sätt.