Inrikes 08 oktober, 2020

Fackens väg framåt efter las-kraschen

Efter att las-förhandlingarna kraschat vill flera LO-förbund lyfta in anställningstrygghet i kollektivavtalen. IF Metall-klubben som initierade en uppmärksammad budkavle mot las-försämringar ser den förflyttningen som ett steg i rätt riktning. Klubben talar också om elefanten i rummet: är det dags för politisk strejk?

Jan-Olov Carlsson är precis på väg att mejla ut ett pressmeddelande när Flamman ringer honom. IF Metall-klubben på Volvo Lastvagnar i Umeå, där han är ord­förande, initierade för knappt ett år sedan en så kallade budkavle – ett gammalt begrepp för ett mobiliserande dokument som bärs från gård till gård. Budkavlen hette ”försvara turordningsreglerna i las” och spreds brett. Att las-­förhandlingarna mellan facken och företagarsidan brakade samman i förra veckan är det första steget i rätt riktning, säger han.

– Man ska inte se det som en seger, utan nu får vi hitta andra och bättre former för att bedriva kamper för dem som har sämst anställningsvillkor i samhället. Så det är ingen glädje, utan mer att ett hot är undanröjt. Nu går vi vidare.

Han syftar på att de fackliga centralorganisationerna LO och PTK nu inte kommer sluta något avtal med Svenskt Näringsliv som direkt försämrar anställningstryggheten. Det kan tyckas självklart. Men eftersom förhandlingarna har skett under hot om lagstiftning som skulle drabba arbetstagarna negativt så har spelplanen redan från början varit vänd till före­tagens fördel.

De krav som LO ställt under resans gång är fullt möjliga att driva separat utan att bjuda bort turordningsreglerna eller avskaffa begreppet ”saklig grund”. Vi har hela tiden frågat oss vem som har lärt dem förhandlingstekniken att börja med att ge bort något.

Dessutom läckte det i december 2019 ut uppgifter om en parts­gemensam avsiktsförklaring inför förhandlingarna, där kravet på ”saklig grund” för uppsägning inte fanns med. Bland de fackliga gräsrötterna växte oron för att svikas av sina företrädare och i det samman­hanget blev Volvoklubbens budkavle till. Jan-Olov Carlsson tror att trycket underifrån har påverkat förhandlingarnas utgång till viss del, men säger samtidigt att man ”inte ska överdriva”.

– Budkavlen har framför allt fått en uppslutning inom IF Metall, och Metalls förbundsstyrelse är inte opåverkad av det. Det är svårt att bedöma hur mycket de berörts, men ledningen har sagt att förhandlingarna avgjordes av att arbetsgivarna ställde för höga krav på ändringar i turordningsreglerna. Så jag tror nog att den (budkavlen, reds. anm) har påverkat. Och all opinionsbildning och kamp för de här villkoren är ju viktig.

Även tongångarna från LO-ledningen är ju ganska annorlunda nu än för något år sedan.

– Ja, det har hänt mycket, och där spelar ju de här protesterna roll. Sedan har det också hänt mycket internt inom LO.

Budkavlen stöttades också av klubbar inom Seko, Elektrikerna och Kommunal, med flera. Även klubbar ur ett antal TCO-förbund skrev på. Dokumentets andra krav, utöver bibehållna turordnings­regler, var att ”saklig grund”-­begreppet ska behållas. På senare tid har det blivit ett stridsrop från LO:s kommunikationsavdelning och hamnat i politiskt och medialt fokus.

Hamnarbetarförbundet har de senaste åren genomfört flera uppmärksammade strejker i kampen mot motparten Sveriges Hamnar och företaget APM Terminals. Foto: Johan Nilsso/TT.

Hamnarbetarförbundet har de senaste åren genomfört flera uppmärksammade strejker i kampen mot motparten Sveriges Hamnar och företaget APM Terminals. Foto: Johan Nilsso/TT.

Jan-Olov Carlsson säger att nästa steg för klubben på Volvo last­vagnar i Umeå blir att försöka lyfta in anställningstrygghet i kollektivavtalen. Under veckan som gått har ledningen i flera LO-förbund – Handels, Seko, Kommunal och Elektrikerförbundet – meddelat att de lägger sådana krav i den återstartade avtalsrörelsen. Elektrikerförbundets ordförande Urban Pettersson säger till tidningen Arbetet att las på sikt bör slopas helt, eftersom lagen ”har gjort både facken och Social­demokraterna svagare”. Han anser att fackföreningsrörelsen behöver göra ett strategiskt vägval och gå åt ett håll där anställningsskyddet i stället regleras i rikstäckande kollektiv­avtal för varje bransch.

Det skulle ge facken ett verktyg som inte funnits under de centrala las-förhandlingarna: strejk. De centrala förhandlingarna har pågått medan respektive förbund varit bundet av kollektivavtal som inneburit fredsplikt. Om frågorna nu lyfts in i avtalsrörelsen, som genomförs när avtalen och fredsplikten löpt ut, kan facken hota med strejk och därmed inta en potentiellt starkare ställning.

Pappers, Byggnads och Målarna säger att de kommer stödja förbund som går den vägen. GS-facket och IF Metall hävdar att deras förhandlingsordning omöjliggör nya krav, men utesluter inte att anställningstrygghet blir en del av kommande avtalsrörelser. Andra, däribland Hotell- och restaurangfacket och Transport, har inte lämnat några besked.

Jan-Olov Carlsson konstaterar att delar av fackföreningsrörelsen tycks ha glömt bort att förbund och klubbar kan ta tag i frågorna på egen hand. Om det görs skulle rörelsen gemensamt kunna öka trycket för förbättringar som inte byts ut mot försämringar i andra änden, anser han.

– De krav som LO ställt under resans gång är fullt möjliga att driva separat utan att bjuda bort turordningsreglerna eller avskaffa begreppet ”saklig grund”. Vi har hela tiden frågat oss vem som har lärt dem förhandlingstekniken att börja med att ge bort något.

Riskerar inte en strategi där varje förbund driver frågan på sitt håll att undergräva LO:s samlade styrka?

– Nej. Problemet med att agera gemensamt inom LO är att man har så olika ingångsvärden. Sekos utmaningar med turordningsregler är inga större problem i IF Metall eller Kommunal, omställningsvillkoren är en jättesak för industriförbunden men kanske inte för Kommunal. Så jag tycker snarare att det är tvärtom, att man skulle kunna sporra varandra i ett slags gemensam kamp för förbättrade villkor, utifrån de förutsättningar som råder på respektive avtalsområde.

Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke anländer till sista dagen av las-förhandlingarna förra onsdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke anländer till sista dagen av las-förhandlingarna förra onsdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Tjänstemannafackens centralorganisation PTK önskar tillsammans med några LO-förbund i stället en annan lösning – att de centrala las-förhandlingarna återupptas och får mer tid. Men parterna är i skrivande stund upptagna med avtalsrörelsen, och den 26 oktober – långt innan avtalsrörelsen är färdig – löper remisstiden för regeringens arbetsrättsutredning ut. Då ska regeringen börja arbeta på det lagförslag som enligt januariavtalet ska genomföras om arbetsmarknadens parter inte kommit överens.

För att slippa hamna där har också regeringspartierna uppmanat parterna att återuppta förhandlingarna. Men LO-ordföranden Susanna Gideonsson säger till TT att det blir ”svårare att tro på en förlängning ju fler dagar som går” och att hotet om lagstiftning måste bort om nya förhandlingar ska leda någonstans.

En montör på Volvo lastvagnar i Umeå monterar delar. Den lokala fackklubben startade den budkavle för att försvara arbetsrätten som tros ha satt press på parterna under las-förhandlingarna. Foto: AnnaKarin Drugge/TT.

En montör på Volvo lastvagnar i Umeå monterar delar. Den lokala fackklubben startade den budkavle för att försvara arbetsrätten som tros ha satt press på parterna under las-förhandlingarna. Foto: AnnaKarin Drugge/TT.

Jan-Olov Carlsson nämner också elefanten i rummet: politisk strejk.

– Om det har varit motiverat någon gång så är det ju nu, när man får en politiskt riktad udd från riksdagens högermajoritet mot Sveriges löntagare. Då kan man inte stå handfallna. Det är inget starkt vapen men det skulle försvåra oerhört för Socialdemokraterna att ställa sig bakom en försämrande lagstiftning.

Lagtexten om politisk strejk begränsar sig till ett förbud för offentliganställda att delta. Den juridiska principen om stridsåtgärder är att allt som inte uttryckligen förbjudits är tillåtet, så när politiska strejkers lagenlighet har prövats i Arbetsdomstolen har den friheten vägts mot arbetsgivarens rätt att leda arbetet. Praxis har då blivit att en strejk på ett par timmar, mer liknande en demonstration, är laglig även under kollektivavtalad fredsplikt.

LO som helhet har aldrig gått ut i politisk strejk, men enskilda förbund och medlemmar har gjort det i både organiserad och vild form, bland annat mot EU:s hamndirektiv. Internationellt har det strejkats mot nedskärningar, privatiseringar och utrikespolitiska beslut, och rätten att göra så försvaras av FN:s fackliga organ ILO.
I Sverige har fackförbund utanför LO, bland andra Hamnarbetarförbundet och SAC-förbund, använt politisk strejk i bredare utsträckning. LO sade senast i samband med de stora skolstrejkerna för klimatet hösten 2019, där organisationen Fridays For Future uppmanade fackförbund att delta, att den svenska modellen innebär att strejker enbart används för att förbättra löne- och arbetsvillkor.

När las-förhandlingarna kollapsade gick LO ut med ett pressmeddelande där ordförande Susanna Gideonsson sade att organisationen ska använda ”alla till buds stående medel” för att stoppa regeringens las-utredning. Flamman har upprepade gånger försökt nå hela LO-ledningen för att fråga om det innebär att politisk strejk kan vara aktuellt, och vad Gideonssons ord annars syftar på. Organisationen har avböjt intervju.

Las-frågan


När regeringen Löfven tillträdde i januari 2019 säkrade den Centerpartiets och Liberalernas acceptans genom att gå med på en reformering av arbets­rätten. Enligt januari­avtalet skulle förändringen behålla en ”grund­läggande balans” mellan arbets­marknadens parter. I avtalet stod också att parterna först skulle få chansen att för­handla om frågan, men om de inte kom överens skulle arbets­rätten förändras genom nya lagar.
Vänsterpartiet släppte fram Löfven som stats­minister men meddelade att de inte tänkte acceptera några för­sämringar av arbets­rätten. Om, eller när, sådana förslag läggs fram sade Vänster­partiet att de kommer försöka fälla regeringen.
Den 1 juni 2020 presenterade utredare Gudmund Toijer sina förslag till ny lagstiftning. De innehöll bland annat betydligt fler undantag från tur­ordnings­reglerna, borttagande av rätten till lön medan en eventuellt ogiltig uppsägning prövas i domstol samt bort­tagande av själva möjlig­heten att ogiltig­förklara en upp­sägning på företag med färre än 15 anställda.
Fackens reaktion på utredningen var mycket negativ. Man menade att förhandlingarna mellan parterna nu skulle bli orättvisa, eftersom Svenskt Näringsliv kunde lägga valfria krav, dra sig ur förhandlingarna när som helst och sedan ändå få en lag som i stora delar gick dem till mötes.
Likväl förhandlade man och när deadline nåddes den 1 oktober med­delades att för­handlingarna kollappsat. Enligt planen ska regeringen därför börja utforma ett lag­förslag utifrån utredningen i slutet av oktober. Vänster­­partiets hot kvarstår. Men även Liberal­ernas och Center­partiets, som båda står fast vid att deras stöd till reger­ingen vilar på att Toijers ut­redning blir lag.

Veckobrev 30 januari, 2026

Varför är unga män så höger? 

Unga män tävlar i släddragning. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Har du också sett den hjärtskärande SVT-dokumentären Starkast vinner?

Den sändes i höstas men jag såg den först nu. Där berättar unga män om de sjuka skönhetsideal i sociala medier som driver tonårskillar in i ätstörningar. Det börjar ofta oskyldigt: att väga maten och räkna kalorier för att bli lika ”deffad” som influerarna. Och slutar som skelettsmala kroppar i rullstol som kan dö om de reser sig upp.

En scen biter särskilt hårt. En pappa berättar hur sonen bröt med honom för att han börjat övervaka sonens ätande. Inte minst gör det ont eftersom manlig manlig sårbarhet så sällan får ta plats på skärmen. Flera medverkande säger samma sak: unga män som visar sig svaga riskerar att bli ännu mer utsatta, och därför vågar de inte ens prata om problemet. Och när ingen talar, finns inte heller någon att spegla sig i.

Nog säger det något att så många centrala aktiviteter för unga män – spela, gymma, scrolla – sker i ensamhet. Medan tidigare gemenskaper har tunnats ut.

Unga män verkar vilsna just nu. Kan det ha något att göra med den högersväng bland unga som Dagens Nyheter rapporterade om i onsdags? Jag har sett invändningarna om att unga kvinnor är vänster, eller att trenden överdrivs. Men nog är det ett problem för vänstern att 57 procent röstade på Tidöpartierna i Stockholms skolval 2022, samt att en majoritet unga män för första gången (förutom 2018) sedan mätningarna började på 80-talet ser sig som höger.

Ointresset för att förstå unga män är inte bara illavarslande, utan bidrar säkert också till att förklara utvecklingen.

Så vad kan ligga bakom?

En pusselbit finns i Flammans artikel om det svenska datorspelsbolaget Paradox, vars intrikata korsfararspel har blivit symboliskt viktiga för USA:s unga extremhöger. I en krönika spinner Ludvig Köhler vidare och konstaterar att datorspel i dag har blivit den samlingspunkt för unga som musiken var när han gick i skolan. Men eftersom vi journalister som skriver om ämnet är fast i vår uppväxts tankar om musiken som viktigare kulturbärare än datorspel har vi missat den värld som unga män växer upp i.

Att skylla på datorspel är billigt. Men nog säger det något att så många centrala aktiviteter för unga män – spela, gymma, scrolla – sker i ensamhet. Medan tidigare gemenskaper har tunnats ut. Som jag skrev i en artikel i Dagens Nyheter om gym som inspirerats av danskulturen:

Läs mer

”Enligt Som-institutets rapport Svenska ungdomar 1986–2024 har deltagandet i föreningsliv halverats, i allt från idrott och friluftsliv (61 till 33 procent), kultur (18 till 8) och fackföreningar (51 till 19). Medan individuella hobbyer som aktiesparande och gymmande blir allt mer populärt.”

En annan möjlig förklaring är att de växt upp i en mer osäker framtid sedan finanskrisen, och märker att kvinnor verkar bättre rustade för denna nya värld – både med sina relationella färdigheter och högre betyg. Kanske lockas man därför också av reaktionära revanschbudskap som miljardärer som Donald Trump och Elon Musk trummar in. Som dokumentären formulerar det: starkast vinner.

Ett första steg måste dock vara att prata med dem, som man gör i dokumentären, snarare än att ge upp om dem. Det finns alltid skäl till att människor hamnar där de gör.

Varför tror du att unga män är så höger?

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 30 januari, 2026

Eurovisionbojkott populärt bland unga

Palestinakommittén demonstrerar utanför norska public service-bolaget NRK för att landet ska bojkotta Eurovision i november 2025. Foto: Javad Parsa/NTB.

En svensk bojkott av Eurovision har ett starkt stöd, visar en ny undersökning från Sentio. ”När Eurovision används som propagandaplattform måste vi sätta ned foten”, säger Christian Tengblad från Skiftet.

En majoritet av unga mellan 18 och 24 år vill att Sverige bojkottar Eurovision i Wien, i protest mot Israels deltagande. Det visar en ny mätning som opinionsinstitutet Sentio tagit fram på uppdrag av kampanjorganisationen Skiftet.

1 000 personer har fått svara på följande påstående: ”Sverige bör inte delta i Eurovision 2026 när Israel får vara med.” Undersökningen är snarlikt utformad en norsk undersökning som Sentio gjorde på beställning från Fagforbundet, en del av norska LO. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 30 januari, 2026

Hind Rajabs öde borde inte ha gjorts till thriller

Amer Hlehel, Clara Khoury, Motaz Malhees spelar hjälparbetarna på larmcentralen i Ramallah. Foto: Juan Sarmiento G/Folkets bio.

När Hollywoodstjärnor investerar i en film av världens nu mest laddade ämne är insatsen skyhög. Men ambitionen att både vara en nagelbitare och politiskt sprängstoff blir förvirrande, men värst av allt – etiskt tveksamt, tycker Flammans filmrecensent Rasmus Holm.

”Det var inte jag som skrev thrillern, det var krigets realiteter”, sade den tunisiska regissören Kaouther Ben Hania om sin film Hind Rajab – rösten från Gaza i en intervju i brittiska Screen International. Filmen handlar om den sexåriga palestinska flickan Hind Rajab, som i januari 2024 sköts till döds av israeliska styrkor då hon och hennes familj försökte fly med bil ut ur Gaza. Att göra film av händelsen känns angeläget i en tid fylld av vittnesmål från krigsbrotten i Gaza. Så tycks också filmens producenter ha resonerat, bland dem kändisar som Brad Pitt, Rooney Mara och Michael Moore som velat synas med sina namn. 

Ändå ställer jag mig frågande till det Ben Hania säger. Till skillnad från henne tror jag inte att ett pågående krig bäst låter sig gestaltas i en thriller. Än mer skeptisk blir jag när jag ser trailern, en kavalkad av klipp på ledsna ansikten ackompanjerade av sentimental pianomusik. Risken finns att Hind Rajabs öde reduceras till en effektsökande rysare som premierar affekt före reflektion. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Utrikes 30 januari, 2026

Aktivisterna som beväpnar Ukrainafronten

På Fria Ukrainas plats kan Gunnar Hökmark och gamla trotskister skaka hand –  åtminstone tills det blir fred. Foto: Liz Fällman.

I källargångar under Kupjansk förs ett utnötningskrig mot ryska drönare och artilleri. I Stockholm förs en annan strid: om vänsterns rätt – och skyldighet – att stödja ett land som slåss för sitt självbestämmande, även med vapen.

44-åriga Vadim Sova skriver till Flamman på Whatsapp, översatt av Google. Han skickar bilder på beväpnade män i trånga, dunkla krypin, dit små strålar dagsljus tränger genom kamouflagenäten.

”Vi bor i källare och andra rum under mark, när vi inte sitter på eldgivningspass. Jag är i stan hela tiden, att förflytta sig är bara möjligt i dåligt väder. Ryska drönare finns överallt i skyn. Artilleri och målsökande bomber skadar konstant våra kanonpositioner, broarna över floden, och själva staden.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 29 januari, 2026

S vill se poliskontroll av samtlig HVB-personal: ”Marknadsmisslyckande”

Fredrik Lundh Sammeli, socialpolitisk talesperson för Socialdemokraterna. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Socialdemokraterna vill se hårdare bakgrundskontroller för personalen på HVB-hem. Med sig har de även Vårdföretagarna – som dock motsätter sig planerna på att ta över HVB-hem för unga kriminella i offentlig regi.

All personal som arbetar på HVB-hem ska bakgrundskontrolleras av polisen. Det förslaget lägger Fredrik Lundh Sammeli, socialpolitisk talesperson för Socialdemokraterna, på onsdagen.

– Vi måste rensa ut de kriminella ur den här verksamheten, säger han, och lyfter fram att förslagen redan tagits fram av arbetsgivarorganisationen Vårdföretagarna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 29 januari, 2026

Högerkubanerna som deporteras av sin egen president

Många exilkubaner i Little Havana i Miami är djupt kritiska mot regeringen på sin karibiska hemö. Foto: Pedro Portal/Miami Herald/AP/TT.

I Miami röker min kubanska släkt cigarr och spelar domino i Trumpkepsar. Jag bär på en fråga jag inte vågar ställa: varför försvara en president som hotar att kasta ut dem?

Överallt på gatan Calle Ocho i stadsdelen Little Havana hörs salsatoner och galande tuppar. På barerna röker gubbar feta cigarrer och domino. Det här är mittpunkten för stadens kubanska diaspora, som förvandlat området till en underlig replika av hemlandet.

Miami är Latinamerikas huvudstad i USA, med sju av tio invånare från den sydliga kontinenten. En stor del av dem är kubaner som under 1960-talet flydde revolutionen och korsade havet i hopp om att den amerikanska drömmen skulle räcka även till dem.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 29 januari, 2026

Makaker för miljoner

Makaker lever främst i Asien, i ett område som sträcker sig från Afghanistan i väst till Japan i öst. En art, berberapan, hittar man dock i Marocko och på Gibraltar. Foto: Kafi/Adobe stock.

Mauritius är världens största exportör av makaker för biomedicinsk forskning. Medan vissa ser dem som skadedjur höjer öns hinduer sina röster mot handeln.

Augusti 2024 i Port Louis, Mauritius huvudstad. Några bitar sockerrör ligger utspridda på den stekheta asfalten, tillsammans med en bit metallnät – resterna av en provisorisk fälla för vilda apor.

Några dagar tidigare hade Mansa Daby (bilden), grundare av organisationen Monkey massacre in Mauritius, som kampanjar mot uppfödning av långsvansade makaker på den östafrikanska ön, besökt platsen för att bekräfta att där fanns en fälla. Nu är hon tillbaka, efter ett tips om att den hade förstörts.

– Förra gången jag var här var den intakt och fullt fungerande, säger hon.

– Sådana här aggressiva reaktioner från lokalbefolkningen är rätt extrema, men det har hänt ett par gånger. Vissa människor har fått nog av de här fällorna, som ibland bara ligger några meter från deras trädgårdar.

Långsvansade makaker har fötts upp på Mauritius sedan 1980-talet, men sedan 2020 har branschen exploderat. Fram till dess var Kina världens största exportör av laboratorieapor, som är avgörande för forskning om virus och infektionssjukdomar. År 2018 exporterade Kina omkring 30 000 apor, främst till USA. Men under covid-19-pandemin beslutade Peking att förbehålla icke-mänskliga primater för den egna läkemedelsindustrin.

Användbar. Under 1900-talet har makaker ofta används inom biomedicinsk forskning. Arten har bland annat varit viktig för att utveckla kunskapen om mänskliga blodgrupper. Foto: Josh/Adobe stock.

År 2023 hade Mauritius tagit över som världens största exportör och sålde 15 097 apor, fler än både Kambodja (13 305) och Vietnam (3 405). Eftersom tillgången på uppfödda djur inte räckte till skickades omkring 2 500 vildfångade apor till laboratorier samma år – trots att den långsvansade makaken finns med på Internationella naturvårdsunionens rödlista över hotade arter.

Sex mauritiska företag tjänar tillsammans över fyra miljarder rupier (787 miljoner kronor) om året på makakexport. Det är dock en liten del av öns BNP på 138 miljarder kronor, där turism och i ännu högre grad finansiella tjänster dominerar. Mauritius betraktas än i dag som ett skatteparadis.

Aphandeln strider mot religionen hos många av Mauritius 1,3 miljoner invånare. Poonam Ramrichia är en av dem som larmar Monkey massacre om fällor. Hon bor i Crève-Cœur, en liten by vid skogsbrynet.

– Inom hinduismen är apor heliga. Jag kunde inte vara tyst när jag hörde de stackars djuren skrika. De var fångade precis utanför mitt hus, säger hon.

Vid hennes ytterdörr står ett litet altare tillägnat apguden Hanuman.


Hinduismen utövas av hälften av befolkningen och är Mauritius största religion, före både kristendom och islam. Enligt Mansa Daby kontaktas organisationen ofta av hinduer som känner skuld över aphandeln och vill göra något.

– Utländska investerare i makakuppfödning underskattar hur viktig den mauritiska kulturen är, säger hon.

Hon syftar på det USA-baserade företaget Charles River Laboratories som är en av de största leverantörerna av försöksdjur globalt. I november 2023 köpte de upp Noveprim, en av öns två största uppfödare. Enligt Mansa Daby har Noveprim satt ut fler fällor sedan ägarbytet.

Helig. I hinduiska texter beskrivs apguden Hanuman som ful på utsidan men vacker inombords. Han sägs också vara oerhört stark. Bild: Wikimedia.

– Hanuman är den viktigaste guden för mauritiska hinduer, eller åtminstone den som dyrkas mest i hemmen. Han är en beskyddare som ger oss styrka att möta faror, sade Doorvasa Ramnaria, som är pandit, hinduisk präst.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 28 januari, 2026

Bögsexet är en tröst i mörkret

Kraften i kärleken mellan två ishockeyspelare har förvandlats till mjuk makt. Foto: Sabrina Lantos/HBO Max.

De rykande sexscenerna är just nu det bästa psykologiska civilförsvaret mot ondskan i vår tid. ”Heated rivalry” släpper lös erotikens eld i en iskall värld – just när vi förväntar oss det som minst. Vad är det om inte ”mjuk makt”?

Ondska, menade den judiska filosofen Martin Buber, tar sig in i vår värld för att den släpps in. Följaktligen gäller motsatsen: det goda kommer till oss om vi ger det utrymme att komma in. Dessa tankar utvecklar han i sin berömda Jag och du (1923). Med sin bok ville han göra mänskligheten uppmärksam på de mirakel som blir möjliga när vi ger varandra vår uppriktiga uppmärksamhet. 

Intensiv närhet och lust är det som släpps lös hos miljontals tv-tittare världen över genom den kanadensiska serien Heated rivalry som just börjat visas i Sverige. I det första avsnittet möter Shane, den blyge mammagrisen och unga ishockeystjärnan, Ivan, en cynisk och sexuellt erfaren nykomling till motståndarlaget. I den maskulina och konkurrensinriktade rinkmiljön, där berömmelse och sponsorkontrakt lämnar ut deras liv till allmän beskådan, får de syn på varandra. I strålkastarljusen är de två killarna mediernas älsklingar och konkurrensen dem emellan ökar spänningen och dragningskraften.

Kärleken mellan Shane och Ivan har där den visats utlöst en kollektiv besatthet på gränsen till psykos i samtliga befolkningsgrupper – i positiv bemärkelse.

Men på kvällen och i skydd av mörkret, väntar heta famntag under de ångande duscharna eller i de anonyma hotellrummen. Det väntade, att de ska avslöjas, straffas och hånas, händer inte utan det slutar – lyckligt (kunde inte låta bli, förlåt!). Sexscenerna är långa, innerliga och realistiska och ja, visst är målgruppen tydlig: homomän och heterokvinnor i samtliga åldrar. Men inte bara, visar det sig. Kärleken mellan Shane och Ivan har där den visats utlöst en kollektiv besatthet på gränsen till psykos i samtliga befolkningsgrupper – i positiv bemärkelse. 

Till och med den grabbiga ishockepodden Empty Netters som drivs av före detta hockeyproffsen, syskonen Dan och Chris Powers, har för säsongen lämnat själva spelet åt sidan för att diskutera killarnas kärleksliv och samtidigt komma in på toxisk maskulinitet. För det har de belönats med en mångdubblad lyssnarskara. I Europa har hittills bara de första avsnitten sänts och ryktet säger att de hyperestetiska svepen över perfekt hårlösa lår och putande skinkor kommer att gå över i mer komplexitet och friktion – som i de normlydande kärleksserierna som vi är vana vid. 

Seriens popularitet har fått städer att skryta om att ha anknytning till någon av huvudrollerna: Ottawas turistbyrå har marknadsfört sig som ”Shane Hollanders födelseort”. Den tidigare premiärministern Justin Trudeau skrev på Instagram att han var ”stolt över att kanadensiska talanger ger liv åt och hjälper vårt samhälle att reflektera över vilka vi är genom representation och synlighet.” 

I den psykologiska krigföring som Donald Trump nu för mot Kanada – som han vid ett flertal tillfällen hotat med att göra till en amerikansk delstat – har han kallat Trudeau för ”vek” och ”loser”. 

Läs mer

Kanske är det därför som tv-serien Heated rivalry landar som en värmande, solkysst deus ex machina mitt i den kallaste vintern i mannaminne, när till och med stormtrupperna i USA bär namnet Ice. Som ett tecken på motstånd och helande. Men man skulle också kunna benämna det i mer politiska modetermer. Som Forbes, som kallat de kärvänliga handtagen i Heated rivalry för ”ett mjuk makt-ögonblick för landet”. Mjuk makt är påverkan utan tvång. Det handlar om hur man förändrar vad människor längtar efter och normaliserar, inte genom att tvinga fram det, utan genom att få människor att känna salighet.

Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage 28 januari, 2026

Özz Nûjen: ”En dålig dag är jag Sveriges sämsta komiker”

Den svenskkurdiska komikern Özz Nûjen ska driva med politikerna ända fram till valet. Foto: Lisa Mattisson.

Priset för bästa ståuppshow dedikerar Özz Nûjen till sin döda syster. Med sin Sverigeturné i 101 orter vill han få folk att rösta i valet, på alla partier utom ett – men inte det du tror.

– In är det svåra. Ut kommer man alltid.

Det säger platschefen Hala när hon skramlar med nycklarna så att Özz Nûjen och jag kan komma in bakom Rivals scen. Özz replik kommer blixtsnabbt: 

– Precis som i Sverige. Ut kommer man alltid, upprepar han. 

Stockholmsteatern Rival, där antifascisten och nöjeskungen Karl Gerhard en gång invigde den då toppmoderna biosalongen, är Özz Nûjens hemmascen. Häromveckan tog Özz hem Årets föreställning på Svenska standupgalan för sin show Medborgare Nûjen med 131 föreställningar i 101 svenska städer. Finalen är på Södra teatern på valdagen den 13 september. Så ja, de politiska skämten haglar även i den 90 minuter långa föreställningen. I veckan ska han spela i Märsta. 

Mitt mål är ju att få folk att skratta så snoret rinner. Och sedan så ska de vilja gå och rösta.

Han slänger av sig sin puffiga dunjacka och slår sig ned i soffan. Här i logen, specialdesignad av kollegan Robert Gustafsson som har specifika krav på komfort: bland annat har ett kostsamt badrum installerats. Själv blir Özz nöjd om det finns kaffe. Men när jag ber honom att sätta sig vid sminkspeglarna blir det problem. 

– Jag hatar sammet, klarar inte av känslan!

Kvickt plockar han upp en handduk ur ett skåp och brer ut över den mjuka, rosa stolen. Nu så. 

Medan bilderna tas håller Özz en miniföreläsning för oss om nyöversättningar av Homeros Odysséen. Den senaste är gjord av en kvinnlig översättare och lägger fram en mindre smickrande bild av den grekiske sagohjälten, med mord och våldtäkter. Sådant som äldre manliga översättare tonat ned och omtolkat. 

Hemmascen. På Rival i Stockholm känner sig Özz Nûjen hemma. Det är också en av 101 stopp i Sverige. Foto: Lisa Mattisson.

– Jag är nyhetsnarkoman, säger han för att förklara sitt oväntade intresse för antika grekiska epos. 

– Så fort jag är ledig läser jag nyheter, helst text-tv.

Det blir mycket radiolyssning också i bilen på väg till föreställningarna ute i landet. Inte minst som nyhetsflödet är källan till en show som hela tiden måste uppdateras. Och det går fort nu.

– Nu pratar jag ju en del om Grönland. Vi blev medlemmar i Nato för att slippa krig och nu kanske det blir krig inom Nato. Är det inte typiskt Sverige att man tjatat om det i 40-50 år och så när man till slut hugger så blir det fel? Det var väl det sista vi trodde – att vi skulle behöva försvara Grönland. 

Affischen till Medborgare Nûjen visar ett svenskt id-kort med de igenkännbara tunna säkerhetslinjerna och komikerns milt leende, vattenkammade huvud. Så även om turnén handlar om valet 2026, är showen djupt personlig. Den är dedikerad till hans syster Debbie, som avled bara 50 år gammal för snart exakt ett år sedan.

Özz blundar och lutar huvudet bakåt i soffan. Plötsligt ser han mycket trött ut. 

– Min älskade syster. Innan hon dog hade hon ett enskilt samtal med oss alla. Jag ville få henne att skratta, men det slutade med att det var hon som fick mig att skratta. Det sista hon sade till sina barn var: ”Vad ni än gör, se till att bli fina och goda medmänniskor och att rösta”. 

Priset han fick här om dagen betyder särskilt mycket. Han ser det som ett pris till henne. 

– Debbie var advokat och människorättskämpe. Hon hjälpte kvinnor och barnfamiljer. Hon var min stora idol och är det fortfarande. 

Han säger att han är glad över priset och uppmärksamheten, och plockar fram ett citat ur en recension i Sydöstran. Där står att han lyckas med något som inga panelsamtal klarar av, nämligen att han ”gör politiken begriplig, relevant och engagerande”.


Rivals scen lyser rött av strålkastarljusen mot de nästan 900 stolarna som ska fyllas när Özz ska hit igen i april för två föreställningar.

Är det viktigt att utstråla självförtroende när man kommer in på scenen som komiker?

– Nej då, inte alls. Du ska komma in som dig själv. Är du nervös så säg det. Det viktiga är att du vet vem du är och att publiken ser det. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 27 januari, 2026

Paulina Sokolow: Ordet Förintelsen räcker inte till

Nazisttysklands förintelseläger Auschwitz-Birkenau i januari 1941. Foto: AP.

Förintelsen. Vad ser du framför dig när du hör ordet? För mig framträder det som ett mäktigt, mörkt arkiv av svartvita ohyggliga bilder från lägren av skelettmänniskor och kommendanter, blandat med foton ur min egen familjs fotoalbum. Unga kvinnor, min morfars äldre systrar, som inte fick leva. Överlevare med armtatueringar jag träffat genom åren, böcker jag läst, filmer och serier jag sett. Autentiska dokument blandat med fiktion i all sin artrikedom och berättarform. Högt och lågt. Allt detta spretiga material ryms i det fasansfulla och samtidigt praktiska ordet Förintelsen. Vi samlas kring det och de flesta av oss är i stora drag överens om vad det åsyftar. 

Begreppet är så självklart att man kan tro att det funnits åtminstone sedan vidden av nazisternas mördande blev känd i Europa omkring krigsslutet 1945. Men under förberedelserna inför ett föredrag om den svenska konstnären och förintelseöverlevaren Lenke Rothman (1929–2008) blir jag påmind om att ordet med stort F upptogs betydligt senare. Innan användes det råare ”judeutrotningen”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)