Inrikes 08 oktober, 2020

Fackens väg framåt efter las-kraschen

Efter att las-förhandlingarna kraschat vill flera LO-förbund lyfta in anställningstrygghet i kollektivavtalen. IF Metall-klubben som initierade en uppmärksammad budkavle mot las-försämringar ser den förflyttningen som ett steg i rätt riktning. Klubben talar också om elefanten i rummet: är det dags för politisk strejk?

Jan-Olov Carlsson är precis på väg att mejla ut ett pressmeddelande när Flamman ringer honom. IF Metall-klubben på Volvo Lastvagnar i Umeå, där han är ord­förande, initierade för knappt ett år sedan en så kallade budkavle – ett gammalt begrepp för ett mobiliserande dokument som bärs från gård till gård. Budkavlen hette ”försvara turordningsreglerna i las” och spreds brett. Att las-­förhandlingarna mellan facken och företagarsidan brakade samman i förra veckan är det första steget i rätt riktning, säger han.

– Man ska inte se det som en seger, utan nu får vi hitta andra och bättre former för att bedriva kamper för dem som har sämst anställningsvillkor i samhället. Så det är ingen glädje, utan mer att ett hot är undanröjt. Nu går vi vidare.

Han syftar på att de fackliga centralorganisationerna LO och PTK nu inte kommer sluta något avtal med Svenskt Näringsliv som direkt försämrar anställningstryggheten. Det kan tyckas självklart. Men eftersom förhandlingarna har skett under hot om lagstiftning som skulle drabba arbetstagarna negativt så har spelplanen redan från början varit vänd till före­tagens fördel.

De krav som LO ställt under resans gång är fullt möjliga att driva separat utan att bjuda bort turordningsreglerna eller avskaffa begreppet ”saklig grund”. Vi har hela tiden frågat oss vem som har lärt dem förhandlingstekniken att börja med att ge bort något.

Dessutom läckte det i december 2019 ut uppgifter om en parts­gemensam avsiktsförklaring inför förhandlingarna, där kravet på ”saklig grund” för uppsägning inte fanns med. Bland de fackliga gräsrötterna växte oron för att svikas av sina företrädare och i det samman­hanget blev Volvoklubbens budkavle till. Jan-Olov Carlsson tror att trycket underifrån har påverkat förhandlingarnas utgång till viss del, men säger samtidigt att man ”inte ska överdriva”.

– Budkavlen har framför allt fått en uppslutning inom IF Metall, och Metalls förbundsstyrelse är inte opåverkad av det. Det är svårt att bedöma hur mycket de berörts, men ledningen har sagt att förhandlingarna avgjordes av att arbetsgivarna ställde för höga krav på ändringar i turordningsreglerna. Så jag tror nog att den (budkavlen, reds. anm) har påverkat. Och all opinionsbildning och kamp för de här villkoren är ju viktig.

Även tongångarna från LO-ledningen är ju ganska annorlunda nu än för något år sedan.

– Ja, det har hänt mycket, och där spelar ju de här protesterna roll. Sedan har det också hänt mycket internt inom LO.

Budkavlen stöttades också av klubbar inom Seko, Elektrikerna och Kommunal, med flera. Även klubbar ur ett antal TCO-förbund skrev på. Dokumentets andra krav, utöver bibehållna turordnings­regler, var att ”saklig grund”-­begreppet ska behållas. På senare tid har det blivit ett stridsrop från LO:s kommunikationsavdelning och hamnat i politiskt och medialt fokus.

Hamnarbetarförbundet har de senaste åren genomfört flera uppmärksammade strejker i kampen mot motparten Sveriges Hamnar och företaget APM Terminals. Foto: Johan Nilsso/TT.

Hamnarbetarförbundet har de senaste åren genomfört flera uppmärksammade strejker i kampen mot motparten Sveriges Hamnar och företaget APM Terminals. Foto: Johan Nilsso/TT.

Jan-Olov Carlsson säger att nästa steg för klubben på Volvo last­vagnar i Umeå blir att försöka lyfta in anställningstrygghet i kollektivavtalen. Under veckan som gått har ledningen i flera LO-förbund – Handels, Seko, Kommunal och Elektrikerförbundet – meddelat att de lägger sådana krav i den återstartade avtalsrörelsen. Elektrikerförbundets ordförande Urban Pettersson säger till tidningen Arbetet att las på sikt bör slopas helt, eftersom lagen ”har gjort både facken och Social­demokraterna svagare”. Han anser att fackföreningsrörelsen behöver göra ett strategiskt vägval och gå åt ett håll där anställningsskyddet i stället regleras i rikstäckande kollektiv­avtal för varje bransch.

Det skulle ge facken ett verktyg som inte funnits under de centrala las-förhandlingarna: strejk. De centrala förhandlingarna har pågått medan respektive förbund varit bundet av kollektivavtal som inneburit fredsplikt. Om frågorna nu lyfts in i avtalsrörelsen, som genomförs när avtalen och fredsplikten löpt ut, kan facken hota med strejk och därmed inta en potentiellt starkare ställning.

Pappers, Byggnads och Målarna säger att de kommer stödja förbund som går den vägen. GS-facket och IF Metall hävdar att deras förhandlingsordning omöjliggör nya krav, men utesluter inte att anställningstrygghet blir en del av kommande avtalsrörelser. Andra, däribland Hotell- och restaurangfacket och Transport, har inte lämnat några besked.

Jan-Olov Carlsson konstaterar att delar av fackföreningsrörelsen tycks ha glömt bort att förbund och klubbar kan ta tag i frågorna på egen hand. Om det görs skulle rörelsen gemensamt kunna öka trycket för förbättringar som inte byts ut mot försämringar i andra änden, anser han.

– De krav som LO ställt under resans gång är fullt möjliga att driva separat utan att bjuda bort turordningsreglerna eller avskaffa begreppet ”saklig grund”. Vi har hela tiden frågat oss vem som har lärt dem förhandlingstekniken att börja med att ge bort något.

Riskerar inte en strategi där varje förbund driver frågan på sitt håll att undergräva LO:s samlade styrka?

– Nej. Problemet med att agera gemensamt inom LO är att man har så olika ingångsvärden. Sekos utmaningar med turordningsregler är inga större problem i IF Metall eller Kommunal, omställningsvillkoren är en jättesak för industriförbunden men kanske inte för Kommunal. Så jag tycker snarare att det är tvärtom, att man skulle kunna sporra varandra i ett slags gemensam kamp för förbättrade villkor, utifrån de förutsättningar som råder på respektive avtalsområde.

Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke anländer till sista dagen av las-förhandlingarna förra onsdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke anländer till sista dagen av las-förhandlingarna förra onsdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Tjänstemannafackens centralorganisation PTK önskar tillsammans med några LO-förbund i stället en annan lösning – att de centrala las-förhandlingarna återupptas och får mer tid. Men parterna är i skrivande stund upptagna med avtalsrörelsen, och den 26 oktober – långt innan avtalsrörelsen är färdig – löper remisstiden för regeringens arbetsrättsutredning ut. Då ska regeringen börja arbeta på det lagförslag som enligt januariavtalet ska genomföras om arbetsmarknadens parter inte kommit överens.

För att slippa hamna där har också regeringspartierna uppmanat parterna att återuppta förhandlingarna. Men LO-ordföranden Susanna Gideonsson säger till TT att det blir ”svårare att tro på en förlängning ju fler dagar som går” och att hotet om lagstiftning måste bort om nya förhandlingar ska leda någonstans.

En montör på Volvo lastvagnar i Umeå monterar delar. Den lokala fackklubben startade den budkavle för att försvara arbetsrätten som tros ha satt press på parterna under las-förhandlingarna. Foto: AnnaKarin Drugge/TT.

En montör på Volvo lastvagnar i Umeå monterar delar. Den lokala fackklubben startade den budkavle för att försvara arbetsrätten som tros ha satt press på parterna under las-förhandlingarna. Foto: AnnaKarin Drugge/TT.

Jan-Olov Carlsson nämner också elefanten i rummet: politisk strejk.

– Om det har varit motiverat någon gång så är det ju nu, när man får en politiskt riktad udd från riksdagens högermajoritet mot Sveriges löntagare. Då kan man inte stå handfallna. Det är inget starkt vapen men det skulle försvåra oerhört för Socialdemokraterna att ställa sig bakom en försämrande lagstiftning.

Lagtexten om politisk strejk begränsar sig till ett förbud för offentliganställda att delta. Den juridiska principen om stridsåtgärder är att allt som inte uttryckligen förbjudits är tillåtet, så när politiska strejkers lagenlighet har prövats i Arbetsdomstolen har den friheten vägts mot arbetsgivarens rätt att leda arbetet. Praxis har då blivit att en strejk på ett par timmar, mer liknande en demonstration, är laglig även under kollektivavtalad fredsplikt.

LO som helhet har aldrig gått ut i politisk strejk, men enskilda förbund och medlemmar har gjort det i både organiserad och vild form, bland annat mot EU:s hamndirektiv. Internationellt har det strejkats mot nedskärningar, privatiseringar och utrikespolitiska beslut, och rätten att göra så försvaras av FN:s fackliga organ ILO.
I Sverige har fackförbund utanför LO, bland andra Hamnarbetarförbundet och SAC-förbund, använt politisk strejk i bredare utsträckning. LO sade senast i samband med de stora skolstrejkerna för klimatet hösten 2019, där organisationen Fridays For Future uppmanade fackförbund att delta, att den svenska modellen innebär att strejker enbart används för att förbättra löne- och arbetsvillkor.

När las-förhandlingarna kollapsade gick LO ut med ett pressmeddelande där ordförande Susanna Gideonsson sade att organisationen ska använda ”alla till buds stående medel” för att stoppa regeringens las-utredning. Flamman har upprepade gånger försökt nå hela LO-ledningen för att fråga om det innebär att politisk strejk kan vara aktuellt, och vad Gideonssons ord annars syftar på. Organisationen har avböjt intervju.

Las-frågan


När regeringen Löfven tillträdde i januari 2019 säkrade den Centerpartiets och Liberalernas acceptans genom att gå med på en reformering av arbets­rätten. Enligt januari­avtalet skulle förändringen behålla en ”grund­läggande balans” mellan arbets­marknadens parter. I avtalet stod också att parterna först skulle få chansen att för­handla om frågan, men om de inte kom överens skulle arbets­rätten förändras genom nya lagar.
Vänsterpartiet släppte fram Löfven som stats­minister men meddelade att de inte tänkte acceptera några för­sämringar av arbets­rätten. Om, eller när, sådana förslag läggs fram sade Vänster­partiet att de kommer försöka fälla regeringen.
Den 1 juni 2020 presenterade utredare Gudmund Toijer sina förslag till ny lagstiftning. De innehöll bland annat betydligt fler undantag från tur­ordnings­reglerna, borttagande av rätten till lön medan en eventuellt ogiltig uppsägning prövas i domstol samt bort­tagande av själva möjlig­heten att ogiltig­förklara en upp­sägning på företag med färre än 15 anställda.
Fackens reaktion på utredningen var mycket negativ. Man menade att förhandlingarna mellan parterna nu skulle bli orättvisa, eftersom Svenskt Näringsliv kunde lägga valfria krav, dra sig ur förhandlingarna när som helst och sedan ändå få en lag som i stora delar gick dem till mötes.
Likväl förhandlade man och när deadline nåddes den 1 oktober med­delades att för­handlingarna kollappsat. Enligt planen ska regeringen därför börja utforma ett lag­förslag utifrån utredningen i slutet av oktober. Vänster­­partiets hot kvarstår. Men även Liberal­ernas och Center­partiets, som båda står fast vid att deras stöd till reger­ingen vilar på att Toijers ut­redning blir lag.

Kultur 19 oktober, 2025

Kultkalkonen ”Tron” får ny kostym med AI-feminism

Tekniken är ond, men AI är frälsning? Vem som är hjälte i ”Tron: Ares” är lika oklart som samtiden. Foto: Disney.

Budskapet i Disneys uppföljare till dataspels-dramat speglar den korrupta doktrinen mellan däven nostalgi och flåsig teknikoptimism. Olga Ruin har sett "Tron: Ares".

Samtidigt som vi väntar i foajén för att bli insläppta till pressvisningen av Tron: Ares pågår i biografens lokaler ”Beredskapskonferens”, anordnad av Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter. Tydligen har den svenska biokrisen gått så långt att Filmstaden behöver extraknäcka som värd för heldagspanelsamtal om IT-attacker, informationssäkerhet och krigsplacering.

Filmen, vars titel anspelar på den grekiske krigsguden, känns genast passande. Krig ute, inne och i sinne.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 18 oktober, 2025

Sanningen finns i orgasmen

Från vänster till höger: Theodor Adorno, Paul Feyerabend, Susan Sontag och Michel Foucault. Foto: Roessler/KEystone/TT, Wikimedia commons, Jeffrey Blankfort/Camera Press, Jacques Haillot/L’Express.

1900-talsfilosofins ”fantastiska fyra” framträder i kött, blod och kroppsvätskor i Wolfram Eilenbergers nya bok. Resultatet är ett verk som trollar bort gränsen mellan sex och tanke – men som i sin helhet ger ett något slappt intryck.

En otrogen professor och ett gränsöverskridande tonårsgeni. En megaloman självmordsaspirant som förföljer meningsmotståndare med kniv och en opiatmissbrukande krigsinvalid. Nej, det är inte hjältarna i Marvels Fantastic four, utan fyra av 1900-talets mest inflytelserika filosofer: Theodor Adorno, Susan Sontag, Michel Foucault och Paul Feyerabend. I den tredje delen av Wolfram Eilenbergers filosofiska grupporträtt följer vi dessa bångstyriga giganter från andra världskrigets slut till det symboliska året 1984.

Efter framgångarna med Trollkarlarnas tid och Frihetens lågor är Eilenberger något så ovanligt som en populär, kanske till och med sexig filosofihistoriker. Samtidsandar: Filosofins sista år och början på en ny upplysning 1948–1984 (Daidalos, 2025) bräcker dock föregångarna som den köttsligaste skildringen av filosofi jag har läst. Listan kan göras lång: Adorno möter en älskarinna i efterkrigsårens New York och översätter hennes orgasmer till insikten att sanningen flyr våra begrepp; Sontags sexdebut i det promiskuösa San Francisco väcker hennes motstånd mot dualismen kropp och själ; den vetenskapsteoretiska anarkisten Feyerabend tar med sig frågan om standardmetoden från seminariet till sängkammaren. Bara sexualitetshistorikern Foucaults sexliv – beryktat för vidlyftiga orgier och pedofilanklagelser – lämnas åt läsarens fantasi.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 18 oktober, 2025

En progressiv mask för nygammalt kvinnohat

Förra veckans visning av modehuset Jean-Paul Gaultier är kvinnohatiskt, anser Flammans modeskribent Alice Aveshagen. Foto: Maison Jean Paul Gaultier.

Designern Duran Lantink vill leka med queer identitet för anrika Gaultier – men landar i ett förlöjligande av kvinnor. Hur radikala är han och hans manliga designerpolare?

In på catwalken kommer en ung slank man glidande, med inte många trådar på kroppen. Men där hans pojkbröstvårtor skulle ha suttit, gungar i stället en imponerande fritt hängande kvinnobyst som är omöjlig att slita blicken ifrån. Skandal? Genidrag? Snälla – gäsp.

Den nederländske designern Duran Lantink har hyllats som ett stjärnskott inom det konceptuella modet, det vill säga mode som sätter idéer och konst före kommersiell bärbarhet. Han beskrivs som queer, radikal och politisk, men uttrycket har ofta vacklat på gränsen till parodi. Redan förra säsongen väckte han uppmärksamhet genom sin så kallade ”bröstchock” som varken kändes särskilt nyskapande eller särskilt radikal.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 17 oktober, 2025

Skyller näthat på ”propalestinier” – hälften kom från nazistkonton

Två av kommentarerna i Alice Teodorescus kommentarsfält. Foto: Caisa Rasmussen/TT / X (skärmavbild).

Alice Teodorescu Måwe, EU-politiker för Kristdemokraterna, menade att ”nästan samtliga” hatkommentarer om en minnesceremoni kom från propalestinska konton. Men Flammans granskning visar att omkring hälften av de hatiska kommentarerna kommer från högerextrema konton.

Under torsdagskvällen möttes europaparlamentarikern Alice Teodorescu Måwe (KD) av flera hatiska kommentarer på X, efter att ha lagt ut sitt tal från en minnesceremoni för Hamas offer den 7 oktober 2023.

”Jag lägger ut mitt tal från gårdagens minnesceremoni i synagogan. På X rasar judehatarna, i nästan samtliga fall kommer hatet från så kallade pro-palestinier”, skriver hon i ett inlägg på X.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 17 oktober, 2025

Arabländerna kommer för enkelt undan i Gaza

Tahrir-torget i Kairo står öde. Foto: Nariman El-Mofty/AP.

Medan protesterna mot Israel sprider sig förblir arabvärldens ledare och folk tysta. Hittills har ingen offrat sig för palestiniernas sak.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

De arabiska länderna kommer inte att komma Gaza till undsättning. Inget av dem har tagit något större diplomatiskt initiativ för att förhindra återockupationen av enklaven och sätta stopp för det israeliska eld- och stålregn som den utsatts för i snart två år. Trots en fruktansvärd mänsklig balansräkning (70 000 döda, varav 70 procent kvinnor och barn enligt uppskattningar) och en svält värdig de värsta medeltida belägringarna, finns det inte en enda huvudstad i Nordafrika eller Mellanöstern som kräver sanktioner mot Tel Aviv eller hotar sina västerländska partner med repressalier för deras orubbliga stöd till Benjamin Netanyahu och hans regering.

Till skillnad från vad som hände 1973 under Oktoberkriget, försöker inte Organisationen för arabiska oljeexporterande länder (Opec) övertyga andra producenter att begränsa oljeleveranserna för att få Washington att utöva påtryckningar på Israel. Vissa händelser symboliserar perfekt detta skifte: medan amerikanska vapen fortsätter att strömma in i Israel och kongressen röstar igenom kredit efter kredit till förmån för Tel Aviv, gjorde USS Forrest Sherman, en jagare i den amerikanska flottan, en lugn mellanlandning i den algeriska huvudstaden Alger i maj.

Det är en skam för historien. En skam för de arabiska massorna, ännu mer än för regimerna.

Den kommunistiske aktivisten Georges Ibrahim Abdallah, som nyligen frigavs efter 41 års fängelse i Frankrike, kritiserar folken lika mycket som deras ledare – om inte mer. ”Barnen i Palestina svälter ihjäl”, förklarade han vid sin ankomst till Beirut. ”Det är en skam för historien. En skam för de arabiska massorna, ännu mer än för regimerna. Regimerna känner vi till. Hur många martyrer har fallit i demonstrationerna? Vid försöken att passera gränserna till Gaza? Ingen. Ingen har fallit. Allt hänger på folket i Egypten, mer än på någon annan part. ”

De egyptiska ledarna vill inte höra talas om det. De förstärker utan förbehåll det ekonomiska samarbetet med Tel Aviv. För Kairo är det uteslutet att bryta de diplomatiska förbindelserna, även om Gazas invånare dör i dussintal varje dag. Visst är 40 000 egyptiska soldater utplacerade i norra Sinai, men deras uppdrag är inte att bana väg för humanitär hjälp, utan att förhindra en tillströmning av flyktingar till halvön. Om det inte var luktfritt skulle man kunna säga att denna passivitet luktar metan. I början av augusti tillkännagav det israeliska företaget Newmed att man undertecknat ett ”historiskt” kontrakt på motsvarande 385 miljarder kronor om leverans av naturgas till Egypten från offshorefältet Leviathan från och med 2026. Leveranserna i fråga – 135 miljarder kubikmeter under 15 år – motsvarar 20 procent av landets årliga förbrukning. Sedan 2019, då man slöt ett första köpeavtal på 60 miljarder kubikmeter, accepterar Kairo alltså att dess energisäkerhet är beroende av dess granne. Detta förklarar utan tvekan varför dess polisstyrkor med våld hindrade deltagarna i den globala marschen mot Gaza från att samlas i Sinai i juni.

Läs mer

Ett annat exempel är Förenade Arabemiraten, som normaliserade sina relationer med Israel 2020 inom ramen för Abrahamavtalen. Edge Group, ett av flaggskeppen inom deras försvarsindustri, meddelade i januari att man avser att investera 93 miljoner kronor för att förvärva en andel på 30 procent i det israeliska företaget Thirdeye Systems, som specialiserar sig på att upptäcka drönare med hjälp av artificiell intelligens. I Egypten, Förenade Arabemiraten och Marocko, som också har undertecknat Abrahamavtalen, innebär normaliseringen av relationerna med Israel goda affärsmöjligheter. Detta kan inspirera Syrien och Saudiarabien, som ökar kontakterna med palestiniernas fiende.

Översättning: Jonas Elvander.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Utrikes 16 oktober, 2025

Han kan utvisas och tvingas kriga: ”Sverige hjälper Ryssland”

Martin Uggla på Svenska Freds menar att Migrationsverket agerar ”väldigt bisarrt”. Foto: Liz Fällman.

Vapenvägraren Allan, 41, kan när som helst utvisas till Ryssland och tvångsrekryteras till en armé som utreds för brott mot mänskligheten. Trots det menar Migrationsverket att det ”saknas stöd” för att de som skickas till Ukraina tvingas att begå krigsbrott. Experten Martin Uggla kallar bedömningen ett ”moraliskt och politiskt haveri”.

– Jag vill bara fråga dem, kräva en förklaring. Varför göra det här valet?

Allan Khanmagomedov står utanför riksdagen en kylig måndagseftermiddag, med ett fåtal vänner och meddemonstranter vid sin sida. Han har nu lagt flera år på att försöka överklaga sitt fall i olika domstolar, men Migrationsverkets inställning kvarstår: han ska till Ryssland.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 16 oktober, 2025

Skolforskarna: Inkludering är inte problemet

För mycket individanpassningar har gjort svenska klassrum till ”vilda västern”, menar Liberalerna. Skolforskarna Gunnlaugur Magnússon och Annette Bagger är överens om att situationen är komplex – men menar att politiken undviker frågan om pengar och resurser.

Simona Mohamsson, partiledare för Liberalerna och utbildningsminister, konstaterade nyligen att svenska klassrum varit ”rena vilda västern” – på grund av för mycket anpassat stöd till elever med särskilda behov.

”Tidigare fick elever med större behov av stöd hjälp av speciallärare i mindre grupper, men nu har ansvaret för att hjälpa de med extra behov lagts på klassläraren. Det är ett omöjligt uppdrag”, skrev hon i GP.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 15 oktober, 2025

Anna-Karin Hatts avgång är en demokratisk tragedi

I dag meddelade Centerpartiets partiledare Anna-Karin Hatt att hon avgår på grund av hotelser. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

För andra gången på kort tid avgår en centerpartistisk partiledare på grund av hot och hat. Det är ett nederlag inte bara för Centerpartiet – utan för hela den svenska demokratin.

I dag kom ett sorgligt besked för svensk politik.

På en blixtinkallad pressträff förklarade Anna-Karin Hatt att hon är stolt över partiets politiska inriktning, men inte kan fortsätta leda det ”i det samhällsklimat vi verkar och samtidigt känna mig trygg. Det är ett pris jag inte kan betala.” Hon tackade också journalistkåren för sitt arbete för demokratin, men uppmanar dem också att ”förklara för svenska väljare vilken uppoffring det är att vara politiker i dag”.

Hon sade att hon inte vill gå in på enskildheter, men säger att det ”handlar inte bara om troll bakom en skärm, utan det har hamnat mycket närmare än så”. Hon beskriver också en ”ny verklighet” med ett ”råare samhällsklimat” än tidigare, där man ”hela tiden måste se sig över axeln, och inte ens kan känna sig trygg i sitt eget hem, och då är det inte värt det”.

Det är svårt att inte beröras av gråten i hennes röst.

För andra gången på kort tid avgår alltså en centerpartistisk partiledare med hänvisning till det hat som de utsätts för.

För andra gången på kort tid avgår alltså en centerpartistisk partiledare med hänvisning till det hat som de utsätts för.

Först var det Annie Lööf som utsattes för ett ständigt hat, i egenskap som ”förrädare”, då hon fortsatte stå upp mot rasism även när den övriga borgerligheten gick högerut. Hatet mot henne kulminerade 2022, när mannen som mördade Ing-Marie Wieselgren även visade sig ha kartlagt Annie Lööf som central måltavla.

Det här var också en del av en bredare kampanj från Sverigedemokraterna, som TV4 senare avslöjade drev en trollfabrik med Annie Lööf som återkommande måltavla. Så här skrev hon senare i sociala medier:

”Alla visste. Hatet som piskas upp. Det vulgära språkbruket som passerar alla gränser. Avhumaniseringen av meningsmotståndare. De senaste tio åren har det varit min och många andras vardag. M, L och KD visste vilket parti de valde att samarbeta med. SD är det största partiet i deras samarbete. Politik är att samarbeta – att välja och välja bort. Ingen kan säga att man inte visste vilka metoder som använts det senaste decenniet.”

Trycket var även hårt mot Muharrem Demirok, och inte minst lyftes hans turkiska och muslimska bakgrund som en riskfaktor. Nu har alltså även Anna-Karin Hatt tappat lusten. Det här är en hemsk utveckling, och ett tecken på ett hårdnande samhällsklimat.

Som hon säger är det här någonting som politiker i alla partier drabbas av, även om kvinnor och antirasister troligen utsätts särskilt hårt. Centerpartiet är också särskilt utsatta som ”förrädarparti” i borgerligheten som kan fälla en högerregering efter nästa val.

I det här hårda klimatet är det synd att vissa politiker försöker utnyttja debatten till sina egna syften. Som när Rashid Farivar påstår sig vara rädd för en mamma med keffyesjal som hämtar sina barn på samma förskola – och själv sprider bilder på henne som riskerar utsätta henne för hot. Ulf Kristersson framställer sig gärna som den vuxne i rummet, samtidigt som hans eget parti kallar demonstranter för ”odjur” och sjunger att de ”hatar” Magdalena Andersson. Men vi ser också exempel på hur små delar av Palestinarörelsen bryter sig ut och förföljer både journalister och politiker på ett hotfullt sätt.

Läs mer

Sverigedemokraterna bör dock hålla lägst profil i frågan, med tanke på att de inte ens markerade mot Jessica Stegruds trakasserier tillsammans med högerextremisten Nick Alinia. Och det börjar bli dags att även statsministern får frågor om extremismen i ett samarbetsparti. Hennes kommentar på Anna-Karin Hatts avgång på X är talande: ”Partiledarskapet i Centerpartiet känns lite hattigt…”

Ett sådant här samhällsklimat gynnar ingen, och våldet kommer inte minst att drabba vänstern hårdast. Den politiska terrorn de senaste decennierna har framför allt riktats mot socialdemokratin, både i Sverige och Norge. Men måltavlan spelar förstås ingen roll: ingen ska hotas och hatas för sitt politiska engagemang, från vänster till höger. Därför är Anna-Karin Hatts avgång en tragedi för alla som bryr sig om demokratin.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 15 oktober, 2025

Zohran Mamdani – New Yorks nästa borgmästare?

Demokraternas borgmästarkandidat Zohran Mamdani träffar volontärer vid starten av sin dörrknackningskampanj i Bedford-Stuyvesant, Brooklyn, den 28 september. Foto: Michael Nigro/Sipa/TT.

Partitopparna i Demokraterna vägrar stöd och medietrycket är hårt. Ändå ser Zohran Mamdani ut att vinna borgmästarvalet nästa månad. Det är för att hans budskap går rakt in hos de yngre väljarna.

Zohran Mamdanis kampanj för att bli borgmästare i New York City är den mest kraftfulla utmaningen mot stadens maktelit sedan Henry George fick det styrande skiktet att darra och inspirerade Friedrich Engels att hylla de amerikanska massornas uppfinningsrikedom.

Det var 1886. Att det var så länge sedan påminner om hur svårt socialismen har haft för att tränga sig igenom partiduopolet och in i den etablerade politiken. Men till skillnad från George har Mamdani valt att arbeta inom den befintliga partiapparaten. Hans ursprungliga mål var inte ens att bli vald, utan att putta den demokratiske kandidaten Brad Lander några steg åt vänster.

Med sin kritik av ojämlikhet i en stad präglad av obscena klassklyftor är Mamdani långt ifrån en typisk borgmästarkandidat. Han föddes i Uganda 1991 i en indisk familj och flyttade till Upper West Side som sjuåring, när hans pappa fick tjänst som professor i postkoloniala studier vid Columbia University. Hans mor är filmregissören Mira Nair. Efter den intellektuella uppväxten grundade han en lokalavdelning av Students for justice in Palestine vid Bowdoin College i Maine, varefter han återvände till New York för att arbeta som bostadsrådgivare för låginkomsttagare.

När han valdes in i delstatsförsamlingen 2020 använde han sitt mandat till att stärka de lokala grenarna av Democratic socialists of America (DSA) – bland annat genom att hungerstrejka för att få skuldlättnader för taxiförare 2021 – samtidigt som han drev lagstiftning om förnybar energi, skydd mot godtyckliga vräkningar och satsningar på kollektivtrafiken.

Energi. Jubel bryter ut bland anhängarna när Zohran Mamdani äntrar scenen under hans primärvalsfest den 25 juni. Foto: Heather Khalifa/AP/TT.

Under årets demokratiska primärval, som Mamdani enkelt vann den 24 juni, mobiliserade han en frivilligarmé på 50 000 personer och byggde en apparat för namninsamlingar, registrering, finansiering, dörrknackning och valdeltagande som snarare påminde om Bernie Sanders presidentkampanjer än ett kommunval.

I hans sociala medier kunde vi se honom möta människor med vänlighet och värme över alla fem stadsdelar – till fots, på buss och tunnelbana, eller i en gul taxi.

Samtidigt gav sig hans rival Andrew Cuomo in i kampen – ett beslut som tycktes lika ofrånkomligt som ödesmättat. Pressen kallade det en ”återkomst”, men hans kandidatur framstod snarare som en reträtt till ett ämbete han själv försökt försvaga under sina elva år som guvernör i delstaten New York, där stora delar av stadens ekonomi kontrolleras. Då försökte han styra stadens resurser genom lagstiftningsuppgörelser i delstatssenaten – med påtagliga konsekvenser: nedskärningar i Medicaid, offentliga skolor, kollektivtrafikmyndigheten MTA och utbyggnaden av allmän förskola.

Cuomos förakt för storstadens vardag, som han betraktade på avstånd från delstatshuvudstaden Albany, märktes i hans mekaniska framträdanden hos kyrkor, fackföreningar och veteranföreningar.


Cuomo förkroppsligar den demokratiska elitens heliga treenighet: han är arvtagare till en politisk dynasti som son till den tidigare guvernören Mario, medlem av en annan genom sitt tidigare äktenskap med Kerry Kennedy, och lärling till en tredje som yngste medlem i Bill Clintons andra regering 1997–2001.

Han symboliserar också cynismen och förfallet inom partiets ledning och finansiärer. Nästan hälften av de tjänstemän som i dag stöder honom hade, enligt en uppskattning, krävt hans avgång för fyra år sedan efter anklagelser om sexuella trakasserier och mörkläggning av dödsfall på vårdhem under pandemin. I det sistnämnda fallet ledde hans påstått skickliga hantering till ett förskott på 48 miljoner kronor för en bok skriven av hans egna medarbetare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)