Ett spöke går runt i Europa, det är de fackliga trakasseriernas ökända gengångare. I Litauen genomsöktes nyligen centralorganisationens kontor och ordförandes hem på icke lagliga grunder. I Turkiet drabbades återigen offentliganställdas förbund av inblandning i sina inre angelägenheter och medlemmar av böter och disciplinåtgärder. I Polen bevittnade jag själv, för lite sedan, hur en arbetardemonstration, i protest mot att lönerna som vanligt inte betalats ut i tid, stoppades med hänvisning till den snart ökända vägtrafikförordningen. Där tvingas facket mer och mer gå under jorden och flera arbetare har avskedats när de försökt att bilda fackförening.
I England avskedades tio fackföreningsmedlemmar vid ett förpackningsföretag, då de vägrat underteckna individuella anställningskontrakt. De grövsta handlingarna rapporteras från Vitryssland där ett utkast till fackföreningslag skulle göra det helt omöjligt att bilda fackföreningar utanför de statligt kontrollerade facken, och göra det ännu lättare att upplösa fristående fackföreningar. Anställda som vägrar lämna de fria facken hotas med avsked.
Om vi talar om ett spöke i Europa, så pågår sedan länge rena rama massinvasionen av gengångare ute i resten av världen där mord, fängslanden, våldtäkt och avskedanden av fackligt aktiva sedan länge är vardagsmat.
Den berömda globaliseringen av ekonomin har naturligtvis lett till ökad frihet för kapitalet men motar mer och mer undan rätten att organisera sig och arbeta fackligt. Att fackligt medlemskap och kollektiva förhandlingar skyddas av både FN och ILO (International Trade Union Confederation) väger lätt.
Nyligen släpptes en rapport från företaget Vigeo som ägnar sig åt ”social revision”. När man undersökt 511 företag i 17 europeiska länder, visar det sig att mindre än tio procent av de europeiska företagen respekterar föreningsfriheten och främjar kollektiva förhandlingar.
Vilken beredskap har LO och TCO när den gäckande benknäckaren knackar på det raserade folkhemmets dörr?
