VECKANS TV Förra veckan följde Dokument inifrån upp sin tidigare granskning av de muslimska privatskolorna. Reportaget, lett av den mycket duktiga Evin Rubar, var välgjort men samtidigt mycket skrämmande. Systematisk kränkning och såväl fysisk som psykisk misshandel tror man skolbarn i Sverige slipper idag. Åtminstone från lärare och skolpersonal. Men i de privata muslimska skolorna råder en verklighet långt ifrån ett barnperspektiv. Rektorer som deklarerar att deras syfte är att skydda muslimska föräldrar från det svenska samhället och som garanterar att de aldrig någonsin skulle göra en anmälan till socialtjänsten om till exempel ett barn kommer till skolan med blåmärken. Skolsköterskor som förbjuds undersöka barnen utan kläder och elever som skolkar av rädsla för övergrepp och bestraffningar.
Man tänker kanske ändå att vårt kära välfärdssamhälle skall rycka in och stänga det som bryter mot socialtjänstlag, brottsbalk och allt vad barnkonventioner kan betyda. Men inte då. I reportaget sitter flera representanter för Skolverket och bortförklarar anklagelserna. Man hänvisar till att rektorerna sagt att de ändrat reglerna. Till exempel infört förbud mot att hålla barns huvuden under vatten – även om det enbart skett som ett skämt. Sätter man upp en brevlåda i korridoren kan ju också elever och föräldrar som har synpunkter på skolan anonymt. Det är som att spotta eleverna i ansiktet. Man kan inte annat än skämmas. Hur många kränkningar skall behöva ske innan vi fattar något och stänger religiösa privatskolor?

Inte ens när det uppdagas att man systematiskt lurar kommunerna på skolpeng genom att i samarbete med föräldrar låta barnen stå skrivna i skolorna samtidigt som de skickas utomlands för ännu hårdare religiös skolning – inte ens då reagerar samhället. Ingenting går att bevisa och man får en märklig känsla av att staten, det vill säga Skolverket, inte vill hitta bevis för missförhållanden. De barn som ändå stått upp gentemot skolan och berättat om sina upplevelser borde bemötas som hjältar. Istället blir de misstrodda och svikna på nytt, denna gång av den som utgett sig för att stå på deras sida. Man kan inte annat än skämmas. Stäng de religiösa privatskolorna nu, det har gått tillräckligt långt!
Cityakuten är den enda riktigt intressanta dramaserien på tv för närvarande. Till min stora lycka har trean nu återigen börjat sända nya avsnitt istället för repriser. Det gör måndagarna till veckans bästa tv-kväll och det tackar jag för. Jag behöver min verklighetsflykt åtminstone en gång i veckan.
En form av verklighetsflykt som man dock kan vara utan är Paolo och Lena ser på tv, som Trean också sänder. Paolo Roberto borde ju i och för sig avskräcka de flesta. Och efter hans patetiska försök att debattera politik i olika sammanhang borde till och med Robert Aschberg dra öronen åt sig. Men inte då, ge honom ett helt program där han kan göra urusla sketcher med till exempel Gert Fylking. Man kan inte annat än skämmas.