En iskall decemberdag i Minsk, mitt under pandemin 2020. Poeten Artur Kamarouski befinner sig på sin sedvanliga marsch på gatorna. På grund av restriktioner går de i små grupper. Två och två, tre och tre. Inga plakat, det är för riskabelt. Ibland har de hållit i blommor. Men den här dagen händer något. De blir jagade av polisen. Artur och hans kamrater får fly med andan i halsen. De kommer undan, men upplevelsen påverkar honom på djupet.
– Jag fick utslag över hela kroppen och attacker av hjärtklappning. Efter det beslutade jag och min pojkvän oss för att lämna Belarus.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Det blev för gott. Med pärlörhänge och helsvarta kläder bland eftermiddagsfikande pensionärer är Artur inte svår att hitta i vimlet. Vi möts på konditori Gunnarssons i samband med den svenska lanseringen av diktsamlingen Om orden och tystnaden mellan dem med samtida ukrainsk poesi i översättning till belarusiska, utgiven av tidskriften Taubin. Här finns dikter av 13 författare, av vilka flera för närvarande befinner sig vid fronten och kämpar mot ryska styrkor.
Artur Kamarouski föddes i Belarus 1991, utan minnen av murens fall eller perspektiv på den kortlivade demokratin som föll samman med Alexandr Lukasjenkas maktövertagande 1994. Uppvaknandet inföll året han fyllde arton och föreståndaren på universitetsinternatet hotade med vräkning om de inte förtidsröstade.
– Universitetslärare pressas att delta i valfusket genom att lokalerna används för förtidsröstning vilket ger utrymme för att manipulera resultat, berättar Artur Kamarouski.
Sedan en tid lever han i Warszawa med ett treårigt uppehållstillstånd.
– På ett sätt är jag trygg men jag känner mig ändå konstant pressad. Vad ska jag göra sedan? Samtidigt som min fristad löper ut går också mitt belarusiska pass ut. Då blir jag statslös. Tillbaka åker jag aldrig, då blir jag fängslad direkt. Jag vet det eftersom jag är efterlyst.
Hur var det att leva i Belarus som hbtqi-person?
– Det var några bra år. 2015 kunde vi genomföra ett större evenemang, Metafestivalen. Sedan gjordes några mindre som blev allt mer anonyma, digitala eller på avlägsna och otillgängliga adresser. Efter 2018 var det helt stopp.
När Artur började skriva i 17-årsåldern visste han redan att han var bög, men hans kärleksdikter var mestadels skrivna i neutral form. Dikterna blev en bok som gavs ut och belönades.
Vad är värst, att vara politiskt aktiv eller att vara öppet gay?
– Det är värre att vara homosexuell. Man blir dubbelt diskriminerad och dessutom finns det folk, särskilt de maskulina grupperna inom proteströrelsen som ser snett på oss.
Hösten 2021 lanserade Artur plattformen Taubin som publicerar ukrainsk och belarusisk poesi. Den kände poeten Julij Taubin mördades av Stalinregimen 1937, då han var 26 år gammal. Det finns också tecken på att han var queer.
Nu har diktsamlingen Om orden och tystnaden mellan dem kommit ut på Ariel förlag med stöd av Svenska Pen.
– Jag vill att folk ska veta om oss och Belarus. Nu känns det som att folk bara är fokuserade på Ukraina och Gaza. Men vi har tusentals politiska fångar som behöver att världen vet att de finns.
Han
1.
–
–
glömda hus ödsliga städer ensamma träd så mycket finns att tänka på
men jag iakttar hur du slåss mot vågorna i dag äger ingen dig –
liksom de heta stenarna i guds fickor eller vattnets
fyll dina kupade händer och andas simma
våra hållplatser parker fält
väntar på ordet ”när”
vinden viskar i mitt öra
se hur vacker han är i saltet och solen jag ser genom halvslutna ögon
Africa has the shape of a broken heart gråtfärdig
hör hur vågorna kittlar stranden
ingå ett tyst samförstånd med någon ja
ja
–
.
Utdrag ur diktsvit, 2021. Översättning: Ellen Nordmark.
