En doktorand arrangerar en föreläsning med en nazist på Umeå universitet. Saken blir riksangelägenhet. Medierna och folk i allmänhet rasar. Utbildningsministern gör ett utspel om att nazister borde förbjudas föreläsa på universitet och lärosäten. Doktoranden sparkas som direkt följd av föreläsningen och döms senare för medhjälp till hets mot folkgrupp.

16 år senare: Skolverket meddelar att rektorer inte får stoppa nazister från att föreläsa för barn och ungdomar. När någon på twitter undrar om elever (med exempelvis judisk eller utomnordisk bakgrund får man förmoda) ska behöva finna sig i att få sina rättigheter diskuterade i klassrummet svarar Skolverket att det är rätt uppfattat: ”Det är demokrati”. Just den tweeten backade Skolverket senare från, men inte desto mindre publicerades det initialt.

Frågan har blivit aktuell då nazistiska Svenskarnas parti storsatsar för att ta mandat i olika kommunfullmäktige runt om i landet. Skolverket har gjort klart att inget parti får stoppas från att besöka skolor på grund av politiska åsikter. Man kan förstås diskutera det som hände runt föreläsningen på Umeå universitet för 16 år sedan. Är till exempel avsked en rimlig åtgärd för en forskare som arrangerat en kontroversiell föreläsning? Det är inte självklart. Men de båda händelserna i början av texten illustrerar hur värderingar har förskjutits de senaste åren. I slutet av nittiotalet var det självklart att nazister inte skulle föreläsa, ens för vuxna som kunde ha ett akademiskt intresse av det. I dag är det, enligt Skolverket, självklart att nazister måste få föreläsa för högstadie- och gymnasieelever. I alla fall om skolan bjuder in företrädare från andra partier.

Skolverkets inställning präglas av en närmast postmodern ängslighet. Det går tydligen inte att säga att det finns värderingar som är sämre än andra, inte ens värderingar som står för utrotning och krig.

Skolan har också en uppgift att aktivt motverka alla tendenser till diskriminering. Man behöver inte läsa särskilt länge eller noggrant i Svenskarnas Partis partiprogram för att inse att en föreläsning eller skoldebatt med någon av partiets företrädare skulle innebära en överhängande risk för elever att få sitt människovärde kränkt.

En del oroar sig för att det kanske är socialister som vägras skoldebatter eller bokbord nästa gång. Men det finns verkligen inget som pekar på att så är fallet. Det var inte svårare för Ung vänster, eller för små vänsterorganisationer att få komma in i skolor på nittiotalet. Snarare tvärtom. Genom att bjuda in Svenskarnas parti till skolor bidrar man till att legitimera nazism. På så sätt flyttas hela samhällsdebatten och socialister, bland många andra, blir måltavlor för högerextremisters hat. Var vi befinner oss om ytterligare 15 år kan vi bara spekulera om.