Sedan Giorgia Meloni och hennes Italiens bröder kom till makten i höstas har det talats mycket om fascismens återkomst. Detta är trots allt ett parti som har sina rötter i Movimento sociale italiano (MSI), som i sin tur var direkt arvtagare till Benito Mussolinis parti. I en ofta uppmärksammad intervju med fransk tv från 1996 hyllade en ung Meloni också Mussolini som hon menade ”gjorde allt för Italien”.
Men dagens Italien är väldigt annorlunda från 1920-talets, och det är därför också Italiens bröder. Det blir särskilt tydligt när man pratar med brittiske journalisten och författaren David Broder, vars nya bok Mussolini’s grandchildren handlar om denna rörelse. Vi träffas i Syracuse-universitetets bukoliska trädgård i Florens, där han för tillfället undervisar. Broder är noga med att använda epitetet postfascistisk när han beskriver Italiens bröder.
– Giorgia Melonis rörelse är rotad i en tradition som spelar på några av samma tangenter som klassisk fascism. Det handlar om att anpassa den historiska fascismen till dagens miljö och villkor. De har fört in denna tradition i en bredare typ av politik, där den numera ses som en av flera konservativa strömningar. Idéer om folkutbyte och andra högerextrema tankemönster har inget med historisk fascism att göra, de har fått fäste i Italiens bröder i takt med att rörelsen har närmat sig den övriga högern, säger han.
Han framhåller att postfascismen utgör en fortsättning på den historiska fascismen in i vår tid. Det innebär dock att den tar sig andra uttryck än den ursprungliga fascismen, inte minst som den under hela efterkrigstiden var i minoritet i ett Italien som präglades av en övergripande antifascistisk statsideologi.
Denna historia har gjort att de italienska postfascisterna framför allt ser sig själva som offer för en förtryckande och våldsam antifascism. Något som rimmar illa med den historiska fascismens heroiska våldsdyrkan. I den nya boken beskriver Broder hur en relativt okänd episod under andra världskriget har getts stor betydelse i de postfascistiska leden.
När den italienska armén drevs ut ur Jugoslavien dödades tusentals soldater av jugoslaviska partisaner. Många av dem kastades ned i hål i marken – så kallade foibe. Enligt Italiens bröder mördades de enbart för att de var italienare, och bör därför ses som offer för etnisk rensning.
– Det faktum att Italien hade tagit över delar av norra Balkan efter första världskriget och påtvingat människor italianisering, och sedan invaderade Jugoslavien 1941, med mer än en miljon döda som resultat, ignorerar man.
I stället framställs italienarna som offer för etnisk rensning av Tito-regimen. Men flera av dem som postumt har fått medaljer och definierats som offer för etnisk rensning dog i strid, säger David Broder.
Denna typ av historierevisionism har blivit allt vanligare i Italien i takt med att extremhögern vuxit. Meloni talar ofta om ”pacificering”, med vilket hon menar att den gamla konflikten mellan fascism och demokrati måste läggas åt sidan.
– Det har mycket gemensamt med minneskulturen i länder som Ungern och Polen, där 1945 inte längre ses som frigörelse. De ser sig själva mer som små länder klämda mellan två olika totalitära regimer. Italiens bröder gör samma sak. Jugoslaverna får representera kommunisterna förtrycket medan den tyska nazismen ses som den som tvingade in Italien i kriget, säger David Broder.
– Det var färre som dödades av jugoslaverna än som dog när de allierade bombade San Lorenzo-kvarteret i Rom 1943. Men Italiens bröder har inga problem med att säga att det senare var ett resultat av att den fascistiska regimen hade dragit in landet i kriget.
En fråga som har debatterats livligt de senaste åren, särskilt sedan Donald Trumps valseger 2016, är huruvida dagens högerextrema och högerpopulistiska rörelser bör kallas fascistiska. Det är en fråga som får ny aktualitet i och med Broders bok. Själv drar han sig för att använda ordet om dagens högerextrema rörelser. Men det är komplicerat.
– Meloni säger att han är deras politiska hjälte, som har hållit flamman levande. Meloni använder en deskriptiv definition av fascism, som är väldigt reduktiv. Hon hävdar att det används som ett sätt att smutskasta henne och hennes rörelse. Italiens bröder står för en fortsättning av fascismen, men den har inte samma organisatoriska struktur. Jag kallar dem för Mussolinis barnbarn. Det är en ny generation.
Broder menar att man måste göra en åtskillnad mellan fascism som politisk kultur och som historisk företeelse. Postfascister delar den kulturella traditionen, men har inte nödvändigtvis samma organisation eller politiska projekt som sina föregångare.
Den historiska figur Meloni vurmar för är inte Mussolini, utan Giorgio Almirante. Han var en fascistisk politiker i Salò-republiken i slutet av andra världskriget, men är framför allt känd som grundaren av partiet MSI, ur vilket Italiens bröder är sprungna. Meloni har sagt att han är deras politiska hjälte, ”som har hållit flamman levande”.
Den våldsamma antifascismen som Italiens bröder menar att de har varit offer för är inte bara historisk. I Melonis tal efter valsegern beskrev hon hur deras rörelse har förtryckts under efterkrigstiden. Hon nämnde ett fall där en 18-årig anhängare som slogs ihjäl i Milano, som ett exempel på hur de mördas för sina åsikter.
Det troligaste scenariot för Italien är att demokratin fortsätter att långsamt urholkas, utan att det för den sakens skull förvandlas till en totalitär fasciststat.
– Detta menar hon visar hur antifascismen används som ett ideologiskt verktyg för att tillåta mord på antikommunister, säger David Broder och fortsätter:
– Det är en konstant tendens att använda kommunist-begreppet och utsträcka det till alla former av progressiv politik. Det är lite samma sak som konspirationsteorin om kultur-marxism, som ser subversiv kommunism i allt möjligt. De ser muslimsk invandring som ett sätt att underminera nationen genom att importera hundratusentals ”hungriga munnar”.
Den som först började använda kommunistbegreppet på detta vidlyftiga sätt var Silvio Berlusconi, som bjöd in MSI till sin första regering i mitten av 1990-talet. När han 1994 gav sig in i politiken, i svallvågorna av den stora korruptionsskandalen Tangentopoli, sade han att de gamla partierna har kollapsat, inklusive kommunistpartiet. Men han menade att dessa gamla kommunister står för samma politik nu fast i andra kläder.
– Han bjöd därför in alla ”moderata” väljare att ansluta sig till hans koalition för att bekämpa kommunismen, och med moderata menade han bland annat MSI, som deltog i hans regeringskoalition.
– Det är en zombieretorik för kommunismen är död sedan länge i Italien. Men för Italiens bröder är det mer än ord, de tror också på det.
Men om Italiens bröder inte går att beskriva som fascister, går det att använda begreppet på någon? Det finns de som öppet kallar sig fascister i Italien i dag, till exempel rörelsen Casa Pound.
– Men till och med i det fallet finns det ingen som på allvar tror att de kommer att grunda en totalitär stat, säger David Broder.
– Jag drar mig för att dra paralleller till mellankrigstiden. De flesta har inga problem med att säga att Alexis de Tocquevilles liberalism är annorlunda än dagens liberalism. Detsamma måste rimligen gälla för fascism. Jag är inte övertygad av argumentet att dagens postfascister står för samma sak som den historiska fascismen. Jag skulle säga att Meloni inte är fascist, men hon opererar i samma tradition och anspelar på den på ett ytligt sätt, säger han och lägger till:
– Det troligaste scenariot för Italien är att demokratin fortsätter att långsamt urholkas, utan att det för den sakens skull förvandlas till en totalitär fasciststat.
En annan detalj som gör Italiens bröder svårförenliga med den klassiska fascismen är deras fascination för J.R.R. Tolkiens fantasyböcker. Meloni brukar spela musiken från filmen Hobbiten när hon inleder sina valmöten och citerar ofta ur böckerna.
– En ledare för MSI:s ungdomsförbund på 1960- och 70-talet grundade vad de kallar ”Camp Hobbit”. Fantasivärlden själv utgjorde ett sätt för dem att fly verkligheten under ”blyåren” på 1970-talet, när samhället skakades av vänsterterrorism. De klädde ut sig till dessa varelser och lajvade. Man kan se det som ett slags högerversion av 1968, säger David Broder.
Han tror att Sagan om ringen har haft en dragningskraft på den postfascistiska rörelsens andra generation, som växte upp med Hollywoodfilmer och utan sina föräldrars starkt konservativa värderingar, eftersom den handlar om harmoniska samhällen som inte är historiska. Böckerna fungerar därför som en ideologisk projektionsyta.
Meloni identifierar sig speciellt med figuren Faramir, som hon ofta citerar: ”Jag älskar inte svärdet för dess vasshet, inte heller pilen för dess snabbhet, inte heller krigaren för hans ära. Jag älskar bara det som de försvarar: staden och människorna från Númenor.”
– Faramir är arvtagare till Numénor, den stora civilisationen som går under. Det är en civilisationskritik som inte har så mycket gemensamt med Oswald Spenglers syn på Västerlandet som något som korrumperas och långsamt dör. I Tolkiens värld förstörs Númenor i strid. Meloni ser sig som Faramir för att han försvarar det som förstörts.
På samma sätt som Faramir håller Númenors flamma levande gör Meloni detsamma med sin rörelse. I deras fall är det fascismens dubbelflamma, den som fortfarande utgör partiets symbol och har gjort det sedan 1940-talet.
