Okategoriserade 27 november, 2009

– Fel av miljörörelsen att förhandla

Tre procent av all Sveriges skog är skyddad. Det är sämre än Estland. Flamman har varit i Örebros skogar med Skydda skogen-aktivister.

– När de flesta människor talar om ”skogen” syftar de i själva verket oftast på plantageindustrier.
Viktor Säfve är ordförande i föreningen Skydda skogen. Flamman har lyckats pricka in en av de första snöiga dagarna i Bergslagen för att åka ut och titta på olika skogar. ”Sverige är skogsrikare idag än på 50 år”, är ett uttryck man ibland hör. Nja, enligt Skydda skogen-aktivisterna är det snarare mer korrekt att säga att Sverige inte har haft mer yta med träd än på 50 år. Urskog och naturskog, däremot, är mer sällsynt än någonsin.
– Sedan får man komma ihåg att det bedrevs en omfattande avverkning under den första halvan av 1900-talet. Ska man jämföra med något borde det vara med 1800-talet, säger Viktor Säfve.

Runt 0,5 procent av all skog i Sverige är urskog, det vill säga skog som inte utsatts för jordbruk eller skogsbruk. Ytterligare några procent är så kallad naturskog, skog som inte rörts under lång tid och återfått urskogsegenskaper. Endast drygt tre procent av all svensk skogsmark är idag skyddad.
Viktor Säfve och Amanda Tas, också från Skydda skogen, berättar på ett engagerat sätt på väg ut mot en av de äldre bevarade skogar som fortfarande finns kvar. Vi stannar bilen vid en hög med avverkade trädstammar staplade på varandra.
– Ni ser här, säger Viktor Sävfe och pekar på en färgskiftning på några av stammarna, det är brandljud. Träden har alltså varit med om en brand och borde inte ha avverkats alls.

De berättar om avverkningsregler som inte följs och inspektörer som helst tittar bort. Om marker och vattendrag som körs sönder av skogsmaskiner på ett oreparerbart sätt.
– Jag följde med en FSC-inspektör ut till ett hygge en gång och det var som om mycket inte var så viktigt när det kom till kritan. Jag visade honom exempel på överkörd död ved [liggande virke]. ”Äsch, man ser knappt att det är död ved”, sade han. Nähä, men det kanske berodde på att den hade blivit överkörd, suckar Amanda Tas.
Hon och Viktor skojar om att ge ut en bok med dumma citat om skogen de fått höra från olika håll och ofta av personer som borde veta bättre. Under 1980-talet var det delvis annorlunda, skogen var mer i ropet. Det talades om att bevara urskog. Skogsaktivister kunde få utrymme i medier. Sedan blev det tyst. Inte heller när klimathotet blivit mer aktuellt på senare år har skogen debatterats. Trots att skogsbruk står för en relativt stor del av Sveriges totala koldioxidutsläpp.
– Misstaget miljörörelsen gjorde var att den satte sig vid förhandlingsbordet med skogsbolagen, säger Viktor Säfve.
I början av 1990-talet hade det växt fram en allt starkare opinion för skogs- och miljöfrågor. Det ledde till slut till att några av de större miljöorganisationerna började förhandla med skogsindustrin. Det var det som Viktor Säfve ser som ett grundläggande misstag.
– Man hade underskattat hur resursstarka skogsbolagen var.

Resultatet av förhandlingarna blev att Forest Stewardship Council (FSC) bildades 1993. FSC är en miljöcertifiering för skogsbruk. De certifierade företagen förbinder sig att följa en viss standard, som till exempel att inte avverka skyddsvärda träd och skydda död ved i skogsmarker. Men konsekvensen, enligt Viktor Säfve, blev att flera av de större miljöorganisationerna blev bakbundna. Det blev plötsligt svårt att fortsätta driva skogsfrågan när de ingått en undertecknad överenskommelse med bolagen.
Sedan dess har Fältbiologerna lämnat FCS i protest på grund av att man anser att det fungerar dåligt. Enligt Viktor Säfve är dels certifieringen otillräcklig i sig och dels kan bolag bryta mot reglerna utan att det får några följder. Certifierarna kontrakteras exempelvis av bolagen i stället för av ett oberoende organ.
Ett av kraven för att ett bolag ska bli certifierat är att det avsätter fem procent av skogsmarken till naturskydd. Problemet är att det inte finns någon bestämmelse om vilken del av skogen som ska skyddas. Skogsägare kan lika gärna välja att avsätta den del som är minst lönsam än den som är mest skyddsvärd. Områdena är inte heller skyddade enligt lag och kan avverkas utan att det blir några konsekvenser.
Dessutom är fem procent otillräckligt, enligt många. Forskning visar att upp till 20 procent av den svenska skogen skulle behöva skyddas för att kunna leva upp till miljömål.
– Estland till exempel, har ett generösare regelverk än Sverige när det gäller att skydda skogsområden, säger Viktor Säfve.
Vi har kommit fram till en av de skogar vi ska besöka och vandrar i en trollsk natur med träd i olika former och storlekar. Det finns en känsla av att befinna sig i en levande miljö, till skillnad från de plantageskogar som vi senare under dagen besöker.

– Ni ser att det ligger död ved här, säger Viktor Säfve och pekar på det virke som ligger på den mossbevuxna marken, det hittar man inte i plantager.
Viktor Säfve, som har en bakgrund inom bland annat miljörörelsen, säger att hans eget intresse för skogen väcktes under en joggingrunda i ett skogsområde som skulle avverkas.
– Jag kände spontant att det här inte är bra och började läsa på mer.
För den oinsatta kan det till en början vara svårt att förstå vidden av problemet. De flesta som åker tåg eller bil någon längre sträcka i Sverige ser mängder av träd. Spelar det någon roll för växthuseffekten att det rör sig om planterade träd? Eller att det saknas lite nedfallna grenar och stammar på marken?
Ja, det spelar faktiskt roll. När man hugger ner skog och ersätter den med importerade träd förändras ett helt ekosystem. Idag finns närmare 2.000 missgynnade eller utrotningshotade arter i den svenska skogen.
– Många av dem är beroende av död ved, gamla träd och blandskog för att överleva, säger Viktor Säfve.
Den planterade barrskogen är dessutom dåligt rustad för att klara sig. Mycket av det som beskrivs som ett hot mot skogen, som bränder, angrepp av skadedjur och stormar skulle vara ett betydligt mindre problem i en naturlig skog. En storm som exempelvis Gudrun för några år sedan blir förödande i en skog med planterade träd i exakt samma storlek i kombination med stora kalhyggesområden. Vinden får helt enkelt ett större fäste än i skog med träd i olika storlekar och åldrar.
– Det ironiska är att man gör samma misstag igen som efter stormen Gudrun där man just sett konsekvensen av monokulturplantager och dess känslighet för störningar. Träden som skövlades under Gudrun var planterade över ett område där andra träd, planterade på samma sätt, blåst ner i en liknande storm på sextiotalet. Tydligen har människor svårt att lära sig, säger Viktor Säfve.

Till det kommer den påverkan på klimatet som skogsbruk innebär. Sveriges regering och skogsbolag förordar mer skogsproduktion för att stävja klimatförändringarna.
– Vad som inte nämns är att skogen lagrar mängder av kol i marken som frigörs som koldioxid när man avverkar, säger Amanda Tas.
Vissa studier har visat att det kan ta upp till 30 år innan de nya träd som planteras kan kompensera de nedhuggna träden.
Frågan är hur ett mer miljövänligt skogsbruk skulle se ut.
– En del tycks tro att vi inte vill att någon skog ska avverkas över huvud taget, men det är ju fel, säger Amanda Tas.
Snarare förespråkar de alternativa lösningar för skogsbruk. För det finns alternativ till systematiska kalhyggesavverkningar över stora arealer. Ett ekologiskt skogsbruk med exempelvis en mer selektiv typ av avverkning och utan hård besprutning skulle dessutom troligen innebära fler arbetstillfällen inom skogsindustrin och en bättre arbetsmiljö för skogsarbetare.

Kultur 21 februari, 2026

Äventyret pratas bort när ”Moby Dick” görs till feminism

Klassikern ”Moby Dick” är ramberättelsen i Xiaolu Guos politiskt uppdaterade äventyrsbok.

Succéförfattaren Xiaolu Guos nya omtolkning av "Moby Dick" är upplagd för ett maffigt äventyr. Ellika Lagerlöf imponeras av språkkänsla och tempo – men önskar att författaren vågat släppa taget om läsarens hand.

Det krävs en del författarkött på benen för att våga sig på en parafras på Herman Melvilles Moby Dick (1851). Den internationellt uppmärksammade kinesisk-brittiska författaren och filmskaparen Xiaolu Guo borde dock vara den rätta. Kultförfattaren Ursula Le Guin har skrivit uppskattande om hennes A Concise Chinese-English Dictionary for Lovers, och i hemlandet har hon utsetts till en av decenniets viktigaste litterära röster.

Call me Ishmaelle (Vintage, 2025) utspelar sig under samma historiska epok som Melvilles roman, och ligger nära originalet. Genom att redan i titeln använda sig av dess välkända öppningsfras – ”kalla mig Ismael” – vänder hon med feminiseringen av namnet på könsordningen. I Guos version är det den unga kvinnan Ishmaelle som beslutar sig för att lämna den brittiska kustby där hon vuxit upp. Genom att klä ut sig till man och ta sig namnet Ishmael korsar hon Atlanten och kastas in i en kedja av händelser som för henne ombord som valjägare på skeppet Nimrod. Under den halvgalna kaptenens ledning ska de leta upp den vita val som en gång tog hans ena ben.

Det handlar alltså om en flicka förklädd till pojke på ett skepp som jagar en genetiskt avvikande kaskelott – det är en potent symbol för all annanhet, såväl queerhet som femininitet. Skeppsmiljön på Nimrod för på bästa sätt tanken till Pirates of the Caribbean och med sitt myller av etniciteter (den polynesiska Kauri, en taoistisk munk som kaptenens rådgivare, och kaptenen själv som beskrivs som till hälften svart och till hälften ursprungsamerikan) utgör de i sin tur en perfekt fond för att förstärka tematiken. Samtidigt berättar sammansättningen om hur jaktindustrin på kaskeloten som pågick från 1700 in på 1900-talet kunde vara en karriärväg för icke-vita sjömän.

Det är med ett imponerande språk Xiaolu Guo (bilden) vävt den nya berättelsen. Prosan är stundtals shakespeariansk, men rak och effektiv och lyckas förmedla äventyrssagans språkkänsla i en moderniserad tappning. De korta kapitlen gör sekvensartade nedslag i handlingen och driver berättelsen framåt med hög hastighet.

Det är en på många vis stark omtolkning av den amerikanska klassikern, men jag hade önskat att Guo vågat släppa läsarens hand någonstans på vägen. Som när Ishmaelle för tredje, fjärde och tionde gången påpekar sin kvinnlighet (”Här var jag, en kvinna, bland dessa kvinnolösa män… Hur skulle jag alls kunna överleva?”). Eller när hon i samtal med skeppskirurgen Hawthorn lär sig om Carl von Linnés art- och könskategorisering och mer en än gång drar paralleller mellan detta och sin egen situation (vad skulle den svenska botanikern ha kategoriserat henne som?). Jag vill bläddra vidare – man fattar!

Läs mer

Trots att det inte är en bok som ska läsas enbart som saga, saknar jag också det som är äventyrets behållning: att hängivet få ryckas med. Visst, på ytan är det ett drabbande öde, ändå läser jag med en viss distans. Först efter dryga 200 sidor när Ishmaelles sjömanskollega upptäcker att hon är kvinna och under hot om avslöjande upprepade gånger våldtar henne står något riktigt på spel.

Livet till sjöss är ett nött frihetsmotiv, men omhändertas och omtolkas av Guo till en annan slags frihet – att få vara kvinna eller något mellan det och man, såväl som britt och amerikan och ingetdera på samma gång. Det är en smart kommentar på det klassiskt amerikansk-liberala negativa frihetsbegreppet, men räcker inte för att ro i hamn drygt 400 sidor. Resultatet blir en något urlakad äventyrsberättelse med en underström av progressivt och pratigt tankeinnehåll. Nu längtar jag efter att få läsa det riktiga äventyret.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 21 februari, 2026

Därför finns det inga palestinska astronauter

Larissa Sansours verk är en fantasi över en möjlig flykt bort. Bild: Larissa Sansour, ”A space exodus”, 2009.

En palestinsk månlandning, en tvåstatslösning i parallella dimensioner och olympiska spel i Gaza City. När Israels ockupationspolitik blir allt mer brutal, vänder sig den palestinska konsten till sci-fi för att föreställa sig det obegripliga.

En astronaut tar några stapplande steg ut på månens yta och placerar en flagga i det grå dammet. Scenen som spelas upp på den lilla tv-apparaten är välbekant – med undantag för en detalj. Det är inte USA:s flagga som sticks ned i det öde landskapet, utan den palestinska i grönt, rött, vitt och svart. 

Jag befinner mig i ett snötäckt Köpenhamn för att se den dansk-palestinska konstnären Larissa Sansours utställning These moments will disappear too på Charlottenborgs konsthall. Filmen med månlandningen, ”A space exodus”, inleder utställningen som rymmer ett flertal videoverk och några skulpturer. Förutom att imitera Neil Armstrongs lilla steg för människan, refererar kortfilmen vagt till soundtracket till science fiction-eposet 2001 – A space odyssey.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 20 februari, 2026

Fem svenskar som träffade Åkesson – och spred judehat

Foto: Johan Nilsson/TT, Roger Vikström/TT, Sören Andersson/Scanpix, Henrik Montgomery/TT, Jens Christian/Expressen/TT, Robert Eklund/ TT (montage).

Jimmie Åkesson hävdar att han aldrig stött på en svensk antisemit. Flamman granskar påståendet – och hittar minst fem som stått Åkesson nära och uttryckt hat mot judar.

”Jag har aldrig någonsin stött på en vanlig svensk som är antisemit.”

Det sade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson till Dagens Nyheter i januari, efter den konferens mot antisemitism i Israel där han var en av huvudtalarna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 20 februari, 2026

Har rättvisa blivit en klassfråga?

Rättvisesymbolen moder Justitia utanför Stockholms tingsrätt. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Lagen är lika inför alla – men den praktiska tillgången till rättvisa är ojämnt fördelad. Det menar Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet. som pekar på flera reformer under 2000-talet. Är det svårare att få juridisk upprättelse om du är fattig?

Från stämningar till skadestånd – rättvisa kostar pengar. Mer pengar än vad en normal privatekonomi vanligtvis kan täcka, enligt juridikprofessorn Mårten Schultz. Han anser att förmögna människor och staten har större möjlighet att hävda sin rätt än andra.

Klyftorna har dessutom förstärkts det senaste decenniet. För tio år sedan höjdes till exempel ansökningsavgiften för att stämma någon i tingsrätten. För ett förenklat tvistemål, ett småmål, fördubblades avgiften från 450 till 900 kronor. Avgiften för vanliga tvistemål höjdes till 2 800 kronor. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 20 februari, 2026

Rebecca Gonzalez Leon: Solidaritet är inte en semester

Bensinbristen på Kuba börjar göra sig kännbar. Foto: Ramon Espinosa/AP.

USA:s blockad kväver Kuba, men det gör också diktaturen och den ekonomiska eliten. Att resa dit för att ”stötta” regeringen riskerar att legitimera dem som redan styr – medan folket betalar priset.

Förra veckan samlades jag och några andra för att läsa den postkoloniala tänkaren Frantz Fanons stridsskrift Jordens fördömda, där han finner ett släktskap mellan proletariatets kamp och det koloniala förtrycket. 

En av cirkeldeltagarna nämnde att han behövde gå tidigt för att hinna med ett plan till Kuba dagen därpå. Hela rummet sken upp av att höra att en kamrat snart skulle besöka det heliga landet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 19 februari, 2026

EU granskar lågprisjätten Shein

Shein har länge kritiserats för inhumana arbetsförhållanden och uppmuntring av överkonsumtion. Foto: Aurelien Morissard /AP/TT

EU-kommissionen inleder en granskning av lågprisjätten Shein. Kommissionen kommer utreda försäljningen av bland annat barnliknande sexdockor och ”spelifieringen” av plattformen.

I tisdags meddelade Europeiska kommissionen i ett pressmeddelande att de inleder en formell utredning av den kinesiska modejätten Shein. Lågprisplattformen misstänks bryta mot delar av Digital Service Act, DSA, ett europeiskt regelverk för nätplattformar:

– Efter tre begäranden om information som kommissionen skickat till Shein misstänker kommissionen att Shein möjligtvis inte följer DSA, säger EU-kommissionens talesperson Thomas Regnier till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 19 februari, 2026

Nietzsche skulle ha föraktat flockmentaliteten hos Epsteins gäster

Foto: Wikipedia, AP (montage).

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Jag ska börja med ett erkännande: jag är ingen Nietzscheexpert. Mina kunskaper är begränsade och fragmentariska. Men det lilla jag kan räcker för att haja till över den kopplingen mellan hans filosofi och den typ av beteenden som framfördes i senaste numret. 

Nietzsche var i första hand en moralfilosof och kulturkritiker. Han analyserade hur våra värderingar uppstår, vilka funktioner de fyller och hur de kan verka både livsbejakande och livshämmande. När han kritiserade den traditionella moralen (särskilt den kristna) var det inte för att förespråka cynism eller brutalitet, utan för att han menade att vissa moraliska system byggde på skuld, självförnekelse och förnekande av mänsklig livskraft.

Detta är viktigt att hålla isär. Nietzsche avvisade inte värderingar som sådana. Tvärtom var han upptagen av hur nya, mer livsbejakande värden skulle kunna skapas. Hans berömda formulering ”bortom gott och ont” betyder inte att gott och ont upphör att existera, eller att allt därmed blir tillåtet. Den pekar snarare mot en filosofisk uppmaning: att undersöka moralens ursprung och inte okritiskt acceptera nedärvda normer. På detta sätt blev han också en viktig inspiration till den moderna normkritiken efter att den franska vänstern (Deleuze, Foucault mfl) intresserat sig för honom igen på 60- och 70-talen.

Att dra in hans tankegods som en legitimering av exploatering, maktmissbruk eller sexuella övergrepp mot tonåringar är därför i min mening fel.

Nietzsche har ofta blivit läst genom olika tiders ideologiska raster. Under första halvan av 1900-talet användes och missbrukades han för att ge intellektuell glans åt elitism, socialdarwinism och fascism. De flesta känner till idén om övermänniskan (Übermensch), som dock ofta missförstås. Hos Nietzsche är detta inte en privilegierad individ som står över lagar, regler eller andra människor. Det är ett ideal, en metafor för människans möjlighet till självövervinnelse, att inte fastna i flockmentalitet och passivitet. Övermänniskan representerar skapande, ansvarstagande och en radikal ärlighet inför sig själv.

Att dra in hans tankegods som en legitimering av exploatering, maktmissbruk eller sexuella övergrepp mot tonåringar är därför i min mening fel. Det förvandlar en existentiell och filosofisk idé till en psykologisk etikett för hänsynslöshet. Nietzsche kritiserade visserligen det han kallade ”slavmoral”, men han hyllade inte grymhet i banal mening. Snarare var han skeptisk till självbedrägeri, dekadens och makt som enbart söker njutning eller status. Att reducera Nietzsche till den ”farliga tänkaren” vars idéer kan utgöra något slags intellektuellt alibi för moraliskt förkastliga handlingar känns i dag både förenklad och historiskt daterad och säger mer om vår kulturella föreställning om Nietzsche än om Nietzsche själv.

Läs mer

Om man alls vill föra in Nietzsche i sammanhanget skulle man lika gärna kunna hävda motsatsen: att han sannolikt hade riktat sin kritik mot just de fenomen som artikeln beskriver: konformism, statusdyrkan och den psykologiska lockelsen i att tillhöra en utvald krets. Nietzsche var djupt misstänksam mot flockmentalitet och socialt självbedrägeri, även hos eliten.

Detta är ingen invändning mot att diskutera moral, makt och ansvar i relation till Epstein. Tvärtom är det viktiga och nödvändiga frågor. Men att koppla dessa direkt till Nietzsche kräver en större filosofisk precision än vad som framförts tidigare i denna tidning. Annars riskerar vi att reproducera en förenklad bild av både filosofin och de mekanismer vi försöker förstå.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 19 februari, 2026

För V är det mer okej att vara lobbyist än aktivist

Linda Snecker under en utfrågning om våld i nära relation i justitieutskottet 18 maj 2021. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Både Showan Shattak och Linda Snecker är högprofilerade medlemmar i Vänsterpartiet. Nu kan den ena uteslutas för sin aktivism – medan den andra får vara kvar trots sin lobbyism. Det kan kosta partiet väljare, skriver Cecilia Verdinelli.

Det enda oväntade i den långa intervjun med Linda Snecker i DN:s helgbilaga är att hon berättar att det faktiskt var hon som, efter tio år som riksdagsledamot för V, tog kontakt med PR-byrån Rud Pedersen i syfte att utverka en anställning åt sig själv, och inte tvärtom. 

Det är okaraktäristiskt, ödmjukt rentav, när det varit så lätt att låta omgivningen fortsätta tro att det var PR-byrån som friade. 

Resten av intervjun är som förväntad, strösslad med provokationer. Snecker inleder starkt med att berätta hur ”jätteskönt” det kändes att slippa demonstrera på 1 maj för att i stället spela golf med familjen. Hon svarar med en axelryckning på frågan om varför hon tar ut (delar av) riksdagens omställningsstöd trots en hög lön som public affairs director: ”Man kan tycka det är jättesniket och oetiskt. Men jag följer reglerna.” 

Inför valkampanjen som kommer behöver partiledningen vara väldigt medveten om att uteslutningar och frånvaron av uteslutningar är en form av kommunikation

Hon nästan gäspar åt frågan om det är okej att arbeta åt vapenföretag – det uppfattar hon som helt okontroversiellt. Hon har i tidigare intervjuer sagt ”Min demokratiska värnplikt är klar”, vilket antyder att planen hela tiden har varit att bygga det egna varumärket för att senare casha in. 

Intervjun avslutas karaktäristiskt: Snecker låter kungöra att hon skulle tacka ja om hon erbjuds ministerpost av Vänsterpartiet. 

Bara någon vecka före reportaget satt Snecker i SVT:s Politikbyrån och förklarade att det var ett stort misstag när partiet fällde Löfvens regering 2021. I samma program beskrev hon ohederligt de uteslutningskrav som riktades mot henne när hon blev lobbyist som klagomål från ”några socialdemokratiska män”.

Utesluten har hon fortfarande inte blivit, trots en ganska diger namnlista – från V-medlemmar – med det kravet, och trots att V har en tuff ton mot lobbyister och föreslagit olika röda linjer, exempelvis karens.

En som däremot skulle ha blivit utesluten – om det inte vore för att han glömt betala medlemsavgift – är Showan Shattak, kommunpolitiker i Malmö som fått veta att han inte är välkommen som medlem i partiet.

Shattak är en outtröttlig aktivist och antirasist från Malmö, som fortsatt vara aktiv trots att han 2014 var nära att dö efter ett uppmärksammat överfall från nazister på Möllevången. Han var arrangören bakom en manifestation år 2023 i Malmö, där man bildade en mänsklig kedja som ett värn runt stadens synagoga i en markering mot antisemitiska hot. 

Om någon över huvud taget kan sägas gjort en otacksam ”demokratisk värnplikt” är det han. 

Men inget av det spelade någon roll när han försvarade Rojavakommittéernas symboliska aktioner riktade mot ministrarna Johan Forssells och Benjamin Dousas bostäder. 

En fann ett blodigt dockhuvud utanför sin bostad, den andre en korg med Hitler-bemålade äpplen (ja, själva aktionslogiken kunde väl ha tjänat på att slipas till – kanske av en skicklig PR-konsult…) 

Syftet var att kritisera ministrarnas nojsande med den syriska regeringen, enligt den nya Tidörutinen där vem som helst kan få pengar i utbyte mot smidiga svenska utvisningar. Samtidigt har regeringen trappat upp våldet mot de kurdiska grupper som besegrade IS. Shattak gjorde sitt bästa för att prata om den politiska sakfrågan – Tidöregeringens stöd till styret i Syrien – snarare än om aktionen i sig, som han kort och gott beskrev som ”fyndig”. Det hjälpte inte. 

Läs mer

Jag vet inte om det rätta skulle vara att utesluta Snecker, och då jag inte är medlem i Vänsterpartiet är det strikt taget heller inte min sak. Visst är många av Sneckers provokationer mot vänstern harmlösa, nästan gulliga i sitt uppmärksamhetssökande (golf, läppstift och champagne störs väl ingen av), men andra är det inte. Att utmåla arbetet som riksdagsledamot som ett otacksamt underbetalt skitjobb samtidigt som man aspirerar på att få röster just från dem som i verkligheten har underbetalda skitjobb är oförlåtligt. 

Att som högavlönad plocka ut några extra tusenlappar i skattemedel because I’m worth it är sådant som sprids som en löpeld på sociala medier och som folk sent glömmer. Snecker kostar rimligen Vänsterpartiet potentiella väljare för varje oblygt medieframträdande hon gör. 

Inför valkampanjen som kommer behöver partiledningen vara väldigt medveten om att uteslutningar och frånvaron av uteslutningar är en form av kommunikation, oavsett om man vill det eller inte, mer kraftfull och betydelsebärande än hundra kampanj-Tiktoks. Väljarna har inga svårigheter att avläsa budskapet. 

Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage 19 februari, 2026

Kan en kommun bli för liten?

Dorotea är Sveriges minsta kommun sett till antalet invånare. Foto: Stefan K Persson.

Med knappt 2 300 invånare är Dorotea Sveriges minsta kommun. Här hålls skolor, vård och föreningsliv i gång mot alla odds – medan ekonomin pressas till bristningsgränsen.

Skolan i Risbäck ligger på en höjd med utsikt över byn. En stadig träbyggnad i två våningar, som har stått där i snart 100 år. Den väl tilltagna skolgården saknar staket och bortanför den börjar skogen. I korridoren på bottenvåningen hänger elevernas ytterkläder bredvid teckningar, skolfoton och gamla skolplanscher. Längst bort ligger ett klassrum. Där sitter de nio barnen från byarna i den västra delen av kommunen.

– Vi har elever från förskolan till sjätte klass, men just i år har vi inga elever i fyran och sexan, berättar My Henriksson, skolans enda lärare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 18 februari, 2026

Ann Heberlein: Är Pelicot verkligen en kvinnlig förebild?

”Ett” monster kan man möjligtvis förstå – men alla de andra? Foto: Lewis Joly/AP.

Gisèle Pelicot är en hjälte när hon ser till att rättegången sker inför öppen ridå. Ann Heberlein, däremot, blev glad när hon hörde att hennes förövare dött.

Den 2 november 2020 skulle Gisèle Pelicots liv komma att förändras för alltid. Det visste hon inte när hon som vanligt satt mitt emot den man hon gifte sig med 1973, Dominique, och drack morgonkaffet. De var ett äldre par som flyttat till en idyllisk by på landsbygden efter pensionen, de hade barn och barnbarn. Gisèle var lycklig, trodde hon i alla fall. 

Men just den morgonen fanns det smolk i glädjebägaren. Några veckor tidigare hade Dominique blivit tagen på bar gärning när han filmat under flera kvinnors kjolar på köpcentret Leclerc. Den här dagen hade hon blivit kallad till förhör på den lokala polisstationen. Gisèle såg det som en formalitet. Ett litet fartgupp att ta sig över bara, sedan kunde de fortsätta sitt liv i det lilla gula huset med blå fönsterluckor.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)