Varför ska en feminist välja Vänsterpartiet? Är inte Feministiskt initiativ ett bättre alternativ? Den frågan ställer sig en del debattörer på sociala medier i dag. Feministiskt initiativ hävdar själva att de etablerade politiska partierna inte förmår utmana könsmaktsordningen på allvar. Det innefattar även Vänsterpartiet. Frågan är hur jag som feminist och vänster ska förhålla mig till debatten. Är det genom att tala om att en röst på Fi är en bortkastad röst? Nej. För även om siffrorna pekar på att Fi förmodligen inte kommer in i riksdagen är det inte vår uppgift som ett etablerat parti att tala om för folk att de inte ska rösta på feminister och antirasister av taktiska skäl. Alla ska givetvis rösta på det parti de tycker är bäst.
Det vi istället ska göra är att övertyga folk om just det, att vi är bäst på feminism. Det är där utmaningen ligger. När jag gick med i Ung Vänster fick jag lära mig att feminist är du inte bara om du säger att du vill utjämna orättvisor mellan män och kvinnor. Du måste också göra något för att komma dit. Såhär tio år senare tycker jag fortfarande att det är kloka ord. När Vänsterpartiet är med och styr skapar vi ett mer jämställt samhälle. I Malmö har vi bland annat höjt lönen med 1 000 kronor i månaden för lågavlönade kvinnodominerade grupper och sett till att även papperslösa kvinnor har rätt till stöd undan våld i nära relationer. I Södertälje har vi utjämnat inkomstskillnader mellan män och kvinnor som jobbar inom samma yrkesgrupper och i Göteborg drar vi igång försök med sex timmars arbetsdag.
Vår feminism handlar om att anställa fler undersköterskor och lärare istället för att låta pengarna gå till vinster åt giriga män som äger riskkapitalbolag. Vår feminism handlar om att tjejer ska få lära sig självförsvar i skolan. För några år sedan var jag med i ett ungdomsförbund som arrangerade kurser i självförsvar. I dag jag med i ett parti som motionerar om självförsvar i riksdagen. Att bekämpa mäns våld mot kvinnor är väl om något att utmana könsmaktsordningen?
Och vi behåller maktanalysen när vi väljer våra toppkandidater. Som förstanamn på vår EU-lista har Vänsterpartiet Malin Björk. Hon har på några månader gjort sig omtyckt bland många. Att hon är oerhört kunnig och dessutom flata gör att hon kommer att sticka ut i EU-parlamentets i övrigt manliga heterogena gråa sammansättning. Om Vänsterpartiet får lika många mandat som förra gången i riksdagsvalet kommer vi att få in de fem första personerna på Storstockholms riksdagslista. Av dessa fem är tre kvinnor och två har utomeuropeisk bakgrund. För oss är det viktigt att våra politiker speglar befolkningen, det är därför vi väljer personer med utländsk bakgrund i toppen.
Det går bra nu för Vänsterpartiet. Vi har starkt opinionsstöd och många nya medlemmar söker sig till vårt parti. Det är givetvis väldigt roligt. Men det går också bra för Fi. Istället för att gå i polemik mot dem välkomnar jag det faktum att vi blir fler kämpande feminister. Nästa gång någon frågar varför en feminist ska rösta på Vänsterpartiet är svaret enkelt. Vi har den bästa politiken för att utjämna orättvisor mellan män och kvinnor. Dessutom är vi duktiga på att uträtta feministisk politik när vi sitter vid makten. I dag, i går och många år framöver.
