Det hände när jag var på väg tillbaka till Latinamerika efter att ha semestervickat fyra veckor på Flamman. I Miami var jag tvungen att övernatta.
Under ett dygn upplevde jag en hysterisk och fiktiv värld utan några som helst verklighetsanknytningar till situationen på Kuba, efter att Fidel Castro meddelat att han tagit en ”timeout” till december.
I Miami uppgavs han vara både död och begraven sedan flera månader, trots att han besökte Che Guevaras föräldrahem i Argentina bara några veckor innan.
Miamikubanerna hade redan börjat packa sina resväskor för att resa ”hem” i kölvattnet av USA:s marinstyrkor.
Den stora tv-kanalen Univision, ägd av venezuelanen Gustavo Cisnero, en av Latinamerikas rikaste män, och den som utpekas som den verklige mannen bakom statskuppen i Venezuela 2002, rapporterade euforiskt.
Världspressen var på plats och presterade i stort sett en någorlunda seriös bevakning. Den utsände från den spanska dagstidningen El Diario de León hade svårt att undvika att vara satirisk mot alla dessa politiska fantasidrömmare i Miami.
Några av dessa var José, Jorge och Heliodoro.
– Jag lämnade massor av kvadratkilometer av mark som exproprierades. Du tillhör väl inte Zapatero (Spaniens regeringschef), för han är ju socialist, säger han och berättar för den spanske reportern att på Josés svarta lista finns också Hugo Chávez, Evo Morales och Kennedy (!) ”som lurade alla oss kubaner”. Han tror att framtiden på Kuba kommer ”att bli blodig”.

Den spanska dagstidningen summerar träffsäkert hur spekulationer tillhör denna exil-maffias vardag.
– Jag tror att en medlem i hans egen armé har mördat honom (Fidel), för CIA kan ju inte utföra det, säger Luis Pastor, en före detta kubansk militär, till El Diario León.

Och så pågår det hela dagen och natten i dessa intervjuer som måste ha fått många kollegor att brista ut i gapskratt när rapporterna från Havanna kommit in som talade om att allt är lugnt i huvudstaden.
Kubas befolkning är organiserad och militärt förberedd mot alla slags försök till interventioner från Bushadministrationen. För den kubanska befolkningen vet att Vita huset söker en förevändning, som i Irak, för att intervenera på ön.
– USA står redo om det kubanska folket i handling visar att det vill se en övergång till demokrati, kommenterade Sean McCormack, språkrör för USA:s inrikesdepartement.
Massmedia i USA spelar en central roll i uppbygget av denna psykologiska krigföring. Rykten eller uttalanden förstärkte hysterin om att de befarade att attackeras av ”Castrohorder”. De ses som femtekolonnare av majoriteten kubaner. Men det betyder mindre för hur en intervention byggs upp grundad på förevändningar.

Den kubansk-amerikanske republikanske senatorn Lincoln Diaz-Balart, som också tillhör den Kubansk-amerikanska stiftelsen (CANF), uppgav till Miami Herald att USA:s regering har en lista på 56 registrerade kubaner, som har deltagit i protestmanifestationer mot dissidenterna i så kallade ”actos de repudio”. Från och med nu kommer alla sådana aktioner att registreras av USA-myndigheterna och personerna som deltar i dem ska identifieras och ställas inför USA-domstol. Hur detta ska genomföras finns bara ett svar på; invasion.

Lincoln Diaz-Balarts CANF uppmanar i ett uttalande den kubanska militären att genomföra en statskupp och ”bilda en civil-militär övergångsjunta som gör slut på bröderna Castros diktatur”. För säkerhets skull försäkrar CANF att ”för vår del tar vi på oss att beslutsamt genomföra en internationell hjälpaktion för ett erkännande av denna junta som återger Kuba dess hopp”.

Klarare än så sjunger inte ens en näktergal.