Är ”kriget mot terrorismen” och det slag som pågår i Irak i själva verket ett krig riktat mot oss alla, även mot oss som på avstånd är krigets mediala vittnen?
Det påstår i alla fall den slovenske filosofen och författaren, Slavoj Zizek, i boken Irak – att låna en kittel (Glänta Produktion&Vertigo Förlag).
Och han fortsätter: ”Det yttersta resultatet av kriget kommer att vara en förändring av vår politiska ordning”.
Ett påstående utan kontakt med verkligheten, eller en beskrivning av en reellt pågående samhällsförändring som vi redan kan ana konturerna av?
Det filosofiskt inspirerade svaret är naturligtvis: Ja, men…eller?
Det är lätt att förstå den avoghet vissa liberaler känner för den slovenske filosofen. Virrpanna, ”extremist” och demokratiföraktare är några epitet han fått om sig. ”Lacan och leninist”, var rubriken när Expressens Malte Persson recenserade hans aktuella bok.
Det är nog ömsesidigt, förstår man vid läsningen av Irak: att låna en kittel. För de liberalas ”hyckleri” står inte högt i kurs hos Zizek – men lika lite den som klär sig i vänsterdräkt.
Zizek gör en svidande vidräkning med vad vänstern – i Europa, och därmed Sverige, står för, men sedan gör. Till exempel: ”den står för trohetsprinciper men kan vara fullständigt pragmatisk; den står för pressfrihet men kan smickra och erhålla Murdochs stöd…”
Kan han som filosof säga, säger då vän av vänsterpragmatisk dagspolitik. Och delvis ha rätt.
Nu är dock Slavoj Zizek filosof och ska som sån vrida och vända, analysera, problematisera, psykologisera, penetrera, ja, nästan obducera, frågor av allahanda slag. Samhälleliga, inte minst.
Zizeks, påverkad och inspirerad av den franske psykoanalytikern Jacques Lacan, stora förtjänst är dock främst som provokatör.
Men ibland trampar han över. Som när han i USA:s gripande och offentliga munkontroll av Saddam Hussein, ser paralleller till Gestapo och gripanden av oskyldiga judebarn. Plumpt, är ordet.
Bushadministrationen får sina fiskar varma i den 180 sidor tunna boken. Av Irak-krigets offentliga argument, blir inget kvar. Smulat sönder med lån av Freud och den logik som blivit Irak-krigets: Den ständiga skiftningen av det offentliga målet. Från massförstörelsevapen, över Al-Quaida/Saddam-kopplingen, till störtandet av en diktator. Wolfowitz sa sedan vad det främst handlar om: Olja.
I Bush-doktrinen om preventiva krig ser Zizek en paranoid logik som ”kräver total kontroll över framtida hot”. Han ser USA som en skrattspegel till Europa, samtidigt som han önskar en ökad ”eurocentrism” som motvikt till ”USA och dess kolonier”. Europa måste återuppfinna sig själv, hävdar han.
Att läsa Irak: att låna en kittel, är att göra en resa till kända och okända trakter, genom idémässiga snårskogar och öppna fält. Ibland hänger man, jag, inte med, men så, efter tät buskage av psykoanalys, diskursbollande, och så vidare, siktas källan, full av aha-upplevelser och möjlig insikt.
Och ibland oroande sådana, som att den reellt existerande demokratins lockelse till möjlig förändring kanske ”garanterar att inget faktiskt kommer att förändras”.
Demokrati – som garant för det bestående!