Efter Rysslands invasion av Ukraina har opinionsundersökningar i både Finland och Sverige visat historiska resultat: för första gången ser en majoritet av befolkningen ut att vara för Natomedlemskap. Nu har frågan hamnat högt på den politiska dagordningen i båda länder. Men medan den svenska diskussionen är hårt polariserad – M har lovat att ansöka om medlemskap om de vinner valet, S upprepar att neutraliteten har ”tjänat Sverige väl” – är den finska debatten mer öppen. I mitten av april väntas landets regering presentera en ny säkerhetspolitisk analys, som ska ligga till grund för ett framtida beslut.
När Flamman möter Pinja Perholehto, ordförande för finska Socialdemokraternas ungdomsförbund Demarinuoret, på plats i Helsingfors berättar hon att förbundets kongress i maj ska behandla totalt sex motioner med krav på Natomedlemskap. Hon gissar att omkring en tredjedel av medlemmarna är för.
– Jag skulle säga att diskussionen i både partiet och ungdomsförbundet hålls i en ganska god anda. Den är inte särskilt ideologisk, utan snarare praktisk. Så jag ser inga risker [för interna splittringar].
Annat är det med relationen till det svenska partiet. Enligt Pinja Perholehto är svenska socialdemokrater ”ledsna” över hur deras finska partikollegor diskuterar frågan. I svenska SSU har ett enda distrikt, Västernorrland, tagit ny ställning i frågan efter Rysslands invasion. Distriktet kräver en så kallad Natooption, det vill säga en uttalad möjlighet att snabbt gå med i Nato om situationen kräver det. En sådan finns redan i Finland.
Nu oroar sig Perholehto för att sprickan kan skada relationen mellan de två nordiska S-partierna, som historiskt haft ett mycket tätt samarbete.
– Jag uppfattar det som att de (svenska socialdemokrater, reds. anm.) hoppades att finska socialdemokrater skulle vara mer negativa. Det är en svår situation, för vi har alltid betonat vikten av dialog.
Hur har den ”sorg” du beskriver tagit sig uttryck?
– De har i princip sagt det rakt ut till mig. Inte direkt från partiet, men människor från SSU.
Intervjun görs ett stenkast från det nationella minnesmärket över finska vinterkriget, i centrala Helsingfors. En tio meter hög soldatfigur i metall står på en jordglob dekorerad med bilder från krigsåren. Perholehto återkommer till de praktiska riskerna med en splittring mellan grannpartierna i försvarsfrågor.
– När det gäller relationen med det svenska partiet är jag lite oroad, för jag vill inte hamna i en situation där Finland och Sverige vill helt olika saker. Jag tror inte att någon av oss skulle tjäna något på det. Ändå är det ganska svårt att samarbeta. I Finland behöver vi se till nationens intressen, och jag vet inte om det är riktigt samma intressen som Sverige har just nu.
Hur menar du?
– Självklart har vi ett gemensamt mål, att skydda våra länder, men vi har kanske lite olika tankar om vad det innebär. Jag upplever att vi i Finland är mer öppna för att… Om regeringsrapporten säger att det bästa för Finland just nu vore att gå till handling, då skulle vi göra det. Jag vet inte om Sverige kommer landa i samma slutsats, och jag vet inte hur man ska lösa det problemet.
Mardrömsscenariot är enligt Perholehto att det leder till att länderna inte lyckas samordna sina beslut, och att ett av länderna ensamt ansöker om Natomedlemskap och sedan står ensamt mot eventuell rysk vedergällning.
– Jag säger inte att det innebär att vi borde gå med i Nato. Men jag har tänkt på detta mycket. Det värsta scenariot är att ett land ansöker och det andra inte gör det.
Själv vill hon inte ta tydlig ställning i frågan, av respekt för den pågående beslutsprocessen i ungdomsförbundet och moderpartiet. Men hon tycker att det är läge att spela ned de ideologiska aspekterna av beslutet.
– Ibland diskuteras Nato utifrån värderingsfrågor, och jag vet inte om det är rätt sak att ta i beaktning just nu. Det är uppenbart att det finns Natomedlemmar som inte delar värderingar med Sverige eller Finland, men det är ju likadant i EU. Därför önskar jag att alla politiker skulle prata om Nato främst som en fråga om säkerhet och nationens intressen.
Men är inte de ideologiska frågorna också en del av detta? En vanlig vänsterkritik är att man inte borde ingå i en militärallians med USA och Turkiet på grund av hur deras militärer agerar, och att det får negativa konsekvenser om man gör det.
– Det är självklart en stor del av beslutet och ska tas i beaktning. Men om du å ena sidan har säkerhetsfrågor och å andra sidan har värderingsfrågor tycker jag att man just nu måste betona säkerhetsfrågorna och tyvärr inte bry sig om den andra delen lika mycket.
Ett annat motargument mot Natomedlemskap är pragmatiskt – att det skulle kunna leda till en farlig eskalering. Vad säger du om det?
– Självklart är det så att om Finland eller Sverige gör något så kommer Ryssland att svara. Men jag vet inte om det är så väldigt annorlunda från läget just nu. Under den nuvarande Natoövningen Cold Response i Norge har Ryssland skickat trupper närmare gränsen. Det sker varje år.
– Även om vi skulle välja att inte gå med så finns det inga garantier för att Ryssland inte skulle göra något. Så jag förstår den frågeställningen, men jag är osäker på om det är ett särskilt stort problem. På kort sikt, absolut, men jag tror att den stora frågan är huruvida fördelarna är större än nackdelarna på längre sikt.
Trots att frågan om Natomedlemskap är känslig och allvarlig så är Pinja Perholehto lättad över att den nu diskuteras på allvar.
– I vänsterpartierna, även Socialdemokraterna, har vi alltid betonat EU-samarbetet och nordiskt samarbete, och det ska vi fortsätta göra. Men jag är inte säker på att det räcker längre. Personligen – utan att tala för förbundet – tycker jag nog inte att det gör det. Därför är diskussionen om Nato väldigt välkommen. Vi har aldrig riktigt haft den förut.
