I somras begav sig Flamman till Kalifornien, USA, för att prata med potentiella väljare. Det är inte svårt att få folk att tala i ämnet. Men få nämner Kerry. De flesta väljer istället att klargöra att den sittande presidenten, George W Bush, har spelat ut sin roll. ”Get him out of office” är ett uttryck som flera väljare anammat. Efter en månads vistelse i landet är det svårt att tro någonting annat än att Bush kommer att förlora sin post i november.
– De flesta jag känner gör ingen skillnad på Bush eller Kerry, republikaner eller demokrater. Utrikespolitiskt, i kriget mot Irak, i palestinafrågan och ”kriget mot terrorismen”, har de båda samma uppfattning, säger Jacob Pace, som arbetar på Resource center for non violence, i Santa Cruz.
Detta centrum består till stor del av ideellt arbetande människor som driver diverse projekt i närområdet. En av huvuduppgifterna inför höstens val är att åka ut till mindre samhällen och försöka få människor att dels ta sig till vallokalerna och dels tänka på vem de ger sin röst. I orter som till exempel Chico och Fresno är valdeltagandet mycket lågt. Pace och hans kollega, Jason Marwan Hannon, möter till och med människor som inte vet om att det är presidentval på gång. Trots deras arbete är de inte säkra på huruvida de själva kommer att rösta. Jacob Pace kommer troligen att befinna sig i Palestina vid tidpunkten för valet och Jason Marwan Hannon känner sig osäker.
– Vad har jag för val? Jag är till hälften palestinier och till hälften amerikan, och hur jag än röstar, stöder jag indirekt bygget av Israels mur i Palestina.
Helst skulle Pace och Marwan Hannon vilja se en kollektiv bojkott av det som de kallar för ett icke-representativt val. Valdeltagandet i USA brukar vara lågt, och ligga på omkring 50 procent. Om de övriga 50 procenten, de som väljer att inte rösta, istället aktivt deltar i en bojkott, skulle missnöjet få ett ansikte menar Marwan Hannon och Pace.
– Framförallt unga människor upplever en maktlöshet. Politikerna låter oss aldrig komma till tals. Våra valmöjligheter är näst intill obefintliga. Det låga deltagandet speglar ett land där människor känner sig omyndigförklarade. Jag känner definitivt att vår styrka inte ligger i att rösta, utan i radikal utomparlamentarisk verksamhet, säger Jacob Pace, som hoppas på att någon gång i framtiden få vara med och mobilisera en omfattande valbojkott.
Jean-Philippe Marcotte, doktorand i lingvistik vid Standford University, San Fransisco, håller med om att utomparlamentarisk verksamhet är ett alternativ.
– Hur kommer vi till den punkt när vi inte måste rösta på demokraterna i hopp om förändring? frågar sig Marcotte.
Svaret är inte självklart i dagens USA, men han tror att en bra start är att engagera fler människor i sociala rörelser. World Social Forum är ett utmärkt exempel på hur folk möts för att arbeta för omfattande kollektiva mål.
– I och med valet står vi inför ett intressant skede. Det är svårt att förutse hur världen kommer att förändras eller se ut efter den andra november. Detta är ett bra tillfälle för sociala rörelser i landet och runt om i världen att utöva påtryckningar på våra politiker, och jag hoppas att dessa tillfällen tas i akt, säger han.
Själv har Marcotte en hemsida, som utvecklats till ett forum för politiska diskussioner och debatter. Utöver detta skriver han kolumner i tidningen The Economist. Detta är hans sätt att bidra till en förändring, och han önskar att han hade tid för att göra mer. Han får inte rösta i valet, eftersom han inte är amerikansk medborgare, men det hindrar inte honom från att säga vad han tycker. Bush kommer att förlora, om vi får tro Marcotte. Den sittande presidenten har åstadkommit skador han kommer att gå till historien med. USA:s internationella förbindelser, både med FN och Europa, har försämrats efter krigen mot Afghanistan och Irak. Bush försökte övertyga världen att USA gick till krig för ett gott ändamål och att invasionerna skulle vara snabba och effektiva. Men faktum är att Bush överskattade det egna landets militära förmåga.
– Genom ”misslyckade” invasioner av två av världens svagaste länder har han avslöjat hur kraftlös den amerikanska militären egentligen är. USA kan förstöra ett land genom bomber men inte ta över, menar Marcotte.
Därför tror han inte heller att en invasion av Iran skulle vara möjlig, även om detta land, enligt honom, utvecklar kärnvapen. Dels för att det är ett starkare och större land till yta och befolkning, och dels för att Iran inte blivit utsatt för sanktioner såsom Irak blivit.
Det enda positiva Marcotte kan skönja ur svallvågorna av Bushadministrationens politik, är att allt färre länder är villiga att samarbeta med USA. Detta medför att USA inte länge kan använda FN som ett redskap för att legitimera sina utrikespolitiska mål.
– Men detta har skett på bekostnad av tusentals människoliv i Afghanistan och Irak, så det är ingenting att fira, säger Jean-Philippe Marcotte.
I busskön på Greyhoundstationen i San José, träffar vi en ung kvinna. Inte heller hon verkar vilja prata om Kerry, men när det kommer till Bush ger hon en kort och koncis kommentar.
– Hans politik är löjlig. Vad ska man säga? Bush har gjort sig till åtlöje. Det är löjligt, helt enkelt.
Samma uppfattning delas av ett gäng amerikanska turister som är på besök i surfarstaden Santa Cruz. En sen kväll efter maten, sitter vi på verandan till vårt vandrarhem och småpratar så som man gör med människor man möter för första gången. The patriot act kritiseras hårt, precis som kriget mot terrorismen. Konsekvenserna av attacken den 11/9 2001, drabbar även de amerikanska medborgarna. Säkerhetspolitiken har gått över styr, och Bush gör allt för att skrämma landets befolkning genom att spotta ur sig påhittade hot, menar en av kvinnorna på verandan. Bushadministrationens inrikespolitik är heller ingenting att jubla över. Välfärdssystemet urholkas för var dag som går, klassklyftorna ökar och Bushs syn på homosexuella är förkastlig, sammanfattar en man i sällskapet.
– Bush har inte gjort något bra, varken för den egna befolkningen eller övriga världen. De enda som tjänat på hans politik är han själv och den rika delen av befolkningen, säger Jason Marwan Hannon.
Jacob Pace håller med och kallar Bushadministrationens politik för neofascistisk. De båda är övertygade att om Bush får sitta kvar kommer det att bli uppror i landet. Människor kommer att samlas i stora protester, och både Marwan Hannon och Pace kommer att vara där. För trots att de inte anser Kerry vara ett bra alternativ, tror de att ett presidentbyte kommer att få positiva reaktioner i omvärlden. Det borde vara omöjligt för en demokrat att fortsätta i exakt samma fotspår som en republikan.
Även Jean-Philippe Marcotte menar att om Kerry vinner valet kommer han att göra livet åtminstone lite mer drägligt för de mest utsatta grupperna i samhället.
Enligt en del opinionsundersökningar har John Kerry en knapp ledning, medan andra siffror visar ett jämnare resultat. Bush eller Kerry? Republikaner eller demokrater? Pest eller kolera? Det slutliga resultatet vet vi inom en knapp vecka.