PÅ KAMPANJSPÅRET Bland kampanjaktiviteterna i Husby centrum, minglar Hooman Anvari en lördagseftermiddag, mellan valarbetare och affischer. Han är intresserad av vad partierna gör, och vill göra, lokalt. Men han är inte så populär bland politikerna i Kista stadsdelsnämnd.
Hooman är ordförande i Husby unite. Det är en obunden förening för folk som vill göra något åt sin egen situation i området. Och ställa krav på till exempel myndigheter och bostadsbolag.
Jag vill inte medverka till svartmålning eller överdrifter. Varken Husby eller intilliggande Akalla, där jag bor, är några skräcklabyrinter. Bilden av levande områden, där gubbar sitter och pratar, kvinnor handlar och barn springer och leker, är precis lika sann. Men ändå. En tjugoårig flykting mördades av en sextonåring. Sextraktasserier och våldtäkter har ägt rum på Husbybadet. Ett gäng överföll en stackars utomstående skolklass och dess lärare.
Kanske har ni läst om en man som hotade tända eld på sig själv när kronofogden skulle göra utmätning på gymet i Husby. Mannen hade under en lång period stöttat några ungdomar som själva drivit gymet. Efter några formaliteter och slarv med ekonomin beslöt eniga – utom v och mp – politiker att sätta hårt mot hårt och ta gymet ifrån killarna. Så agerar lokalpolitiker idag – de politiker som med kommunadelsreformen skulle komma närmare gräsrötterna och den lokala befolkningen.
När det gäller Husby unite är det endast vänsterpartiet som på allvar velat föra dialog. Från andra partier säger man föraktfullt om Hooman att han “släpar skräp”. Skräpet ingick i en aktion den 5 juni i år. Boende samlades för att informera kommunala bostadsbolaget Svenska bostäder om sina problem, om mögelskador och om tapeter som föll av väggarna. Flygblad delades ut. Sedan samlade deltagarna ihop skräp som Svenska bostäder lämnat vid en tillbyggnad. Skräpet dumpades framför Svenska bostäders kontor, med hälsningen: ”Detta skräp tillhör er. M V H Husby Unite.”
Husby unite ”samarbetar med alla politiska partier på stadsdelsnivå oavsett politisk tillhörighet förutsatt att deras program gynnar hyresgästernas boendevillkor.” Några av föreningens krav är: Närservice till förorter, socialt ansvar i bostadsbolagens ägardirektiv, stopp för hyreshöjningar, stärk skyddet för hyresgästerna.
Husby unite knackade dörr för att prata med Husbyborna. Många berättar om mögelskador, kackerlackor och termiter, vilket Svenska bostäder till en början förnekade. Nu är upprustning på gång.
Hooman och Husby unite gör allting som en sund, levande gräsrotsrörelse ska. Fler enskilda och grupper av människor borde gå samman och göra liknande saker i sitt närområde, på arbetsplatsen eller i sakfrågor. Gärna i samverkan med etablerade organisationer, facket eller liknande.
Det får inte bara vara redan befintliga, stora organisationer – som mottar statligt eller kommunalt ekonomiskt stöd – som tar nya initiativ.
Ändå undrar jag varför inte de politiska partierna arbetar som Husby unite.
När tidningen Allt om mat frågade moderaterna vilken maträtt deras parti motsvarade, blev svaret: Ett smörgåsbord.
Det är symptomatiskt. Partierna försöker idag lyssna in vad väljaropinionen tycker i olika frågor – DÄREFTER anpassa krav och budskap. Ibland intill oigenkännlighet. Partierna struntar i att verka tillsammans med människor, där människor finns, och utifrån det långsamt låta politiken utformas av de medlemmar som faktiskt är partiet. Så lägger sig alltfler på sofflocket. Tur att det finns såna som Hooman.
