Det var synd att Flamman i nr 50 den 18 december 2014 publicerar Ignacio Ramonets artikel om Julian Assange utan någon kommentar. Ramonet, som betraktar Assange som en guru, skriver i inledningen av artikeln att Assange har ”sin tillflykt på Ecuadors ambassad i London.” Detta land hade, enligt Ramonet ”modet att erbjuda diplomatisk fristad” när Assange ”fann sig förföljd och inringad av USA och flera bundsförvanter (Storbritannien, Sverige).”

Det är faktiskt så att Assange är häktad av Svea hovrätt misstänkt för våldtäkt, olaga tvång och sexuellt ofredande. Han var frihetsberövad en kortare tid I London, omkring tio dagar, men släpptes sedan mot borgen och ålades reseförbud av den engelska domstolen. Han bröt mot reseförbudet då han lämnade England genom att gå in på Ecuadors ambassad. Han undandrar sig på så sätt lagföring i Sverige för de brott han är misstänkt för. Så är den faktiska situationen. Sverige deltar inte i någon förföljelse eller inringning av Assange och är inte ”bundsförvant” med andra länder i frågor som rör Assange. Han behandlas på samma sätt som alla andra som är misstänkta för sexuella övergrepp.

Men det mest upprörande med Ramonets artikel är att han inte nämner att bakgrunden till att Assange befinner sig på ambassaden är att två kvinnor i polisförhör har beskrivit att de utsatts för sexuella och andra övergrepp av Assange. Assange är inte åtalad eller dömd men det är sannolikt att han begått de brott han är häktad för. Ramonet, liksom många andra män i det här sammanhanget, osynliggör de två kvinnorna. De finns inte. Det lidande och de återkommande kränkningar kvinnorna utsatts för de senaste åren intresserar inte Ramonet ett enda dugg.
Jag är medveten om att det är Ramonet och inte någon medarbetare på Flamman som skrivit artikeln. Jag tycker att det hade varit lämpligt att redaktionen i en kommentar hade redovisat de faktiska omständigheter som jag beskrivit ovan.