Tre av tio anställda som flexar har under den senaste tvåårsperioden blivit utbrända eller fått en stressrelaterad sjukdom. Värst drabbade är kvinnor i åldern 30–47 år. För anställda med fasta arbetstider ligger andelen utbrända mycket lägre, mellan sex och åtta procent. Det visar en undersökning som presenterades på DN debatt i måndags.
De flexarbetande jobbar i snitt 56 timmar per vecka, visar en undersökning från undersökningsföretget Brandscript Ltd.
De med fasta arbetstider jobbade, övertiden inräknad, i snitt 42 timmar i veckan.
Trenden att försöka som det heter ”spara tid” genom att arbeta flexibelt är sannolikt en kombination av nya arbetsformer, nya organisationsformer samt stödjande teknik, skriver Brandscript Ldt:s vd Tomas Lönn i DN.
I undersökningen analyseras två storföretag och en stor intresseorganisation i Sverige, och kopplingen mellan flexibelt arbete och ohälsa. Syftet med studien har varit att försöka finna möjliga orsaker till de allt högre talen av utbrändhet och i dess spår ”sjunkande individuell produktivitet”.
Undersökningen har genomförts för att skilja ut övertidsarbetande tjänstemän som någon gång i veckan tar med sig en rapport eller ett pm hem för att läsa eller putsa på, från de genuina flexarbetarna.
Hur kan då ett flexibelt arbete som faktiskt syftar till att ”spara tid” skapa en upplevelse av ständig tidsbrist? frågar Lönn i artikeln. De flexarbetande angav att de genom att klara av sin arbetsuppgift på exempelvis flyget eller tåget kunde hinna med ett möte eller en arbetsuppgift till nästa dag. ”Vi konstaterar således att det flexibla arbetet för de flesta går ut på att hinna fler uppgifter och inte att vara flexibel med de redan befintliga”, skriver Tomas Lönn.
Lönn pekar på att problematiken handlar om normer. I dag är det på många arbetsplatser fullständigt normalt att den som arbetar flexibelt avsätter kvällar, delar av helgen, tågresor och liknande till att utföra en del av sina arbetsuppgifter. Att arbeta halva dagen på kontoret och sedan gå på bio efter lunch skulle säkert på de flesta arbetsplatser väcka förundran eller mer sannolikt irritation. Detta trots vetskapen om att vederbörande redan klarat av sina arbetsuppgifter vid ett tidigare tillfälle.
