”I en trumvirvel av klapprande klackar försvann hon över den cementbelagda gården och kring hennes huvud fladdrade chiffonscarfen som en stor fjä­ril i skärvitt, karmosinrött och blått”.

Flickan som kommer springande över gården heter Majken Oskarsson och är 17 år. Hon har vuxit upp tillsammans med elva syskon på ett rum och kök i ett nedgånget hyreshus i utkanten av Stockholm. I Martha Sandwall-Bergströms trilogi om familjen Oskarsson är det tidigt 1950-tal och Majkens väg in i vuxenlivet skiljer sig i det mesta från föräldragenerationens. Hon kommer att få ett ljust och lättstädat hem, hon kommer kunna åka på semester, köpa vackra kläder och dricka Coca-Cola på kaféer inne i stan. Men framför allt kommer Majken att bli till en del av den växande svenska medelklassen.

Sandwall-Bergström är mest känd för sina historiska flickböcker om torparflickan KullaGulla men i trilogin om Oskarssons är miljön en helt annan. Romanerna skildrar 1950-talets trångbodda, urbana arbetarklass och handlingen kretsar kring den äldsta dottern Majken och hennes familjs vardag. Redan i sin skildring av det Oskarssonska hemmet har Sandwall-Bergström tagit fasta på att framtiden såg ljus ut för periodens arbetarklassbarn. När vi i Aldrig en lugn stund hos Oskarssons för första gången möter syskonen i rör de sig i full fart nedför hyreshusets trappa. De är på väg bort från det stö­kiga köket och ut i världen.

Tack vare den ekonomiska tillväxten var arbetarklasshemmet inte längre en återvändsgränd utan snarare en utgångspunkt för klassresor man enbart kunnat drömma om tidigare. Majkens resa inleds redan när hon springer över den cementbelagda gården så att ljudet från hennes klackar ekar mellan husen. Den unga kvinnans färgsprakande uppenbarelse står i bjärt kontrast till det slitna familjehemmet och gårdens grå tristess.

När Majken sedan får arbete på Centrala varuhuset förstår vi att hon aldrig kommer att bli som sin mor. Den nya arbetsplatsen beskrivs som en miljö som sjuder av liv och rörelse, ljus och ljud. Hundratals röster surrar, rulltrapporna susar, diskarnas innehåll lyser, musik väller in från grammofonavdelningen, glasrutorna i de roterande svängdörrarna glimmar… Ja, hela atmosfären andas fest och spänning!

Så gör också Majken något alldeles nytt. Hennes äldre systrar har alla arbetat kvar på samma dystra förortskonditori tills de gift sig. Förutom yrkesarbetet är mötet med kärleken en viktig del i Majkens vuxenblivande och utveckling. Kärleken förändrar hennes relation till Stockholm och för henne ytterligare mot händelsernas centrum. I trilogins andra del, Allt händer hos Oskarssons, träffar Majken Sigvard, en små­fifflare med ögonfransar som skådespelaren Gregory Peck. Sigvard beskrivs som en social kameleont. Trots att han kommer från en såväl enkel som lantlig miljö rör han sig ledigt genom såväl Stockholms övre som undre värld.

Tillsammans med Sigvard får Majken åka sportbil, gå på tivoli och besö­ka flotta restauranger. Men när Sigvard kör ihjäl sig i en stulen bil kastas Majken i armarna på den långt mer lämplige unge polisen Gunnar Stolt med vilken hon så småningom gifter sig och flyttar ut till en nyproducerad förort. I Majken Stolt, född Oskarsson har Majken gift sig och kämpar för att anpassa sig till ett nytt liv som hemmafru. Det är nämligen inte helt enkelt för henne att lämna sin bakgrund. Sandwall-Bergström beskriver gång på gång hur Majken springer tillbaka uppför sin barndoms trappor.

I Oskarssons trånga hem finns en historia, som Majken kan använda i konstruktionen av den egna identiteten. Hemma hos föräldrarna var Majken helt enkelt en del av Sveriges fattiga urbana arbetarklass. Som gift, i den nya, rymliga och moderna tvårummaren, är det mycket svårare för Majken att positionera sig. Den nya medelklass som Majken blivit en del av har helt enkelt ingen riktig identitet ännu utan väntar på att fyllas med liv, upplevelser och berättelser. Frågan är bara med vilka? Sandwall-Bergström ger oss inledningsvis inget riktigt svar på det.

Majkens klassresa är till en början präglad av ensamhet och förvirring. Det nya hemmet framstår som rena motsatsen till det gamla. Där är tyst, rent och funktionellt. Där finns inga grannar eller småsyskon som stör. Majken har tråkigt, städar mycket, bråkar med sin man och känner sig allmänt vilsen. Först på de sista sidorna av trilogin inser Majken med vad hon kan fylla sitt nya hem: Med barn förstås! Majkens identitet som vuxen kvinna skiljer sig med andra ord egentligen inte speciellt mycket från moderns, som alltid prioriterat hem och barn. Den stora skillnaden ligger i den enorma ekonomiska förbättring som Majken uppnått.

I det nya hemmet kan hon med hjälp av sina erfarenheter av fattigdom och trångboddhet skapa något eget och bättre. Flickan i färggrann chiffonscarf har därmed blivit vuxen och tillsammans tecknar de tre böckerna om Majken en klassresa, som leder rätt in i 1950-talets framväxande svenska välfärdssamhälle.

Lydia Wistisen