Linda Åberg blev inskriven i det som kallas JUG (Jobb- och utvecklingsgarantin) 2007 efter att ha varit arbetssökande ett tag. Hennes första praktikplats var Samhall AB där hon blev satt att packa varor på en 65-procentig a-kassa.
Straffades för invändningar
– Efter ett tag kändes det som om jag utnyttjades som svart arbetskraft eftersom jag, åtta timmar om dagen, fick packa grejer. I januari 2008 blev jag inslussad på en annan arbetsplats i Malmö. Jag praktiserade i tre månader genom att skyffla porslin, jag arbetade ute i butiken med att flytta upp på hyllorna. Jag gick runt på ett stenhårt cementgolv och hade redan stora problem med min höftledsartros. Jag fick då också märkbar artros i knäna. Redan då började den här depressionen komma.
Nästa praktikplats var att städa på ett kulturminnesmärkt område. Meningen var att hon skulle söka arbete medan hon arbetade och Linda föreslog att hon skulle kunna vara på praktiken sex timmar om dagen och söka arbete resten av tiden.
– Då sa handläggaren till mig att då får du jobba fortare under den tiden. Jag hade arbetat i tolv år som städare innan kroppen sa nej, så det här kändes också som ett svartjobb. Då kallades jag till Arbetsförmedlingen i Trelleborg till något som jag uppfattade som en uppläxning. Jag sågs inte som medgörlig och nästa placering kändes som ett straff, en ren och skär hämnd för att jag varit omedgörlig.
Ont i höften och deprimerad
Linda hamnade på ett företag där de tillverkar aluminiumburkar. Hon hamnade på kartongsorteringsavdelningen. Praktiken gick ut på att åtta timmar om dagen granska kartongskivor som var ungefär 1×1 meter. Det var mycket gående och stående och slit hårt på hennes höfter och knän..
– Jag åkte ner i den djupaste depression jag varit i någonsin i hela mitt liv. Jag kan inte säga att jag kommit upp ur den ännu. Höftledsartrosen hade blivit sämre och nu föranleder den operation. Jag har gått sjukskriven för depression och också haft det här problemet med höftledsartrosen. För att jag skulle få någon chans till nystart flyttade jag och min sambo till Västernorrland. Jag kände att min tillvaro i Skåne kändes väldigt unken.
Linda är inte nådig när hon talar om JUG, är det kanske så att vi är tillbaka till tiden innan arbetarrörelsen kom till makten?
– Det här handlar helt och hållet om en lönedumpningsmarknad. Om vi talar om det här med statare på 1930-talet så är det ju sanningen närmare. Jag hade väl aldrig trott att det skulle bli så här i lilla trygga Sverige, där individens intressen skulle tillvaratas! Här förvandlas människor till trälar i ett nytt system, jobb- och utvecklingsgarantin, på arbetsförmedlingarna runt om i landet
”Eldorado för legala svartjobb”
– Flertalet kommer nu att överföras till Fas 3 inom JUG, vilket betecknar ett eldorado för legala svartjobb förmedlade av Arbetsförmedlingen. Det talas om att dessa svartjobb enbart ska handla om jobb som inte skulle utföras annars. Vad är det för jobb som inte skulle gjorts av en korrekt avlönad arbetstagare? Det vi har framför oss är återtåget till en marknad för statare, drängar, pigor eller med ett annat uttryck samhällets bottenskrap.
Linda menar att alliansen för en klar klasspolitik och är rädd för vad den politiken kommer att innebära i Sverige.
– Det är en linje som kommer att vara förödande mot hela samhället. Nu står grupp mot grupp, där finns ju de som tjänat på skattesänkningarna, mot dem står ju vi. Jag tycker att den vägen de slagit in på är ganska farlig. Den framkallar en djup klassklyfta som är lik den vi ser i USA.
