– En omtyckt metod mot terrorism har varit att utvisa personer som utgör ett hot, säger Anna Wigenmark.
Efter terrordåden den 11 september 2001 har synen på flyktingar hårdnat. Tidigare betonades staters skyldighet att ta emot skyddsbehövande. Nu betonas staters skyldighet att avvisa personer som kan utgöra ett hot.
Anna Wigenmark är jurist vid Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter.

Ambvivalens i lagen
Alltfler stater har börjat se en motsättning mellan rätten till politisk asyl och möjlighet att avvisa personer med hänsyn till rikets säkerhet.
Anna Wigenmark var en av de föredragande på ett seminarium om rättsstaten, som arrangerades av Fib-juristerna i Stockholm i helgen.
– FN:s flyktingorgan kom fram till att 11 september-dåden aldrig kan motiveras politiskt för att de är oproportionerliga. Alltså – ju värre brott desto svårare att motivera politiskt.
I svensk lagstiftning syns ambvivalens kring frihetskamp kontra terrorism, menar Wigenmark.
– ANC är exempel på organisation som hade starkt stöd av Sverige men som klassades som terroristorganisation av Sydafrikas regering.

Bristfälliga underlag
– Idag är det svårt, för den som utvisas med hänvisning till rikets säkerhet, att få reda på vad som är anklagelsen och dessutom är underlagen ofta oerhört bristfälliga.
Migrationsverket gör en bedömning efter yttrande från Säkerhetspolisen.
Det finns enligt FN verkställighetshinder, såsom risk för tortyr. Detta hinder är absolut, eftersom förbudet mot tortyr är absolut, påpekar Wigenmark, som var en av dem som kritiserade Sveriges avvisning av de två egyptierna Ahmed Agiza och Mohammed Al Zary, i december 2001.
– Man får inte ens väga hot mot nationens säkerhet mot risken för tortyr.
Hon är oroad över förfaranden med så kallade ”diplomatiska garantier” mot tortyr, som Sverige inte är ensamt om att ha använt sig av. Sverige gjorde en överenskommelse med Egypten att Agizas och Al Zarys mänskliga rättigheter inte skulle kränkas. Den 20 maj 2005 fälldes Sverige av FN:s tortyrkommitté och kritiserades också på flera punkter.
– FN:s särskilda rapportör för tortyrfrågor har tagit helt avstånd från förfarandet med diplomatiska garantier. Tortyr är omöjlig att avslöja eftersom risken för trakasserier ökar för den som avslöjar. Dessutom är det ju förbjudet med tortyr enligt internationell rätt, men trots detta tas diplomatiska garantier från länder som systematiskt tillämpar tortyr.
Det blir som att godkänna att andra personer torteras, medan just en särskild individ ska undantas, menar Wigenmark. Förfarandet, har FN:s rapportör påpekat, snarare legitimerar tortyr än motverkar den.
USA vill skapa en tillåtande attityd mot viss behandling, menar Wigenmark. Europadomstolen har hittills inte velat göra skillnad på det som
kallas tortyr och det som kallas grym eller omänsklig behandling, just för att slippa göra en avvägning vad som är det ena eller det andra. USA däremot, vill att definitionen av tortyr snävas in för att kunna tillämpa olika typer av behandling i förhör som då inte skulle vara otillåtna eftersom de inte skulle gå under definitionen tortyr.

Bakgrund
Ur 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning
Art. 1 F
Stadgandena i denna konvention äga icke tillämpning på den beträffande vilken föreligga allvarliga skäl antaga, att han /…/
b) förövat grovt icke-politiskt brott utanför tillflyktslandet, innan han erhöll tillträde till detsamma som flykting /…/

Ur Utlänningslagen 1989:529
8 kap. Verkställighet
Hinder mot verkställighet
Risk för dödsstraff, kroppsstraff eller tortyr
1§ En avvisning eller en utvisning får aldrig verkställas till ett land om det finns skälig anledning att tro att utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och inte heller till ett land där han inte är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han skulle vara i sådan fara. (1996:1379)

Ur Lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll
1§ /Träder i kraft I:2006-03-31/
En utlänning som inte avvisas eller utvisas enligt utlänningslagen (2005:716), får utvisas ur landet enlig denna lag, om det
1. behövs av hänsyn till rikets säkerhet, eller
2. med hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att begå eller medverka till terroristbrott enligt 2§ lagen (2003:148) om straff för terroristbrott eller försök, förberedelser eller stämpling till sådant brott. Lag (2005:720).