Nästan 200 000 av Sveriges unga vuxna bor ofrivilligt kvar hemma, visar ny statistik från Hyresgästföreningen. För Kirunas ungdomar är läget extra trängt, när gruvan undergräver allt fler av den gamla stadens bostäder – och de nya kostar för mycket.
– Jag hör hela tiden från folk i min ålder att man gärna vill flytta hemifrån och börja jobba, ha sitt eget, men det är nästan omöjligt om man inte jobbar för företaget som gör att man inte har någonstans att bo.
Maja Costa Sjöström (bilden) har bott i Kiruna hela sitt 19-åriga liv. Hon har varken rätt utbildning eller större lust att ta ett jobb på LKAB, bolaget vars gruva är orsaken till stadsflytten. Samtidigt känner hon att framtiden i staden är osäker för den som inte gör det.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
– Industrijobben är populära och svåra att få, men också de enda jobben som betalar så att man har råd med hyrorna i nya Kiruna centrum. Jobbar du på Coop eller Clas Ohlson har du inte råd med en etta där.
När den över 100 år gamla och 600 ton tunga Kirunakyrkan nyligen flyttades var Maja Costa Sjöström ute och protesterade tillsammans med kompisar – ”mer mot LKAB, snarare än mot själva flytten”.
Det är svårt att bo kvar i en stad som inte ger en plats att stanna.
Strax efter den direktsända uppståndelsen gick gruvföretaget ut med ännu ett oväntat flyttbesked: ett som drabbade 6 000 nya hushåll och 2 700 befintliga bostäder, som enligt den tidigare prognosen inte skulle påverkas av gruvan. Efter det har bostadspriserna stigit med uppemot 50 procent, och hyresgäster väntar nu med ”oro och ilska” på chockhöjningar enligt Gunnar Bergman, Hyresgästföreningens ordförande i Kiruna.
– Många har uppmärksammat hur ”bra tajming” det var, skrattar Maja Costa Sjöström.
– Vi är inte förvånade över att man använder sådan här taktik, för att få Kirunaborna på sin sida. De gjorde en stor festival av kyrkflytten, bjöd på kaffe till alla, och kom i skuggan av det ut med det nya beskedet. Men det gick inte så bra som de hoppades, folk såg igenom det ganska snabbt.
LKAB säger å sin sida att man jobbar på att ta fram en ersättningsmodell för hyresgäster, av samma typ som redan finns för dem i villor och bostadsrätter. För detta har man bjudit in Hyresgästföreningen till samtal.
– Vi behöver ha en dialog för att på ren svenska titta på hyresnivån. Det är ju det som är den viktiga delen för den som bor i hyresrätt, sade Stefan Hämeläinen, LKAB:s direktör för samhällsutveckling, på en presskonferens om flytten.
Kirunas situation må vara speciell, men Majas är desto vanligare. En ny undersökning av Hyregästföreningen visar att nästan 200 000 unga vuxna mellan 20 och 27 bor hemma, trots att de vill flytta. Enligt vice förbundsordförande Ola Palmgren konstaterar den en bostadsbrist som fortfarande är ”väldigt stor”.
– Man får sätta sitt liv på paus på många sätt, kan inte söka till jobb och studier eller bilda familj som man önskar. Det är ett problem för hela samhället och får konsekvenser.
Ungefär en tredjedel tvekar inför att bilda familj på grund av läget på bostadsmarknaden.
– När det nu pratas så mycket om det fallande barnafödandet är det alldeles för sällan kopplat till bostadsmarknaden. Bara sex procent av unga vuxna tycker att politikerna gör tillräckligt åt bostadsbristen, säger Ola Palmgren.
Mycket få av de tillfrågade uppger sig vilja bo i andra hand eller som inneboende, trots att flera av regeringens förslag just kretsat kring att underlätta andrahandsuthyrning av bostadsrätter.
– Nästan inga föräldrar vill heller att deras barn ska bo i andra hand eller vara inneboende. Man vill att de ska få ha ett eget tryggt boende, säger Ola Palmgren.
Bostadsbristen skapar också ”inlåsning” och minskar flexibiliteten, menar han: en tredjedel av studiens unga är tveksamma till att flytta till annan ort för jobb eller studier, på grund av bostadsoro.
– Det ger konsekvenser för arbetsmarknaden, för möjligheten till god rekrytering och högre utbildning. Man har också större möjligheter om man har föräldrar med kontakter, eller mycket pengar, säger Ola Palmgren till Flamman.
– Bostaden har blivit ännu en vara på en marknad, i stället för den grundläggande rättighet det faktiskt är. Vi har höga bostadspriser och långa kötider på många ställen i landet. Hur ska människor med normala inkomster ha råd att bo där de jobbar?
Maja Costa Sjöström jobbar just nu extra på konstmuseet Kin, och är engagerad i musikföreningen Tusen Toner, som likt många liknande kulturinrättningar i staden ”har ett lite tufft läge” just nu.
– Det är vår stad, och det finns mycket bra här. Men det känns som att staden inte vill ha kvar oss. Det är svårt att bo kvar i en stad som inte ger en plats att stanna.
Flamman har sökt LKAB, Kirunabostäder och Fastighetsägarna.