TEGUCIGALPA – Om så inte sker kommer andra åtgärder att vidtas, sa en beslutsam Zelaya som citerade författningens tredje artikel som säger:
”Ingen är skyldig att underordna sig en usurpatorisk regering, inte heller lyda dem som via vapnens makt åtnjuter tjänster, medel eller praktik som slår sönder eller förnekar det som denna författning och lagar fastställer. Dylika myndigheters gärningar är utan laga kraft. Folket har därför rätt, för att försvara den konstitutionella ordningen, att göra uppror.”

Väpnad kamp mot juntan
Flamman har under de drygt två veckorna av statskupp i Honduras intervjuat dussintals ledare i den antidiktatoriska fronten. De är nästan uteslutande överens om att perspektiven inför ett nej från kuppmakarna kommer bli ödesdigra, både för dagens junta i Tegucigalpa som för Pentagons framtid i Honduras och Centralamerika. För mycket talar för att ett väpnat uppror och kamp av något slag kan bli följden av ett nej från Michelettiregimen.
Topografin i Honduras är alldeles utmärkt för att inleda ett gerillakrig från tre grannländer; Nicaragua, El Salvador och Guatemala. Och den legitima rätten för Honduras’ folk att som sista alternativ med vapnen i hand och med hjälp av broderländernas folk störta den illegala och illegitima diktaturen, är en realitet som många i både i och utanför Honduras redan nu vill inleda.
Banden mellan folken i Centralamerika har kraftigt förstärkts under de senaste fem åren och det är dessa band som den latinamerikanska högern och Pentagon nu vill rulla tillbaka. Statskuppen i Honduras, ALBA:s svagaste länk, är ett verk av högern och Pentagon, anser Cesar Ham, vänsterpartiet UD:s ordförande som deltog tillsammans med Zelaya på presskonferensen.

USA officiellt klavbunden
För USA är detta ett skräckscenario. Det har via beslutet i OAS sagt att händelserna i Honduras var en statskupp och att den lagligt valde Manuel Zelaya Rosales ska återinsättas på sin post. Om inte OAS och USA vill sätta verkligt tryck bakom detta beslut har folken i medlemsstaterna den legitima rätten att störta juntan.
Och att den inte sitter så säkert i sadeln, kunde vi höra av telefonsamtalen till den oberoende radiostationen Radio Globo som sände hela presskonferensen från Managua med Zelaya. Nio av tio lyssnare som efter presskonferensen ringde in till radion gjorde kommentaren att de var beredda att ”som Morazans (Centralamerikas befrielsehjälte mot spanjorerna) soldater ställa upp när, var och hur som helst för att ta emot Manuel Zelaya när han återvänder till Honduras”.

Militär splittring
En militär reservist från länet La Paz ringde också in och berättade att reservisterna utsätts för hot och att det finns två tusen reservister som mer eller mindre har gjort uppror och bara väntar på signal från Manuel Zelaya för att invänta hans ankomst nästa vecka.
Med all sannolikhet arbetar Pentagons män frenetiskt i denna stund för att hitta en formel, likt den i Chile 1989, som innebär att juntan drar sig tillbaka men med intakta institutioner som de väpnade styrkorna och den korrumperade kongressen som gav sitt stöd till militärkuppen. Det bäddar för fortsatt USA-inflytande och ett permanent hot om kommande stats- och militärkupper.
Men Honduras och dess folk har förändrats mycket under de snart tre veckorna av masskamp mot diktaturen. Det kommer inte stillatigande åse hur saker och ting återställs till den ”Gamla ordningens ting”.