En Temoundersökning beställd av Seko visar att 43 procent av svenskarna tycker att anställdas möjlighet att framföra kritik mot arbetsgivaren minskat under senare år. ”Vågar du föra fram kritik mot din arbetsgivare” var en fråga som 14 procent av de tillfrågade besvarade med ”nej, absolut inte”, 30 procent med ”nej, knappast”, 36 procent med “kanske” och 19 procent med ”ja, absolut”.
”Obekväm”
Undersökningen visar också att offentliganställda känner av försämringarna i tydligare än privatanställda. En av dessa offentliganställda är Marie Rörling, som sades upp från sin tjänst som bibliotekarie i Huddingen kommun, då hon i samband med omorganisationerna i kommunen gjort sig obekväm. I juni ogiltigförklarade Arbetsdomstolen uppsägningen, men med stöd i den alltmer kritiserade paragraf 39 i Las köpte Huddinge kommun ut Rörling.
Det är en skärrad och bränd Marie Rörling som Flamman pratar med. Hon är så van vid att folk misstror henne.
– Människor som inte varit med om sådana här saker hyser ett slags automatiskt förtroende för överordnade. Så de tar för givet att om någon sägs upp så finns det så klart goda skäl för det. Om jag sagts upp måste det betyda att jag är någon sorts knäppskalle eller rättshaverist, säger hon, och hänvisar till att det tidigare rått ett annat klimat i det svenska samhället som invaggat människor i en samförståndsanda, i en känsla av att saker går rätt till.
Tvingas konkurrera
Men nu är det andra bullar, även i den offentliga sektorn. Marie Rörling tror att det har att göra med de omfattande omstruktureringarna av den gemensamma sektorn, där olika verksamheter tvingas konkurrera med varandra och fungera enligt en marknadslogik.
– Nu handlar det bara om att få en så billig och effektiv organisation som möjligt.
I samband med omorganisationerna i Huddinge kommun vid årsskiftet 2002/3 började det skava i relationerna, både horisontellt och vertikalt. Marie Rörling, som blev omplacerad från en chefstjänst till en lägre tjänst, var en av dem som ifrågasatte hur det hela gick till.
Konflikterna på arbetsplatsen gjorde att hon slutade sova och blev sjukskriven. Hon kände att chefen helst inte ville ha tillbaka henne, och hon berättar att den policyplan som kommunen antagit med riktlinjer för hur man ska lotsa in sjukskrivna i arbete igen inte tillämpades på henne. Det var då hon beslöt att kontakta kulturnämndens ordförande Emil Högberg (s) för att fråga varför inte policydokumentet följdes. Efter några veckor kallades hon in av kommunens förhandlingschef, som meddelade att Rörling brutit mot anställningskontraktet genom att kontakta politiker i en fråga som hon borde ha avhandlat med sin chef. Efter att Rörling sagt nej till att gå frivilligt, med ett saftigt avgångsvederlag, fick hon besked om uppsägning.
– Det som sker är en utrensning à la Gulag, konstaterar hon och framhåller att hon inte är den enda obekväma personen som rensats ur verksamheten.
”De är skiträdda”
De senaste veckorna har Connex avskedande av fackordföranden Per Johansson rönt stor uppmärksamhet, då mängder av kollegor och övriga slutit upp bakom honom. Marie Rörling känner sig mycket mer ensam i sin kamp.
– Men jag klandrar ingen. Jag kan förstå att mina arbetskamrater inte ställer upp. De är skiträdda.
– Och samtidigt är det ju det som är problemet. Att det är möjligt att säga upp mig på det här sättet beror på att inte fler höjer sina röster.
Temos undersökning visar att Saco- och TCO-medlemmar tycker att det blivit svårare att framföra kritik i högre utsträckning än LO-medlemmar (62, 57 respektive 47 procent). Temos opinionsansvarige Arne Modig säger till DN att det nog beror på att LO-facken har en förhållandevis stark ställning på arbetsplatserna, medan akademikers arbetsplatskulturer präglas av låg organisationsgrad och karriärstänkande.
