DUBLIN – Oron utnyttjas av ja-sidan. Den som är rädd röstar ja till Lissabon i tron att det skapar en stabilare ekonomisk situation, förklarar Eoin O’Brien.
– Men faktum är ju att den avreglerade nyliberala ekonomiska modell, som skapat denna djupa kris, är en av Lissabonsfördragets grundbultar.
Att förklara det sammanhanget för folk tar tid och det kräver resurser. Nej-sidan har inga storföretag på sin sida. För ja-sidan är det tvärtom.
Till exempel har IBM och Ryanair pumpat in många miljoner i ja-kampanjen. Regeringspartiet Fianna Fail och de andra ja-partierna i ”The Dail”, det irländska parlamentet, satsar också betydande belopp. Till det kommer Utrikesdepartementets och EU-kommissionens officiellt ”objektiva information” som gynnar ja-sidan. Eoin O’Brien säger att ja-kampanjen totalt har ett tiofaldigt ekonomiskt övertag. Vid förra årets kampanj var resursövertaget inte alls lika stort.
– Det innebär inte att slaget är förlorat. Vid den svenska euro-omröstningen var det väl ungefär likadant och ändå vann nej-sidan, konstaterar Sinn Feins nej-kampanjledare.
Han hoppas att nej-sidan under den sista veckan kan mobilisera folkets ilska mot regeringens extremt orättvisa krisbudget. Den ilskan kan uttryckas i ett tydligt nej till Lissabonfördraget. Många tror att det kommer att bli ett lågt valdeltagande. Det kan också gynna nej-sidan.
– Många känner sig tvingade att rösta ja, fast de i grund och botten inte är positiva till fördraget. Det är fullt möjligt att de väljarna stannar hemma istället. Så för oss är det absolut nödvändigt att få alla övertygade nej-väljare att gå och rösta, förklarar Eoin.
Grönt svek
Sinn Fein är det enda partiet i The Dail som står på nej-sidan. Det gröna partiet bytte sida efter det senaste parlamentsvalet, före förra folkomröstningen. Ja till EU-fördraget var ett krav från Fianna Fail för att de gröna skulle få ingå i regeringen.
Irlands gröna har sedan dess förlorat hela sin vänsterflygel, som lämnat partiet i protest mot eftergivenheten. Den mest tongivande är Patricia McKenna, tidigare EU-parlamentariker, som nu kämpar för ett andra irländskt nej till Lissabon.
Hon säger att det gröna partiets ledning ger upp vilka principer som helst bara för att hålla fast vid ministerposterna.
Facket säger ja
Ett problem för nej-sidan är att Irlands största fackförbund SIPTU denna gång landat på ja-sidan. I ett nyligen antaget långt och resonerande dokument för SIPTU-ledningen fram flera argument för ett nej, men uppmanar man ändå till slut att rösta ja. Ett hårt tryck från Labourpartiet bidrog till omsvängningen.
Dessutom är SIPTU:s ordförande, Jack O’Connor, sedan i somras också nyvald ledare för Irlands LO. Förbundsrådet i landsorganisationen sa ja till fördraget redan inför den första folkomröstningen.
I en svår ekonomisk kristid som satt den fackliga rörelsen under extrem press, har Jack O’Connor valt att inte ta ny strid om fördraget. Den fackliga rörelsens fortsatta enhet mot regeringens åtstramningspolitik går före allt annat, enligt den nye LO-ordförandens sätt att resonera. Men stora LO-förbund som UNITE och TEEU är kvar på nej-sidan.
Opinionsundersökningarna pekar på ett ja.
– Men, säger Eoin O’Brien, om ilskan mot skrämselkampanjer och högerpolitik får bestämma folkets val. Då blir det nej.