Visas i Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund och Uppsala. När den tyska filmen De feta åren är förbi visades på nyss avslutade Göteborgs filmfestival drog den ned stora applåder. Publiken verkade förtjust. Själv kände jag mig mer kluven.
Filmens regissör är själv aktivist på vänsterkanten. Eller åtminstone har han varit det.
– Filmen handlar om de senaste tio åren av mitt liv, att vilja vara en del av en politisk rörelse och aldrig riktigt hitta en som fungerar… Kanske har våra samhällen blivit så individualistiska att en kollektiv dynamik inte längre är möjlig, säger Weingartner.
Jan, Peter och June är med i en aktivistgrupp som kämpar mot de multinationella företagens makt. De känner sig motarbetade av ett samhälle som föraktar dem, och som de i ärlighetens namn föraktar minst lika mycket. De bestämmer sig för att slå tillbaka genom att bryta sig in i välbeställda människors hem. Med små meddelanden som ”de feta åren är förbi” eller ”ni har för mycket pengar” tillämpar de den gamla anarkistiska idén om småmord, fast i light-form.
Naturligtvis går något snett och frågan blir: Kan man gå över gränsen och slåss för sina ideal, även om det innebär att skada en annan människa?
Låter det pretentiöst? Genom hela filmen står det och väger. Ibland känns det övertydligt och propagandistiskt, ibland känner jag att det är just de här frågorna som man som vänstermänniska brottas med. Kan man vara radikal, även om man måste försörja sin familj, sina barn och därför mer eller mindre ”tvingas” till karriär?
Trots allt är filmen på samma gång en underhållande och träffande beskrivning av ett välfärdssamhälle i medelålderskris. Och som sådan ett måste för alla kommunalråd där ute i landet som fortfarande, trots allt, har hjärtat till vänster.