… vet jag mycket väl att det snackats nog om påven egentligen. Den gamla alltså. Men jag känner att jag måste få utlopp för lite irritationer!
Nu vill jag först poängtera att jag har full respekt för troende människor. Sånt där fjortisbeteende om att ”allt-som-har-med-kyrkan-att-göra-är-skit” har jag väldigt svårt för. Men då jag ser hur tusentals människor – kyrkliga eller inte – genomgår VM i underdånighet inför Johannes Paulus II, ”denne enorme visionär och fredsälskare”, då tappar jag hakan. Vet inte folk att Karel Wojtyla ägnade hela sitt liv åt att hålla kvinnan kvar i sin uråldriga underlägsenhet? Eller att hans fanatiska anti-preventivmedel-och-information-hållning resulterat i oräkneliga livsfarliga gör-det-själv-aborter, för att inte tala om alla Aidsfall?
Och sedan kommer babblet om hur påven fick östtatskommunismen på fall. Hört talas om att östblockets ekonomi höll på att rämna och att Gorbi inte längre kände för att bestämma över halva världen?
Och så det där helt fantastiska i att JP II knäböjde och kysste jorden i varje nytt land han besökte? Har världen någonsin skådat ett billigare propagandaknep?

Det förvånar inte att män som George W – i extremkyrkans kättingar – hyllar påven, men alla dessa andra?
Och så är det dags för en ny. Kardinalgubbarna hade chansen att utse någon med nya idéer. Det fanns till och med vissa om inte hatade kondomer! Men så tar man den gamles chefsideolog. En ultrakonservativ karl som garanterar stiltjets permanentande. Och så förfasar sig folk över islam.
Nåväl, Benedictus XVI är ju till åren kommen, och kanske dröjer det inte länge innan den katolska världen får en någorlunda progressiv boss. Kanske är det precis så kardinalerna tänkt?
En helt annan sak: Andra Långgatan, Göteborg, söndag – be there!