…är det 30 år sedan lagen mot barnaga trädde i kraft i Sverige. Trots det har antalet polisanmälda fall om barnmisshandel ökat under hela 2000-talet. År 2008 steg anmälningarna med 23 procent jämfört med året innan. Var fjärde förälder uppger att de använder våld för att lösa konflikter med sina barn (källa: Rädda barnen).
Exakt vad ökningen beror på är förstås svårt att veta. Men det är intressant att de accelererande misshandelsanmälningarna sammanfaller ganska väl med att tv-kanalerna började sända så kallade Nannyprogram och med att ropen på hårdare tag i samhället började öka i styrka.
Nannyprogrammen, med time outs (ett modernare namn för skamvrån) och bestraffningar har kritiserats av många barnexperter.
Vad som ibland glömts bort är att metoderna är utarbetade efter förhållandena i USA och Storbritannien, där aga fortfarande är fullt lagligt och relativt vanligt. En amerikansk barnläkare skriver på sin hemsida att time out-systemet minimerar risken för att föräldern ska frestas att ”skrika eller slå”. Om någon normalt örfilar upp sin trotsiga femåring är det förstås ett framsteg att förmå denne stänga in barnet på sitt rum istället. Däremot tänkte sig nog aldrig förespråkarna att metoderna skulle användas som en mirakelmedicin mot ”slappa” svenska föräldrar.
Men de passade väl in i tiden. Och frågan är om vi inte kommer att få se mer av auktoritära uppfostringsmetoder och i förlängningen barnmisshandel. När integrationsminister Nyamko Sabuni vältrar över ansvaret för oroligheter i förorter på föräldrarna känner nog många än mer förtvivlan och vanmakt över sin situation och sina barn. Det är också oroväckande att vårdnadsbidraget uppmuntrar till att allt fler barn hamnar utanför den sociala kontroll en förskola innebär.
Samtidigt som deras mammor mister den självkänsla och kontakt med vuxenvärlden som ett arbete innebär.
