… ber jag om en enkel handuppräckning; hur många har hört begreppet New Public Management?
Inte? Okej, men om jag säger köp-och-sälj-enheter, interndebiteringar, upphandling, uppstyckning, ekonomistyrning, utmanarrätt och Vårdval Stockholm, då? Jo, det handlar om den trend som genomsyrat offentlig sektor under flera decennier. Och den tanke som ligger bakom; kommuner som företag, medborgare som kunder.
Norska LO har särskilda temasidor om fenomenet och hur man kan möta det.
For Velferdsstaten analyserar begreppet på sina seminarier.
Men medan man i Norge formulerar motstrategier, står de flesta i Sverige kvar på läktaren. Här förmår arbetarrörelsen att, på sin höjd, kritisera vinstdrift på moralistisk grund, och med föga mer avancerade lösningar än ”förbjud”. Men är reflexhöjda skatter meningsfullt ifall riskkapitalisterna tilldelas permanent abonnemang på tio procent av välfärdspengarna?
Samtidigt pågår en verklighet där ute. Där irritationen växer. Där tusentals vårdbiträden, lokförare, lärare och sopgubbar sliter för att göra sitt jobb under allt mer bisarra incitamentsstrukturer och beslutsordningar.
Och där offentliganställda – och deras ”kunder” utgör en enormväljarskara för den som förmår formulera deras frustration i politiska termer.
Samma vecka som landets tågtrafik brakar ihop, presenterar regeringen sitt förslag om en ny kollektivtrafiklag. Bland annat betyder den att flera olika bussbolag ska kunna trafikera samma linje – och avbryta trafikenlite som man vill. Lagförslaget tillhör det dummaste som någonsin presterats inom svensk politik Och läget är gyllene att prata om varför det inte är snön, vinstmotivet eller ens ”privatiseringarna” som är problemet. Att ingen tar helhetsansvar för trafiken är ingen olyckshändelse – det är en naturlig och självklar konsekvens. Kaoset är inbyggt i tågsystemet, och nu snart i busstrafiken också.
