… tog det ganska exakt 40 år för LKAB:s ledning att inse att den stora strejken i Malmberget 1969 hade fog för sig.
– När jag läser hur gruvjobbarna hade det på den tiden gjorde de rätt som strejkade, sa det statliga gruvbolagets vd Ola Johansson häromveckan.
Kvarnarna mal långsamt inom borgerligheten. Det tog dem sisådär hundra år att inse att principen en skalle en röst är ett ganska bra sätt att styra ett land på.
Men ibland går det snabbare.
I Veckans Affärer läser jag en ledarartikel med krav på att det ”kortsiktiga travspelet på börsen måste förbjudas”.
I texten nämns till och med 1848. Men det är nu inte barrikadernas och det kommunistiska manifestets år som åsyftas. I Veckans Affärer står 1848 för året då den första aktiebolagslagen infördes, året då kungen garanterade att den som gick in med pengar i ett aktiebolag inte riskerade mer än det insatta kapitalet.
Ett snillrikt system för att finansiera de enorma investeringar som stod för dörren i den kapitalismens ungdom.
Veckans Affärer gör analysen att det inte finns mycket kvar av den ursprungliga idén, att aktiebolagssystemet har blivit till ett samhällsfarligt lotteri som skadar ekonomin mer än det göder den.
Därför efterfrågar tidningen statliga insatser.
Det räcker att gå ett par år tillbaka för att höra högern stämpla i stort sett varje statlig begränsning av marknadskrafterna som ett steg mot sovjetkommunism och demokratins avskaffande.
– Men Sovjet var ju en enda stor offentlig sektor, som en företrädare för ”de gamla moderaterna” förklarade under en debatt för inte så många år sedan.
Nu är staten allas vän. Amerikanska storföretag och banker tigger framför trappan till senaten och affärspressen har bytt aktietipsen mot krav på lagstiftning, för att komma åt den mest hänsynslösa spekulationen på aktiemarknaden.
Frågan är vad som står näst på tur.