… berättade hon om när hon och hennes dåvarande man gick i familjeterapi under 2007. Det var bråkigt hemma, mannen var ofta onykter och aggressiv. En av åtgärderna blev att hon skulle försöka vara tystare för att inte provocera honom ytterligare.
”En separation är en svår process, det är inget vi rekommenderar i första hand”, sade terapeuten när hon började misströsta sitt äktenskaps framtid.
På TV tar sig dr Phil an ett par i kris. Under loppet av några år har maken varit otrogen med runt 50 olika partners. Själv verkar han mest bekymrad över att ha blivit påkommen. Under den nästan timslånga TV-showen nämndes aldrig skilsmässa som ett alternativ. Jag har inte hittat några svenska tittarsiffror, men vet att alla i min umgängeskrets har sett dr Phil åtminstone någon gång.
En ung tjej berättade nyligen för mig hur hon kommit fram till beslutet att gifta sig: ”Då kan man inte bara lämna varandra så fort det blir jobbigt, man måste stanna kvar och verkligen kämpa”.
Att hävda att en skilsmässa inte behöver vara negativ borde idag vara att slå in öppna dörrar. Utifrån exemplen ovan är det inte alltid så. Det tycks finnas en slags ”stand by your man”-kultur som snarare frodas och växer sig starkare än är på utdöende.
Trots det finns få rationella argument för kärnfamiljförespråkarnas framfart. En studie från 2004 visar till exempel att gifta kvinnor drabbas tre gånger oftare av olika former av värk än ensamstående. Merparten av den forskning som finns tillgänglig tyder på att barn med separerade föräldrar inte mår sämre än andra barn.
Nu visar siffror från Statistiska centralbyrån att allt färre föräldrar separerar. Jag hoppas det beror på lyckligare äktenskap och inte på att vårdnadsbidrag gjort det ekonomiskt omöjligt för kvinnor att skilja sig, eller att människor skrämts till att stanna kvar i dåliga relationer.