… var studenterna en viktig kraft för den radikala vänstern förr. Historiskt viktiga årtal från 1960-talet behöver inte ens skrivas ut för att tankarna ska gå till denna vänstervåg. Då kokade universiteten i Västtyskland, Mexiko, Turkiet, Frankrike och ja, till och med i Sverige. Men alltsedan vågen ebbade ut har avpolitiseringen på universiteten varit ett faktum. Visst finns kårpartier, som lockar en ytterst blygsam skara väljare, men att politisera universiteten tycks ändå vara svårt.

I den akademiska världen är det viktigaste att lära sig att tänka kritiskt. När en grupp radikala studenter vid Uppsala universitet ifjol ville omsätta detta i praktiken, i syftet att skapa opinion för en bojkott av israeliska varor vid universitetet, blev man bryskt utkörda av personalen. Polis tillkallades och enligt studenterna var det med hot och överdrivet aggressivt beteende, både från ordningsmaktens och personalens sida. Det blev ingen bojkott och försöket till opinionsbildning blev en bekräftelse på att avpolitiseringen kan försvaras med många medel.
Nästa steg tog Lunds universitet med sina studentbloggar. Där har studenterna uppmanats att undvika politiska ställningstaganden på sina universitetshemsidor. Den kritik man kan krydda inläggen med inskränkts då till att handla om vädret eller den senaste festen, om politiken blir för känslig. Låga ersättningar och dåliga bostäder för studenter kan däremot väcka anstöt.

Mitt i allt detta minns jag det som jag tidigare har uppfattat som en ickedemokratisk kvarleva, men som nu framstår som en högst allvarlig sanning. När mina studier vid Uppsala universitet startade slogs jag av mottot ”att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större” som fanns skrivet i Universitetshuset.
Att tänka rätt idag kan fortfarande vara att tänka kritiskt. Men då får man akta sig från att tänka politiskt.