… får den grånade kvinnan rota runt en stund bland tidningsbuntarna innan hon får upp sitt enda exemplar av the Guardian.
– Det är bara engelsmän som köper den tidningen, säger hon lite föraktfullt med grov skotsk accent och räcker mig den tjocka bunten ohäftat papper.
Det är bara på Irland och nu i fiskestaden Portree på Isle of Skyes östkust i nordvästra Skottland som jag får bitska kommentarer när jag frågar efter världens kanske bästa tidning. Och udden riktas aldrig mot mig personligen utan mot vad irländare och skottar ser som engelsk överhöghet.

Stödet för ett ökat skotskt självbestämmande ökar i hela Storbritannien, inte bara i Skottland. Scottish national party, SNP, med skotskt självbestämmande, utrotning av fattigdom och jämlikhet mellan raser, kön, sexuell läggning, tro och social bakgrund på agendan ser ut att göra ett bra val i början av maj. Trots att i princip bara namnet påminner om det hårdföra fascistpartiet British national party, BNP, kan jag inte låta bli att tänka på det möte jag hade för några år sedan med BNP-ledaren Nick Griffin.
– We are the party for the white working class, sa den något fetlagde Walesfödde 40-åringen och lade fram teorier om att alla etniska grupper har sina karaktäristiska brott. Judar förskingrar, polacker stjäl, brittisk arbetarklass är fotbollshuliganer och brittisk medelklass (framför allt labourpolitiker) är pedofiler, förklarade ledaren för partiet som tros få drygt hundra platser i framför allt engelska arbetarområden i nästa val. Båda partierna går ihårt åt abourregeringen. SNP från vänster med kritik av Irakkriget, bristande sociala reformer och undfallenhet för London; BNP från höger med hårdare krav mot muslimer, pakistanier och bangladeshier. Båda partierna hämtar inspiration från historien men de historiska subjekten skiljer.

Medan skottarna omhuldar en romantiserad bild av århundraden av folkligt uppror mot engelsmännen drömmer fascisterna i BNP om den brittiska imperialismen under Queen Victoria och återupprättandet av ett starkt vitt och enat Storbritannien under “Rule Britannia”. Patriotism står mot nationalchauvinism, motstånd mot en överhöghet står mot drömmen om återupprättande av en annan.