…var det inte med helt orimliga argument som regeringen för si sådär 65 år sedan belade flera tidningar, däribland Norrskensflamman, med så kallat transportförbud.
Den dåvarande samlingsregeringens huvudfråga var att se till att hålla det svenska folket och den svenska infrastrukturen utanför världskrigets masslakt.
De högljudda röster som riktade skarp kritik mot den tyska nazismen, och i vissa enstaka fall också de som sympatiserade med just nazismen och istället agiterade mot de allierade, ansågs på den tiden äventyra denna samlingsregeringens gemensamma målsättning.
Därav censuren och därav transportförbudet.
Förutsatt att hotbilden var korrekt analyserad är det svårt att säga att syftet bakom transportförbudet var helt fel, även om följderna var helt vansinniga för ett öppet och demokratiskt samhälle.

När nu utrikesdepartementet uppenbarligen utövat påtryckningar mot en internetleverantör för att få denna att bryta avtalet med högerextrema Sverigedemokraternas partiorgan, har statsmakterna ännu en gång gått in och beskurit den grundlagsstadgade tryckfriheten. Partiets publicering av karikatyrer på Muhamed ansågs kunna skada svenska intressen och svenskar i utlandet. Ännu en gång är syftet inte alls fel, men gärningen som sådan är helt förkastlig med tanke på konsekvenserna för den nämnda tryckfriheten. För 65 år sedan sades kommunistiska, syndikalistiska och fascistiska tidningar fortfarande ha rätten att publicera, men inte att transportera. Nu ska tydligen Sverigedemokraterna ha samma rätt att publicera, men inte att transportera ut sitt budskap via internet.
Tryckfriheten beskärs bakvägen på ett sätt som inte borde vara möjligt.
Det enda rätta är att nu stärka tryckfrihetslagstiftningen och anpassa rättsskipningen efter den tekniska utvecklingen.
Uppenbarligen
är det bråttom.