…undrar jag ifall det är tillåtet att skriva om samma ämne två gånger i rad? Det borde det väl vara, eftersom det var sex veckor sedan jag senast skrev?
Bra.
Jag måste babbla lite till om valet i Tyskland. När jag öppnade Göteborgs-Posten i morse tänkte jag kolla ifall det mazöjligen stod någonting om ”extravalet” i Dresden, vilket utlysts eftersom en suspekt kandidat gått och dött. Jag var lite nyfiken på hur läget såg ut för det nygamla vänsterpartiet där nere i djupaste Sachsen. Jag blev paff: inte ett ord! Det babblades hitan och ditan om Merkels CDU och Schröders SPD, men Linkspartei/PDS förunnades inte en stavelse.

Trist nog är även detta ett led i vad som slängts ut i media alltsedan valet för några veckor sedan, och något som poängterades av vänsterns portalfigur Gregor Gysi i en debatt jag såg i tv-bolaget ZDF:s sändningar, nämligen att det tjafsas som sjutton om vem som ska bli kansler, men inget sägs om varför båda dessa storpartier är att betrakta som förlorare. Och framför allt sägs inget om vilka som är valets stora segrare, närmare bestämt vänsterpartiet, vilket visserligen inte uppnådde opinionsmätningarnas euforisiffra 13 procent, men ändå närapå fördubblades till sina nuvarande 8,7.

Hur ska man tolka det här? Troligen som att man gör allt för att tysta ner framgångarna. 16 år av skrämselpropaganda har inte funkat, så nu blir det tystnadens vapen som används. Men det går nog inget vidare, det heller. De 53 alltyska vänsterpartisterna kommer att göra sina gälla röster hörda. Igen och igen.