… finns det väl ingen som missat att Byggnads skriker ”go home” till utländska arbetare.
Den händelsen i Vaxholm har tjatats in till att bli bärare av hela bilden om svensk fackföreningsrörelse: den är protektionistisk och rasistisk.
Desto färre medier har berättat om hur två lettiska arbetare i Örebro i somras själva blev missnöjda med lönedumpningen. De fick sparken, tillsammans med fem andra som också pratat med facket. Byggnadsavdelningen har, åt i alla fall fyra av dem, lyckats ordna fram såväl bostäder som nya, kollektivavtalsenliga, jobb.
Det var en för liten historia om det moderna slaveriet, och dessutom passade den inte in i bilden, för att återberättas i de stora tidningarna. Åtskilliga fler sådana finns – ett bygge här, en skogsmaskin där. Små, vardagliga, inte värda en notis.
Men när 200 thailändska rörsvetsare till slut fick nog, dessutom i ett högprofilsprojekt som Preemraffutbyggnaden i Lysekil, var det svårt att sålla bort. Historien blev dock mest pliktskyldigt avrapporterad; rätten att betala en svartskalle en tredjedels lön är nämligen inte rasism, utan på sin höjd ojuste spel. Om det upptäcks.
LO-tidningen gjorde i fredags (9/9) ett stort reportage från Lysekil. Bland berättelserna om lönenivåer, svikna löften och avtalstrassel, fastnar jag för en annan detalj: hur de thailändska arbetare som talar med reportern skuggas av en handfull män, utsända från det italienska entreprenörsföretaget Irem. Som ställer sig invid, håller koll, tar bilder på även LO-tidningens utsända.
Tidningens fotograf Roger Lundsten har kärnfullt fångat det outtalade hot, som företagets advokat ”med emfas” förnekar existerar. LO-tidningens bilder från Lysekil, särskilt den på sidan 14, borde klippas ut och ramas in. Och tjatas om lika mycket som ”go home”.