Längre tillbaka i historien var den utbredda uppfattningen att det var på sin plats att män tjänade mer än kvinnor. Männen hade ju ansvaret för att försörja familjen.
Så är emellertid inte längre fallet. Nog finns det exempel på läpparnas bekännelse, men de flesta upprörs numera genuint av att kvinnor får mindre i lönekuvertet än män. Till och med för att utföra exakt samma arbete.

Kvinnor ansvarar för vård
Vad beror då lönediskrimineringen på?
Anna Thoursie är nationalekonom på LO och har undersökt saken. Ett resultat av hennes studier är boken Varför tjänar kvinnor mindre? Thoursie lägger stor vikt vid det faktum att kvinnor i högre utsträckning än män ansvarar för vård av barn, och därmed är mer frånvarande från jobbet.
– Arbetsgivare ogillar inte kvinnor, men de ogillar frånvaro. Och så som det ser ut idag, om jag är arbetsgivare, så är det mindre riskfyllt att välja en man. Jag kan också välja en kvinna men ge henne lägre lön, med tanke på de kostnader som jag kan förvänta mig att hon ska kosta mig.
Anna Thoursie betonar att denna form av diskriminering är rationellt grundad, utifrån de förhållanden som råder. Fördomar om kön styr inte i särskilt stor utsträckning.
Lösningen är därför inte att arbetsgivarna ska bli mer feministiska, utan att ansvaret för barnen regleras.
– Att införa individuell föräldraförsäkring är en oerhört viktig åtgärd för att få bukt med löneskillnaderna. Då skulle även männen betraktas som en högriskgrupp, säger Thoursie, som deltar i den pågående statliga utredningen om föräldraförsäkringen.
Det finns olika syn på hur man ska få bukt med ”föräldraproblemet”. I Danmark har man löst det genom att verksamheter som domineras av män får betala till kvinnodominerande sektorer, med utgångspunkten att kvinnor är mer kostsamma för arbetsgivaren.

Kvinnor inte riskfyllda
– Det är intressant på så sätt att man erkänner kostnadsproblemet. Men jag gillar inte lösningen, för jag föredrar att kvinnor inte ska behöva ses som riskfyllda. Det är orättvist, framhåller Thoursie.
En annan av de centrala orsakerna till kvinnors låga löner är den fattiga offentliga sektorn, framhåller Thoursie.
– Det måste ske en omflyttning av resurser dit kvinnorna finns. Då får man acceptera högre skatter och avgifter.
Både ”föräldraproblemet” och ”offentliga sektorn-problemet” är tydligt kopplade till den övergripande organisationen av produktion och reproduktion. Ett grundläggande problem är att kvinnors – och mäns – vård av barn, gamla och sjuka inte är vinstgenererande och därmed inte värdefull i marknadsekonomiska termer. Anna Thoursie förespråkar statliga regleringar som gör att de marknadsekonomiska vinstprinciperna inte blir allenarådande, men hon ser inte marknadsekonomin som ett problem i sig.
Det gör däremot Camilla Sköld Jansson (v), som är med och tar fram en nationell handlingsplan mot lönediskriminering tillsammans med regeringen och miljöpartiet.
– Problemet är att industrin är ledande i lönebildningen, när man i själva verket skulle behöva hålla tillbaka löner i industrin till förmån för den offentliga sektorn. När ekonomin styrs av principen om produktionsökning i industrin är det omöjligt att växla över pengar till den offentliga sektorn annat än genom skattehöjningar, säger Camilla Sköld Jansson, som också ger en känga åt Thoursies vetenskapliga disciplin nationalekonomin.
– Nationalekonomin är borgerlig och bygger på manliga normer, i det att den följer de marknadsekonomiska principerna. Vi måste arbeta fram ett feministiskt och socialistiskt sätt att beskriva samhällsekonomin, för att hitta bra lösningar.
För det är först genom en genomgripande systemkritik som man kan komma åt problemet med löneskillnader mellan arbetssektorer, betonar hon.
Vad gäller löneskillnader inom avtalsområden har staten en mer lättillgänglig möjlighet att kriminalisera lönediskriminering. Det betyder förvisso inte att jämställdhetslagstiftningen är vattentät, men det finns i alla fall alltid en teoretisk möjlighet att få skadestånd om man exempelvis diskrimineras av sin arbetsgivare på grund av graviditet.
I Jämställdhetslagen finns också krav på att arbetsmarknadens parter ska göra kartläggningar av könsbaserade löneskillnader och sätta in åtgärder för att motverka dem.
– Det är viktigt att fack och arbetsgivare tar sitt ansvar och skriver in regler om lika lön i sina avtal. Det är först om det finns i avtalet som facket kan protestera om kraven inte uppfylls, framhåller Sköld Jansson.

Fokus: Löneskillnadernas ABC

A
Problem: Arbetsgivare betraktar kvinnor som ekonomiskt riskfyllda, då de förväntas vara hemma för vård av barn.
Lösning: Individuell föräldraförsäkring. Lagstiftning mot diskriminering.

B
Problem: Den kvinnliga offentliga sektorn är fattigare än den manliga privata.
Lösning: Höjd skatt. Alternativt socialisera rubbet.

C
Problem: Arbete utfört av kvinnor betraktas inte som arbete, alternativt värderas inte lika högt som mäns arbete, på grund av patriarkala föreställningar.
Lösning: Feministisk medvetenhet hos beslutsfattande aktörer. Lagstiftning om att arbetsmarknadens parter vidtar åtgärder för att eliminera löneskillnaderna.