Idén med en internationell domstol (ICC) där de värsta krigsförbrytarna och diktatorerna ställs inför rätta är god. Och att Ratko Mladic var en av de värsta slaktarna i de blodiga krigen på Balkan under 1990-talet betvivlar få. Att han ställs inför rätta för morden på mellan 7 000 och 8 000 personer i Srebrenica i Bosnien-Hercegovina är i sig rätt och riktigt.
Problematiskt är dock vilka som har erkänt den internationella domstoen i Haag. Bland de som inte är anslutna, vägrar erkänna och vägrar skicka sina medborgare dit, räknas länder som USA, Ryssland, Israel och Kina. Kan man verkligen skipa internationell rättvisa om länder som Israel, som dödade 1315 palestinier på 22 dagar bara i det senaste kriget mot Gaza, inte kan dömas? Eller George W. Bush och USA:s dåvarande regim som ligger bakom det olagliga kriget mot Irak där låga beräkningar ger hundratusentals döda och höga närmare en miljon? Rysslands grova övergrepp på mänskliga rättigheter i kriget i Tjetjenien såväl som Kinas ockupation av Tibet är saker som inte heller kan tas upp.
Vi står alltså med en internationell domstol som i princip bara kan döma förlorarstater i krig eller svaga stater som är i någon slags beroendeställning. Kroatien skulle till exempel knappast ha lämnat ut krigsföbrytaren Ante Gotovina om inte EU krävt samarbete med ICC. I både Serbien och Kroatien hyllas många krigsbrottslingar som hjältar. Det är bättre än inget alls, anser många. Men kan rättvisa verkligen existera om alla inte är lika inför lagen?