Vi kvinnor från Mellanöstern och Nordafrika i flera av Stockholms förorter har upptäckt att vi har ett annat problem som begränsar oss från samhället. Fundamentalismen, traditioner, normer och religionens inflytande i kulturen begränsar våra liv och osynliggör kvinnoförtrycket.
Vårt liv kontrolleras av våra landsmän som skvallrar inom olika grupper och begränsar vår rörelsefrihet. Gator och torg och öppna platser är inte till för kvinnorna i våra egna bostadsområden. Vi var med och arbetade aktivt för 8 mars-firandena i Husby tillsammans med andra och vi organiserade Gränslöst Kvinnokafé i Husby träff-lokalen varje tisdag. Vi hade fått inspiration av Rinkebys kvinnor som satte sig och fikade tillsammans på mansdominerade kaféer i protest mot den manliga ockupationen av offentliga platser.
Vi organiserade unga tjejer som skulle kunna gå ut utan att känna sig kontrollerade och vi organiserade oroliga mödrar i att bli trygga i sitt föräldraskap till sina stökiga barn. Män som jobbade för jämställdhet i samhället kunde också medverka i våra aktiviteter. Vi fick enormt stöd från boende i områdena, men tyvärr fick vi inte stöd från myndigheter och beslutsfattare och vi kunde inte stanna kvar i Husby träff.
Vi vill ha egna lokaler och vi vill ha platser att mötas, vi vill ha ett jämställt samhälle med jobb och ett värdigt liv. Vi vill att politiker, i stället för tomma ord, gör konkreta satsningar. Vi vill skrota myten att ”förortskvinnor” är annorlunda än andra kvinnor i samhället. Här finns jättestark kampvilja. Kvinnor som klarat många svåra situationer såsom krig och tortyr i sina egna hemländer klarar också utmaningar här Sverige. Idéer fattas inte – viljan att satsa på förorter fattas!