Svenska pressröster och socialdemokrater på högerkanten anstränger sig nu för att understryka att det är ett mycket litet steg åt vänster som brittiska Labour tar med Ed Milliband som ny ordförande. Röster på vänsterkanten i Storbritannien antyder att något större än så kan vara på gång. Ed Milliband har öppnat för det mest förbjudna i det av blairism och nyliberalism krisdrabbade England, skattehöjningar!
Att Storbritannien inte kan ha ”europeisk nivå på offentlig service och USA-nivå på skatter” går upp för allt fler britter och Milliband har öppet, om än lite omskrivet, sagt att Labour måste erkänna sina fel och adressera sina kärnväljare igen.
Den nuvarande alliansregeringen planerar en veritabel slakt av offentlig verksamhet på kommunal och statlig nivå, något som fackliga ekonomer är övertygade också kommer att drabba ”välfärdens kärna” som sjukvård och skolor. Vintern 2011 kommer det att märkas som mest, än är den knappt påbörjad.
Under tiden som valkampanjen pågick uppfattades det alltmer som ett subtilt men ändå avgörande val mellan det gamla ”New Labour” och något nytt, för all del inte ”Old Labour”. Med ett direktare men också mer visionärt, språk hoppas många nu att Ed Milliband ska bli rösten som gör vänstern till ett alternativ i brittisk politik igen.
En gräsrotsnära ledare, populär i de fackliga leden och som på ett resonerande sätt verkar röra partiet vänsterut på din politiska skalan. Ska det vara ”ingen skillnad” det? Kanske är det mer fromma förhoppningar det handlar om.
