Inrikes/Nyheter 06 maj, 2021

Forskare sågar regeringens nya flyktingpolitik: ”Katastrof för integrationen”

Regeringen hävdar med stolthet att den skärpta migrationspolitiken leder till bättre integration. De socialarbetare och forskare som arbetar nära flyktingar säger tvärtom.

Efter att försöken till blocköverskridande överenskommelser kollapsat stod Morgan Johansson (S) och Märta Stenevi (MP) till slut ensamma. Under en presskonferens i början av april presenterade de två ministerkollegorna slutprodukten av den utredning som döpts till ”En långsiktigt hållbar migrationspolitik”: Tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel, skärpta försörjningskrav vid anhöriginvandring, språkprov och försörjningskrav för den som sedan ansöker om permanent uppehållstillstånd.

Reglerna är välkända vid det här laget. Huvuddragen är hämtade ur den skärpta migrationspolitik som infördes efter Socialdemokraternas helomvändning 2015. En ordning som då presenterades som ett ”nödvändigt andrum” ackompanjerat av miljöpartistiska ministertårar i direktsändning.

Sedan dess har reglerna slagit rot. Förvandlats till en socialdemokratisk tapperhetsmedalj. Under förra veckans tv-sända partiledardebatt passade både statsminister Löfven och partiets sociala medier-stab på att upprepa det budskap som de lyft fram under de senaste fem åren: Socialdemokraterna tog ansvar. I ett inlägg på partiets twitterkonto konstateras att ”tack vare att vi stramade upp lagstiftningen har antalet asylsökande sjunkit med 90 procent och Sveriges andel av mottagandet i EU har sjunkit från 12 till 3 procent. Vi har nu det lägsta asylmottagandet på 20 år. Det lägger grunden för en fungerande integration.”

Nu ser alltså ordningen med tillfälliga uppehållstillstånd och hårda försörjningskrav ut att bli permanent. Integrationen får en långsiktig grund att stå på. Eller?
Ingen av de migrationsforskare som Flamman har pratat med delar regeringens bild av att hårdare regler bidrar till bättre integration. Tvärtom är de eniga om att otryggheten gör att migranter får svårare att agera långsiktigt, lära sig svenska, studera, hitta ett jobb och en bostad.

Mehrdad Darvishpour, som forskar i socialt arbete vid Mälardalens högskola, tar sitt eget liv som exempel.
– Jag är docent och senior lektor i dag, och det var att komma in på universitetet som fick mig att satsa rejält på språket. Det ökade min motivation.
Darvishpour har bland annat forskat om ensamkommande barns livssituation. I augusti publiceras tredje upplagan av hans kursbok Migration och etnicitet. Han beskriver logiken bakom regeringens nya migrationsförslag som ”polisiär”.
– Det saknas empiriskt underlag. Vad bevisar att språkkrav eller försörjningskrav förenklar integrationen? Även idén om tillfälliga uppehållstillstånd verkar bygga på en spekulation, att man inte skulle bry sig om att lära sig språket eller skaffa ett jobb om man får permanent uppehållstillstånd.

Så vad säger forskningen om hur tillfälliga uppehållstillstånd påverkar integrationen och individen?
– Vi vet inte helt, för det är ett relativt nytt forskningsfält, åtminstone i Sverige. Men de undersökningar vi har gjort hos ensamkommande visar att ovisshet och lång väntan på besked ökar depression, ångest och kriminalitet. Det motverkar möjligheten att utvecklas.
Torun Elsrud, docent i sociologi och forskare vid institutionen för socialt arbete på Linnéuniversitetet, är mitt uppe i förberedelser inför en föreläsning på ämnet när Flamman ringer upp.
– Tillfälliga uppehållstillstånd är katastrof. Jag har två olika forskningsprojekt där jag följer både ungdomar, familjer och ensamma vuxna. I princip alla har fått antingen avslag eller tillfälliga uppehållstillstånd, och de beskriver så tydligt hur de inte kan börja leva. Det blir som att sitta fast i tiden, säger hon och fortsätter:
– Beskedet om förlängning blir som en kort respit – man blir i alla fall inte utvisad just nu. Men väldigt snabbt kommer upplevelsen av att inte få tillgång till det svenska samhället tillbaka. Det är katastrof för integrationen.
Hon ger exempel utifrån de ungdomar som lyder under den så kallade ”gymnasielagen”. Deras förhållanden liknar delvis det som regeringen nu föreslår ska gälla för alla: tidsbegränsade uppehållstillstånd med hårda försörjningskrav för att få stanna längre.
– De har malts ned av tillfälliga tillstånd som blir ett slags kontrollsystem. Och det finns arbetsgivare som är oschyssta och utnyttjar dem. Jag vet inte vad man ska kalla deras anställningsförhållanden.

Elsrud är engagerad i Asylkommissionen – en samarbetsgrupp som initierades av professor Anna Lundberg och samlar bland andra Linköpings universitet, Flyktinggruppernas Riksråd (FARR), en mängd forskare samt personer som själva har erfarenhet av asylprocessen. Gruppens uppgift är att utreda rättssäkerheten i och konsekvenserna av den tillfälliga migrationslag som infördes 2016.

Utöver en antologi på temat, som publiceras i maj, har gruppen intervjuat ett stort antal personer som sökte asyl mellan 2015 och 2017. Det materialet analyseras just nu. En av dem som varit med och intervjuat är Sabine Gruber, docent och universitetslektor i socialt arbete vid Linköpings universitet. Hon betonar att de flesta i gruppen också har ett aktivistiskt förhållningssätt till frågan, och att intervjuerna har bekräftat deras farhågor.
– De asylsökande mår enormt dåligt, särskilt ensamkommande barn. Rättsosäkerheten är stor, utfallen beror på vilken specifik handläggare man haft och vilken domstol man hamnar i.

Hon säger att permanentandet av försörjningskrav och tillfälliga uppehållstillstånd också kommer permanenta denna rättsosäkerhet.
– Jag förstår inte hur människor ska kunna integreras i Sverige då. Och vad ska de integreras till? Människor behöver framförhållning för att må något sånär bra. Vi ser att långa prövotider och oförutsägbara besked får människor att må väldigt dåligt, och med tillfälliga uppehållstillstånd blir den oförutsägbarheten permanent. Om man får tillstånd att vara här i 13 månader, vad ska man göra med den tiden?
Gruber konstaterar att forskare har svårt att få medialt och politiskt gehör i den här frågan, och att det gäller i flera europeiska länder.
– Samtidigt som migrationsfrågan är väldigt politiskt het så finns det många aspekter av den som inte längre ses som intressanta alls. När Sverigedemokraterna säger något om migration får det enormt genomslag, men andra sidor av samma fråga får inte det.

Regeringens val av vilka som fått skriva remissvar om den nya lagen tycks bekräfta Sabine Grubers bild. Listan saknar bland annat Regeringskansliets egen organisation Delegationen för migrationsstudier, som förmedlar forskning om migration och just nu sammanställer en rapport om uppehållstillståndens längd.

De expertutlåtanden som regeringen trots allt har fått in bekräftar i stora delar forskarnas bild. Akademikerförbundet SSR, som organiserar de kommunanställda socionomer som möter migranter i vardagen och de samhällsvetare som analyserar hur det mötet fungerar, säger nej till det förslag som nu ligger på riksdagens bord. Om tillfälliga uppehållstillstånd skriver de: ”Förslaget kommer att innebära att den psykiska ohälsan ökar, försvårar den enskildes etablering på arbetsmarknaden och splittrar familjer. Förslaget står i tydlig kontrast till merparten av all erfarenhet och forskning på området om vad som främjar en bra integration och etablering.”

Flera länsstyrelser skriver att korta uppehållstillstånd försvårar migranters etablering och att försörjningskravet inte tar höjd för bevisad diskriminering på arbetsmarknaden och en problematisk bostadsmarknad. Arbetsförmedlingen påpekar att otryggheten förmodligen gör migranter mindre motiverade att delta i utbildnings- och jobbprogram. Tjänstemannaförbundet TCO säger att förslagen riskerar leda till att migranter utnyttjas ännu mer på arbetsmarknaden. Och organisationerna Terrafem och Roks, som bland annat driver kvinnojourer och skyddade boenden för kvinnor, skriver att de korta uppehållstillstånden kan ”få förödande konsekvenser för kvinnor och barn som kommer till Sverige och utsätts för våld av anknytningspersonen”.
Därtill skriver både arbetsförmedlingen, länsstyrelserna och flera kommuner att tillgången till språkkurser på SFI varierar stort mellan olika delar av landet, att möjligheten att få permanent uppehållstillstånd och kunna etablera sig därmed beror på var man råkar bo och att regeringens förslag saknar en politisk och ekonomisk plan för att göra något åt den saken.

Trots det höga tonläget i migrationsfrågan och de stora förändringar som lagförslaget innebär har det i stort sett tagits med ro. Miljöpartiets ungdomsförbund Grön ungdom skriver i en debattartikel i Dagens ETC att de ”aldrig kan stå bakom förslaget”, den S-märkta exdiplomaten Jan Eliasson har kritiserat de tillfälliga uppehållstillstånden och tre socialdemokratiska riksdagsledamöter har reserverat sig mot beslutet. Men socialdemokratiska debattörer som vanligtvis är kritiska till partiets inriktning har låtit saken bero. Göran Greider, chefredaktör på Dala-Demokraten, skriver i en ledartext att det är ett ”hyggligt bra migrationspaket”. Den interna oppositionsrörelsen Reformisterna är tyst. LO valde aktivt bort att skriva något om saken i sitt remissvar, och använde i stället utrymmet till att propagera för reformerad arbetskraftsinvandring.

Oppositionspartierna M, KD, L och SD har lagt fram ett eget migrationsförslag som innehåller ytterligare åtstramningar. Centerpartiet ställer sig i stora delar bakom regeringens förslag, men partiledare Annie Lööf skriver på sin Facebooksida att partiet kommer lägga fram vissa ändringsförslag till riksdagen i frågor om bland annat migranters kvalificering till socialförsäkringssystem och ett likställande mellan flyktingar och alternativt skyddsbehövande. Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar har, utöver några minuters diskussion i förra veckans tv-sända partiledardebatt om hur förslaget påverkar arbetsmarknaden, kommenterat saken genom en retweet av ett uttalande av partiets migrationspolitiska talesperson Christina Höj Larsen.

Flamman har sökt migrationsminister Morgan Johansson (S) och de tre S-riksdags­ledamöter som reserverat sig mot förslaget.

Säkerisering

Mehrdad Darvishpour, forskare i socialt arbete med inriktning migration på Mälar­dalens högskola, säger att både svensk och europeisk migrations­politik präglas av så kallad ”säkerisering”. Det är ett internationellt forskningsbegrepp som innebär att migration går ifrån att ses som en fråga om mänskliga rättigheter till att ses som en fråga om nationell säkerhet.

”Migranter likställs med militärhot, klimat­hot, inbördeskrig och terrorism. Därigenom skapas bilden av migration som ett allvarligt hot mot den nationella säkerheten. På så vis är den här lagändringen en logisk fortsättning av en lång utveckling i den riktningen”, säger Darvishpour. ”Det bidrar också till hårdare attityder mot dem som redan kommit till Sverige och är utsatta sedan tidigare”.

Sverige på EU:s miniminivå

När den tillfälliga migrationslagen infördes 2016 gick Sverige från att vara ett av unionens mest välkomnande länder för flyktingar till att ligga på den miniminivå som unionens regler kräver. Därefter kom Social­demokraternas partikongress 2017 fram till att Sveriges regler inte bör skilja sig från EU-genom­snittet. Enligt de S-riks­dags­­ledamöter som har reserverat sig mot regeringens förslag är det just vad som nu sker – Sverige lägger sig under genomsnittet gällande exempelvis längden på uppe­hålls­tillstånd och försörjningskrav vid anhöriginvandring. Bland länderna med mer generösa regler finns bland andra Finland och Frankrike.

Noa Söderberg
Tidigare reporter på Flamman.[email protected]

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Inrikes 27 februari, 2024

Ny förening utmanar judisk högerdominans

Hanna Rajs har upplevt en brist på sammanhang där vänsterjudar är välkomna. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

”Efter 7 oktober har det funnits en känsla av att man inte får säga eller tycka vissa saker i judiska sammanhang”, säger initiativtagaren Hanna Rajs.

I november undertecknade åtta svenska judar en debattartikel i Expressen. Personerna bakom artikeln, däribland poeten Hanna Rajs, sluter nu upp bakom ett nytt projekt.

– Det har funnits ett tydligt behov av organisering inom den svenska judiska vänstern, speciellt de senaste månaderna, säger Hanna Rajs till Flamman.

I skrivande stund ligger pappren fortfarande hos Skatteverket, men snart kommer den nya föreningen Svensk judisk vänster officiellt att grundas. Alla som identifierar sig som judar och håller med om stadgarna och värderingarna är välkomna.

– Många har känt en brist på sammanhang där vänsterjudar har kunnat samlas, och vi har börjat hitta varandra, säger Hanna Rajs.

Hon har länge varit aktiv inom Judiska församlingen i Stockholm, men har sedan en ung ålder känt av en högerdominans i samfundet.

– Men man har alltid kunnat hitta andra som står en ideologiskt närmre, och det har blivit tydligt med åren att det finns många andra som delar erfarenheten av att sticka ut på det sättet. Det är som med en familj, man behöver inte tycka samma om allt, och håller kanske vissa saker för sig själv eller till vissa specifika tillfällen.

Det är sådana tillfällen som föreningen Svensk judisk vänster vill skapa fler av. För Hanna är det politiska viktigt, men likaså att det finns utrymme för annat.

– Speciellt efter 7 oktober känns det som att man inte får säga eller tycka vissa saker i judiska sammanhang, speciellt angående Israel-Palestina, säger hon och fortsätter:

– Men vi vill också att det ska finnas en judisk vänsterrörelse som inte bara är kopplad till det, utan också kan erbjuda alternativa sammanhang. Vi vill göra kulturprogram, vi kommer att fira högtider och gudstjänster. En del av det handlar om politisk organisering, men det är lika mycket av allt det andra också.

Hanna Rajs vet att hennes relation till Judiska församlingen inte delas av alla, och ser ett behov av andra platser för den som inte känner sig välkommen.

– Det finns en stor grupp människor som inte är bekväma med att gå till synagogan, som förlorat kontakt med eller aldrig från början känt att de kan vara en naturlig del av församlingen. Jag har ändå kunnat vara det, men det finns många som inte vill eller vågar gå dit, eller prata med sina judiska vänner om vissa saker.

Hon uppskattar att diskussionen om antisemitism inom vänstern lyfts mer under vintern, och hoppas att föreningens verksamhet kan bidra till samtalet.

– Jag tycker det är jättebra att det pratas om mer. Många inom vänstern har en önskan om att antisemitism inte ska få plats, och jag tror den önskan är äkta. Samtidigt finns begränsad kunskap om hur antisemitism kan se ut just inom vänstern, och den nivån behöver höjas. Jag hoppas att ökad information kan leda till en bättre förståelse.

Kultur 26 februari, 2024

Musiken som fick det svenska språket att dansa

Georg Riedel (1934–2024) skrev sammantaget runt 1 400 melodier, varav många är odödliga. Foto: Anders Wiklund/TT.

Tillsammans med kommunala musikskolan och Adolf Fredriks sångklasser utgjorde Georg Riedel en del av den nationella musikaliska treenigheten.

”Tut och tjut och tjosan se’n!”

Min barndoms lyckligaste minnen sitter i kroppen och de är förknippade med musik och rörelse. Jag galopperar runt i vår trea i Orminge till den pulshöjande ”Bom-sicka-bom” och vågor av välbehag går genom kroppen när harmonierna glider över från dur till moll och sedan tillbaka igen. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Paulina Sokolow
Kulturredaktör och konstvetare.[email protected]
Veckobrev 26 februari, 2024

Flamman står som Gråben över stupet

Det är på allvar nu.

De oberoende medierna är på väg att slås ut. Det här är mer än en kris – det är en katastrof.

Internationalen har redan lagt ned sin redaktion och papperstidning, och i förrgår meddelade Journalisten att de sparkar hälften av sin personal. Kulturbevakningen har dessutom bantats eller försvunnit på landsortstidningar som Dala-Demokraten, Söderhamns-Kuriren, och Östgöta Correspondenten.

Deras öde visar en bister sanning: oavsett hur fin journalistik man gör är det svårt för småtidningar att gå runt. Det största skälet är att annonsmarknaden helt tagits över av teknikjättar som Google och Facebook – som ironiskt nog har tidningsartiklar som sitt mest centrala innehåll. 

I Sverige har konsekvenserna fram till nu mildrats av presstödet. Problemet är bara att regeringen i skrivande stund monterar ned stödet för Flamman och andra små tidningar. Konsekvensen blir att mer pengar tillfaller de stora koncernerna. 

Hur många smulor som blir över vet vi inte än. Sedan årsskiftet är vårt stöd helt indraget, och vi vet först om en månad om det återvänder, och i vilken omfattning.

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Flamman är som prärievargen Gråben som springer allt han orkar, tills fötterna slutar känna mark. Han tittar ned mot avgrunden, sedan upp mot kameran och håller upp en skylt: ”Det var allt, mina damer och herrar.”

Som tur är svarade läsarna på budskapet, och lade fram en madrass under stupet. Vår donationskampanj drog in 330 000, vilket pangstärkte vårt mod. Det visade att tidningen hade ett starkt stöd ute i landet – inte minst i de glesbygdskommuner som gav mest per capita, som Orsa, Hällefors och Gällivare.

Emot oss har vi en regering som samtidigt skär ned på medier, föreningar, kultur, public service och bistånd. De vill smula sönder hela det civilsamhälle som har gjort den svenska demokratin stark.

Vi kan protestera mot det, men så ser verkligheten ut. Det bästa svaret på nedskärningarna är att gå till full motattack och bli självförsörjande. I så fall blir vi onåbara för klåfingriga politiker.

Men då måste – måste – vi bli fler prenumeranter. 

Det är här du kommer in, käre läsare. Det är nämligen med din hjälp vi kan fortsätta göra motstånd. Här är tre sätt att stötta oss på:

Teckna en prenumeration, åt dig själv eller åt en kamrat. Det kostar 55 kronor i månaden – som en stor stark! 🍺

Bli stödprenumerant. För dig som tjänar mer än snittet och kan hjälpa oss lite extra varje månad.

Dela denna artikel med alla som kan vara intresserade. Kanske är du medlem i en politisk förening där fler inser värdet av oberoende vänstertidningar?

För att täcka upp presstödet helt behöver vi bli runt 3 500 fler prenumeranter, det vill säga dubbelt så många som i dag. Det är fullt möjligt, i synnerhet om vi får ett övergångsstöd. Vi har blivit 500 fler på bara ett år, och vi överträffade ett optimistiskt satt donationsmål. 

Vi kommer även att klara det här – med din hjälp.

Vad fan får du för pengarna, då? Jo, det ska jag berätta.

Du får Sveriges bästa och snyggaste veckotidning. I den kan du läsa texter som den här intervjun med Ahmed Abuzaid som är fast i Gaza, Jacob Lundbergs reportage om hur unga överger arbetet – antingen i protest eller för att aktiespara, vår initierade bevakning av Ryssland och Ukraina, senast med Ilya Budraitskis dödsruna om Aleksej Navalnyj, eller Johanna Adolfssons essä om hur Israels teknikindustri används för att sälja in bosättningspolitiken till unga.

Flamman har funnits sedan 1906. Ni har mitt löfte att vi ska fortsätta till åtminstone år 2906, när socialismen äntligen har slutsegrat.

Det är väl värt en starköl i månaden?

Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Kultur 25 februari, 2024

Ett kärleksbrev till sluskvänstern

Under 10-talet hittade den amerikanska vänstern har hittat nya sätt att prata politik, bland annat genom podden Chapo trap house. Amber A’Lee Frost i mitten. Foto: Wikimedia.

Bernie-kidsen har vuxit upp men drömmen om socialism i USA är inte död. ”Dirtbag” är den perfekta boken att bråka om på en bar. Vilket ju är bland det roligaste som finns.

Bernie Sanders var gubben som lyckades med det osannolika: att hypnotisera en hel generation unga och ingjuta hopp om socialism i kapitalismens hjärtland. Amber A’Lee Frost var en av förgrundsgestalterna i det som ibland kallas millennial-socialismen, och Dirtbag är hennes memoar såväl som ett bokslut över en politisk cykel som gått i graven.

Vi följer henne från uppväxten i Indiana mellan skitjobb, drogrus och romanser, flytten till New York, Occupy Wall Street och till sist Berniekampanjen. A’Lee Frost jämför intensiteten i den frenetiska aktivismen under kampanjens kulmen med att ha adhd, diagnostiserar den amerikanska vänstern med masochism, pedofili och nekrofili, och erkänner att hon gick till en konservativ KBT-psykolog för att orka skriva klart boken. Hon är ett barn av en tid präglad av motsägelser: en individfokuserad internetdiskurs dränkt i poppsykologi och antikapitalistiska massprotester.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 25 februari, 2024

Varukorgen rymmer ett klassamhälle

Foto: Adobe stock.

Konsumentprisindex används för att beräkna inflationen. Ändå är det få som tänker på måttet som en politisk fråga. Men indexet har varit föremål för djupt politiska strider – och kan bli det igen.

410,35. 413,34. 412,74. Så lyder de tre senaste upplagorna av konsumentprisindex (KPI) – en ordlös kommuniké, utfärdad av staten varje månad i år efter år. Avsaknaden av verbalt innehåll betyder inte att KPI är ett neutralt mått. Tvärtom är det djupt politiskt. Sekunden efter publicering har indextalet redan stelnat till sanning.

Betänk vanliga påståenden som att ”Sverige har blivit dubbelt så rikt på 30 år”, eller ”de senaste årens inflation har raderat ut sju års löneökningar”. När man på sådant vis jämför rikedomar över tid, förlitar man sig helt på de metoder som myndigheterna använder för att beräkna KPI. Alternativa metoder är fullt tänkbara; de skulle kunna resultera i såväl ljusare som mörkare bilder av ekonomin.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rasmus Fleischer
Ekonomihistoriker och författare.
Inrikes 24 februari, 2024

Anders Svensson sluter upp bakom fiskekapitalet

Trålare är fiskebåtar som drar nät efter sig för att fånga fisk. Foto: Kustbevakningen/TT.

Varken klimatförändringarna eller Stockholms sportfiskare är enskilt ansvariga för den ekologiska kollapsen i Östersjön. Även utfiske är en faktor som inte kan ignoreras.

I Flamman (6/2024) går Anders Svensson till storms mot SVT:s reportage Makten över havet. Hans starkaste argument riktas mot eliten, i detta fall rika stockholmare som av kuriös anledning är emot svenskt fiske. Han implicerar också att det är på uppdrag av dem som Peter Löfgren och hans filmteam agerar.

Vad Svensson undviker att nämna är den nyliberala ordning där våra gemensamt ägda fiskbestånd gavs bort till fiskerinäringen 2009. Klassargumentet haltar alltså redan här: År 2009 infördes ITQ-systemet, som förvandlade fångstkvoterna för det storskaliga fisket till individuella överförbara fiskerätter (Individual transferable quotas). De skänktes sedan, gratis till företrädesvis de storfiskande företagen i närheten av Göteborg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Henrik Svedäng
Docent i marinbiologi på Stockholms universitet.
Utrikes 24 februari, 2024

De ukrainska kvinnorna som håller frontbyarna vid liv

En kvinna sorterar donationerna vid Charkivs humanitära centrum. Foto: Kateryna Farbar.

Medan männen strider står kvinnorna kvar för att sköta både arbete och vård under ständiga bombhot.

Över ett år har gått sedan Ukraina tog tillbaka stora delar av sin östra region Charkiv.

Men även om återhämtningen har inletts, står i dag befolkningen inför nya utmaningar utöver den ryska beskjutningen: byar och städer som behöver återuppbyggas, nedstängd infrastruktur, arbetslöshet och en växande andel kvinnor i befolkningen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kateryna Farbar
Ukrainsk journalist.
Kultur 23 februari, 2024

Kåtglädje träder fram ur historiens mörker

Gruppen Röda bögar var en förening för unga socialistiska honomsexuella i Göteborg i slutet av 1970-talet. Foto: Eric de Keizer (arkiv).

Conny Karlsson Lundgren har en osviklig känsla för intimitetens bortträngda arkiv.

Strax före jul invigdes Sveriges första monument för hbtq-personer. Gläntan som den rosafärgade betongskulpturen heter, finns i Göteborg på Esperantoplatsen och konstnären bakom heter Conny Karlsson Lundgren. Med de staplade, olikformade fundamenten vill den påminna om Göteborgs hbtq-historia. ”Bottenvåningen” bildar konturerna av dansgolvet på klubben Touch som låg i RFSL:s lokaler på just den här platsen under 1980- och 90-talen. Nästa lager är det feministiska kollektivet Högst upp som fanns på Erik Dahlbergsgatan. Översta våningen utgör sovrummet hos ”Josefin”, vars hem på Södra vägen var en hemlig mötesplats för homo- och transpersoner under tiden före avkriminaliseringen 1944. Som skulptur fungerar den både som ett arkitektoniskt spöke ur det förflutna, men också som ett praktisk och inbjudande, publik plattform att slå sig ned vid.

Conny Karlsson Lundgren har varit verksam i över 20 år, men själv såg jag första gången ett av hans verk under Göteborgsbiennalen 2021 och det fastnade i minnet. Samma installation visas nu på Bonniers konsthall i konstnärens första större separatutställning. Vår resa till Frankrike (Mont des Tantes) består av en installation med en film som genom en bevarad resejournal återkallar en sommar i Frankrike 1977 dit fyra unga homosexuella män från Göteborgstrakten tog sig för att delta i ett internationellt läger för gaymän. De unga männen tillhörde den socialistiska föreningen Röda bögar, en kamporganisation för homosexuellas fri- och rättigheter. Filmen är ett återbesök till samma romantiska plats och årstid och de mjuka och sömndruckna åkningarna återkallar den erotiskt förväntansfulla hettan som också betonas av läsningen ur resejournalen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Paulina Sokolow
Kulturredaktör och konstvetare.[email protected]
Rörelsen 23 februari, 2024

Med Sverigekortet får hela landet en klimatbiljett 

Med Sverigekortet skulle all lokal och regional trafik vara tillgänglig för 300 kronor i månaden. Foto: Johan Nilsson/TT.

Allt fler länder i Europa inför nu kollektivtrafikkort som möjliggör smidigt, billigt och klimatsmart resande. Det främsta exemplet är Tyskland där man nu kan resa med lokal och regional kollektivtrafik i hela landet för 550 kronor i månaden. Tysklandsbiljetten har blivit en succé – nu behövs också ett Sverigekort.

I dag släpper Skiftet rapporten ”Sverigekortet – hela landets klimatbiljett”. Sverigekortet är en konkret byggsten i klimatomställningen, som möjliggör att allt fler kan välja kollektivtrafiken framför bilen. 

Medan högerregeringen slösar bort mångmiljardbelopp på att sänka skatten för bensin och diesel har vi lösningen för smidig, billig och klimatsmart kollektivtrafik i hela landet. 

Förutom Skiftet har även Vänsterpartiet och Miljöpartiet redan börjat driva förslaget om ett Sverigekort. Men om det ska bli verklighet behöver hela det rödgröna blocket stå bakom det. Socialdemokraterna behöver därför ansluta sig till förslaget. Sverigekortet kan bli ett gemensamt rödgrönt vallöfte inför 2026 som bidrar konkret till klimatomställningen och samtidigt gör livet bättre för människor i hela landet.  

Skiftets förslag för Sverigekortet går längre än Vänsterpartiet och Miljöpartiet

Sverigekortet skulle ge vinster på flera nivåer, däribland:

• en vinst för landsbygden med samordnade tidtabeller och möjlighet att resa mellan regioner utan extra kostnad,
• en vinst för fortsatta satsningar då resande med kollektivtrafik blir mer attraktivt i hela landet,
• en vinst för alla i landet som inte har råd med bil och som redan idag är beroende av kollektivt resande,
• och det är även en vinst för klimat och miljö då Sverigekortet skapar tydliga incitament att välja kollektivtrafiken istället för bilen.

Kollektivtrafikens utbyggnad kommer att vara enklare för de som bor i storstadskommuner. Lösningar för glesbygd finns men har inte provats på stor skala. Anropsstyrd trafik som X-linjen i Säffle är ett exempel på fungerande kollektivtrafik där bussarna inte kan gå regelbundet.

Skiftets förslag för Sverigekortet går längre än Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi förespråkar ett pris på 300 kronor per månad utifrån idén att det ska kosta 10 kronor per dag att åka kollektivt. Vi föreslår även billigare eller gratis kort för ungdomar, pensionärer, familjer och asylsökande. Skiftets kampanj för att införa Sverigekortet har hittills samlat in 18 000 underskrifter. 

Ett Sverigekort med ett pris på 450-500 kronor i månaden, vilket är vad Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslår, beräknas kosta staten cirka 10 miljarder årligen. Hittills har högerregeringen sänkt skatterna på bensin och diesel till en årlig kostnad av 14 miljarder. Slopa de fossila subventionerna och inför Sverigekortet – vinsten blir dubbel och skulle skapa en tydlig politisk signal att bilsamhället behöver ersättas med ett samhälle som premierar kollektivtrafik, cykel och gång.

Vi måste förändra samhället så att det i stället blir norm att resa kollektivt. Sverigekortet är inte en lösning på hela problemet. Men det är en viktig byggsten i arbetet för en smart och rättvis klimatomställning.

Robin Zachari
Kanslichef för folkrörelsen Skiftet.[email protected]
Veckobrev 23 februari, 2024

Ett kärleksbrev till trängseln

Restaurang Atmosfär i centrala Malmö. Foto: Johan Nilsson / TT.

Nyligen läste jag Valerie Kyeyune-Backströms lustfyllda sågning av nya Södermalmskrogen Duvan i Expressen, med titeln: ”Maten är äcklig, personalen otrevlig och inredningen ful” (16/2). Jag håller med henne om mycket. Personalen är blaserad och jag har aldrig någonsin känt ett sug efter genuin brittisk mat. Som vegetarian är jag dessutom fast med deras lökpaj, som smakar som den låter. Samtidigt struntar jag egentligen i mat – atmosfären är allt, och den har de fått till tycker jag.

Nåväl, jag skulle äta middag med en ny vän från en annan ort och bestämde mig för att testa den minst lika hajpade grannrestaurangen Bambi, bara 300 meter bort. Jag föll omedelbart för den trånga, skramliga bistrostämningen. Här var maten dessutom god – i mitt fall ugnsbakad purjolök och riven fänkålssallad.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]